Posts tagged vinter

Choose another tag?

Januari har många dagar, och de flesta av dem är jobbdagar. Mer jobb i januari har jag ju vetat om och varit inställd på, men på nå vänster känns det ändå lika tungt. Jag är inte van med långa kontorsdagar helt enkelt, vilket får tiden att rinna som sirap. Sirap någon glömt sätta tillbaka korken på. Idag, måndag, är jag i alla fall ledig efter att ha jobbat helgen. Men i morgon ringer klockan igen. En dag räcker inte för att ladda upp batterierna, när jag arbetar helg behöver jag ”helg” mitt i veckan som kompensation. Denna vinter har det varit dåligt med det. Istället har jag haft lediga strödagar, med jobbpass emellan. En dag ledigt, en dag jobb, en dag ledigt osv. Ett sämre schema helt enkelt. Och resultatet blir mindre energi rent allmänt. För att inte tala om hur omöjligt det är att spontant åka bort eller hitta på något, när den tiden aldrig finns.

Förutom dumt schema går det bra på jobbet, och jag trivs fint. Trots extremt sen vinter och oroliga skidåkningstider (fast nu jäklar, till helgen kommer vintern!) håller kollegorna gott humör och är allmänt fantastiska. Arbetskamrater gör oftast allt, och i mitt fall gör de jobbet till en plats jag tycker om att gå till och dagligen skrattar högt på. Det andra jobbet går också bra, och det är fortfarande kunderna som jagar mig istället för tvärtom. Folk blir nöjda, sprider vidare, tipsar och pratar gott. Det känns super och jag hoppas det håller i sig.

Mindre bra går framtidsplanerna. Eller, de går ju inte dåligt heller men de står verkligen helt still för min del. Jag har sökt ett enda jobb, vilket kanske inte ens blir av. Jag skjuter upp och tränger bort. En stor del av mig längtar efter både ny adress och nystart samtidigt som andra delar av mig desperat kravlar sig fast runt Karlstad och vardagen jag skapat här. Men nu har vi ju bestämt oss för att testa livet någon annan stans, och jag behöver verkligen sparka mig själv i röven. Dra i kontakter, söka tjänster som inte finns och sälja in mig till Västra Götaland. För vi har fått för oss att ett himla fint hemma väntar oss där nere. Något stabilt och långvarigt, med naturen nära och framtiden runt hörnet. Vem vill inte dit liksom?

Photo 2014-01-06 14 04 35

Tråkig vinter kräver kul hår.

 

 

Det blev himla tyst här inne. Jag åkte på mitt livs värsta influensa och låg med frossa och feber avskärmad från världen i en vecka. Som tur var prickade jag in det över två lediga dagar plus helg, så slapp allt för många sjukdagar. Återvände till kontoret, allt annat än pigg, till långpass och helgjobb på det. Har suttit uppkrupen på kontorsstolen och hostat, ynklig och jävlig. Nu är jag i alla fall ledig i två dagar, och hinner känna efter och inse att jag är långt ifrån mig själv. Blir andfådd av att hänga tvätt och svimfärdig när jag promenerar för fort. Är det åldern som gör det? Eller är det dessa satans influensavirus som slår ut en på det här viset? Helt galet ju att man är ung och frisk och ändå kan bli så dålig. Hur ska det då vara när man är gammal? Jag har seriöst blivit rädd för att bli sjuk nu, hela livet stannar ju upp när man inte  ens kan stå på benen.

Det blir inte många knop idag. Soffan, serier och krama på Simon. Bara göra ingenting och vila lungorna. Skulle jättegärna ta en promenad men får se vad hostan säger om det. Haha, satan vilket muntert inlägg. Jag är tyvärr inte på topp, tror att jag, både kropp och själ behöver vår nu.

Photo 2013-02-17 16 13 36

lite vårförsmak i vårt vinterfönster 

Dagar som dessa, då termometern visar minus diverse åldersgränser på krogen, då längtar jag efter sommaren. Jag gillar vintern, och övriga årstider med för den delen, men när vi knatar in i slutet av januari börjar det kännas tjatigt. Pyssel, pynt och självaste julen är sedan länge förbi. Snöbollar har kastats, huvuden rullats, telefonfingrar förfrusit och oändliga storpack värmeljus från Lagerhaus har brunnit. Igår var jag nere på bottenlagret igen, och lusten att köpa nya är rätt så obefintlig. Mörkermyset har minsann nått sitt bäst-före-datum. Nu vill jag bara ha vår. Och dagsljus. Det går redan att ana en mer morgonpigg sol, men isvindarna som tuggar i lår och kinder punkterar vilken vårbubbla som helst.

Annars är jag på bättringsvägen men långt ifrån pigg. Febern verkar ha gett med sig men huvudet är fortfarande tungt och hjärnan arg och ilsken. Jag vaknade fler gånger än vad jag kan räkna till i natt, en gång för att såga ner en tall i trädgården vi inte har, och en annan för att försöka lirka fram disk som Simon sov på. Men ikväll håller jag några tummar för feber- och diskfri skönhetssömn. Nu: veckans första kaffekopp och bläddra genom Internet.

Photo 2012-08-04 21 48 03

Denna cykeltur hemma i byn känns som igår, nu räknar vi ner till barbent igen!

Gästrikland välkomnar mig likt så många gånger förr med fjäsk. Solen kastar glitter på vägarna, drivorna är höga, fåglarna kvittrar och temperaturen skryter med 1 perfekt grad kallt. Morgonrundan kunde lika gärna ha promenerats av Gandalf själv, så magiskt vackert är det här i byn. Självklart står det rådjur i trädgården och nafsar i sig äppelträd när man kommer hem också. Storvik har alltid varit en jävel på att måla upp idyller. Inte ett uns av vardag och verklighet så långt ögat kan nå.

I morse vaknade jag hemma efter tre dagar och två nätter fantastisk jul i Kristinehamnsskogen. Det har firats både svenskt och engelskt, och skålats likaså. Vi har sjungit allsång, diktat, spelat spel, ritat, lekt i snön, promenerat och haft det ungefär så bra man kan ha det. Idyllernas idyll-julfirande helt enkelt. Och nu är jag alltså i Storvik. Jag har inte varit här sedan jag och pickochpacket flyttade i somras, men i morse vaknade jag av syskonfnitter från köket och spinnande katt i ansiktet. Det finns inga ord för hur efterlängad denna tid har varit. Lugnet liksom. Energiförrådet fylls på och rinner över kanten för att räcka fram till nästa lediga vecka i sommar någon gång.

Inte helt otippat vandrar tankarna iväg. Precis som vanligt. Kanske skulle man trivas här ändå. Snart tio år senare är det kanske på tiden att flytta hemåt? Men samtidigt vet jag ju hur det känns när jag stannar några dagar för länge. Som att vara i ett rum där väggarna sluter sig och tillslut slukar en. Det blir snurrigt ibland, den här hatkärleken till mina rötter, och den fina linjen mellan fantastiskt och bara frustrerande. Det är så himla lätt att göra världen större men minsann helt omöjligt att krympa ihop den igen. På gott och ont. Samtidigt så förändras ju både synen på livet och prioriteringar med den dära tiden, åt alla möjliga håll och kanter. En dag kanske jag hittar tillbaka hit på riktigt, när tiden och hjärtat hunnit ifatt liksom.

Nu blev det många tankar och långa meningar. Jag förvånar mig själv! Att det i segaste bloggtorkan plötsligt bara rinner ord ur fingrarna på mig. Men som sagt, det är väl denna lömska lilla håla som lägger ut lockbete och bygger fällor. Det lär krävas mer än flyt för att jag ska hitta hem igen, men i ärlighetens namn finns tanken för första gången på kartan igen. Vad det betyder lämnar vi åt vår käre vän framtiden att visa. Och på tal på framtid så går jag efter nio simonlösa dagar snart i bitar. Det finns inga ord för hur mycket jag älskar den människan. Han är verkligen den människan. Jag skulle tjata om honom och oss varenda dag i bloggen om det inte vore för att känslorna sedan länge växt ifrån språket. Vad säger man då liksom? Gott nytt!

IMG_9086