Posts tagged vuxenhet

Jag har varit sjukt bekväm av mig den senaste tiden. Efter att ha slitit i så många år med studier, examen, jobb, inkomst, boende, sig själv osv osv så har det varit jävligt skönt att liksom bara få vara vuxen och ta igen. Att få en lön, slippa plugg- eller räkningsångest och bara ha mig att tänka på. Äntligen vara trygg i sig själv, trygg i en relation och trygg på en och samma adress. Bo och jobba på stan, äta ute, skämma bort sig med hämtmat och shoppa inredning och skor åt bara mig. Jag har inga barn, inga djur, inga lån, äger inget hem och är liksom inte fast någonstans. Detta har jag verkligen tagit vara på de senaste åren och passat på att vara lite extra bekväm när möjligheten funnits. Haft det lugnt och skönt men samtidigt varit spontan när jag känt för det. Men jag börjar känna mig mättad nu. Och lite tom. Bekvämligheten varken utmanar eller lockar och jag längtar efter något annat, något nytt. Något mer är det nog ordet jag söker. Det är ganska överskattat att vara bekväm när man tänker på att man skulle kunna ha en stor trädgård som växer över. Och ett hus att aldrig hinna städa klart. En bilskatt att svära över, en katt som lägger ekorrhuvuden i soffan och brist på bovärd när frysen går sönder. Jag längtar dit. Längtar efter semesterbilen full med ungar som skriker eller semesterbilen full med ungar som kräks efter att man gett upp och mutat dem med för mycket glass. Jag vill oroa mig för dagisplats, missförstå försäkringskassan och skriva på Facebook hur frustrerande det är med vab. Igen. Precis som förra februari och februari året innan dess. Samtidigt uppskattar jag det här. Jag, tekoppen och tystnaden med mörka stan utanför fönstret. Sambo som kommer hem om en timme och lördagsfrukosten vi ska äta bara vi och täcket i soffan i morgon. Ingen att anpassa sig efter och ingen som är beroende av oss. Det är också skönt. Och bekvämt. Fast.. jag tror allt det där andra är roligare. Är ganska övertygad faktiskt.

Annonser

Jisses. Igår drog jag i mig en flaska vitt och lite öl på det. Ja, en helt vanlig tisdag. Men omständigheterna krävde sällskap och alkohol, och sedan när har omständigheter tagit hänsyn till veckodagar?  Det blev i alla fall en riktigt lyckad kväll med fina vänner, mycket prat och som sagt.. många glas. Alarmet hånade mig i morse, men jag tog mig ändå upp och iväg i hyfsat okej skick. Klev in på kontoret med ett jag vet inte ja blandat med känslan äh jag är fortfarande ung, jag orkar. Ha! My god vad jag fått äta upp det. Jag har liksom rasat med timmarna. Vid lunch kom frossan, strax därefter bastu-paniken och så illamående, huvudvärk och värsta sortens ynklighet. Kröp på och av bussen hem, har sitt-ligg-ätit fryspizza i sängen och sedan dess inte rört mig en meter. Gårdagen var trots detta faktiskt värd det. Men nej, det är bara att inse: Jag har sedan länge passerat den där gränsen för när man kan bli skitfull och sedan fungera skapligt som människa dagen efter. Nu ska jag ladda inför näst sista arbetsdagen i morgon som följs av quiz med tokbra folk. Känns som att jag smygstartat semestern något, men vet ni vad? Jag tycker nästan man får det.

Photo 2013-07-09 19 51 44