Posts tagged världen

Efter måndagens ångestutlägg har det minst sagt lättat. Precis som det alltid gör med veckodagarna. I morgon är det torsdag och det är veckans sista heldag för mig. På fredagar stämplar jag ut vid lunch och det är så jäkla fantastiskt. Att alltid få lite extrahelg sådär. Idag är en riktigt bra dag. Jag hade snabba och lätta timmar på kontoret och kom hem till en sambo som inte jobbar kväll. Det betyder att istället för att knappt hinna säga god att och god morgon så hinner vi med middag, soffa och TV tillsammans. Vardag när den är som bäst. Kl 21 börjar Morden i Midsomer och jag vet inget som känns mer sommar för mig. Under åren då alla vi syskon fortfarande reste hem till byn om somrarna så var onsdagar och brittiska mordgåtor heliga. Vi trängdes hela familjen framför Detective Chief Inspector Barnaby och moffade kex med balkongdörren på vid gavel. Ibland begav vi oss på en långpromenad längs grusvägarna, över ängarna och genom får- och hästhagar för att inta mormors soffa och golv. Samma kex och samma dörr på glänt. Åh det var verkligen sådana fantastiskt fina tider. Jag saknar mina syskon varje dag, saknar att ha den där okrävande vardagen ihop. Vi pratar ofta och ses så ofta vi kan, men jag längtar efter tiden då vi kan ha någon sorts vanlig vardag ihop igen. Äta middag, dricka vin, gå promenad och sova över utan att ha planerat det. Det spontana hänget. Min ena syster har förresten precis landat i Bangkok. Hon ska jobba där i sommar, jag är en så jäkla stolt storasyster. Och min största lillasyster besöker jag faktiskt i London nästa vecka redan. Längtar så mycket så jag knappt kan sova om nätterna. Men nu ska jag hoppa i pyjamaströjan, hämta täcket och ladda inför TV-dejt, PUSS!

Annonser

Det börjar bli lite dammigt här inne känner jag. Jag vaknar, går och jobbar, kommer hem.. och fortsätter jobba. Spenderar kvällarna med Adobe-paketet och pysslar med både beställningar och nya idéer. En liten dröm har blivit större och en eventuell möjlighet har förvandlats till helt klart genomförbart. Det är mycket spännande saker som händer i mitt liv nu, och mestadels är det så jäkla kul! Samtidigt är det svårt och ganska jobbigt att starta upp egen verksamhet (haha no shit sherlock).

Nej, jag hade inte räknat med att det skulle vara enkelt, men det följer ju så satans mycket praktiskt med det lättsamma skapandet. Var ska det säljas? Starta egen webbutik från grunden? Använd mig av tjänst som finns? Höra av mig till redan etablerade med mina illustrationer? Hur gör folk? Och det är ju bara en punkt av ungefär hundra att pricka av. Det är allt från företagsnamn och logga till hur och vad som ska tas betalt. Fraktkostnader, postrutiner, hur och när saker ska skickas. Tryckeri? Kan jag köpa superskrivare och fixa mindre prints själv? Hur dyr är en superskrivare? Papperssort? För att inte tala om att lyckas sätta upp begränsningar och realism i det kreativa kaoset. Nu när jag börjar komma igång blir jag girig. Vill trycka tyg, sälja kuddar, skapa mobilfodral och surfplatteskydd. Köksmagneter, barnkläder, porslin, you name it! Sedan har jag ju som sagt ett jobb. Ett jobb jag både behöver och trivs med, och ska vara på tills i vår åtminstone. Det gäller alltså att försöka tygla längtan och viljan, chilla och ha lite tålamod. Det går inte att göra allt på en gång, säger jag till mig själv femtioelva gånger om dagen ungefär. Det är rätt ut sagt skitsvårt att inte hetsa upp sig i en värld som liksom svettas hets.

Men! Alltså.. planen: Nu när jag har bestämt mig för detta har jag även lovat mig själv att inte låta det bli ett stressmoment. Jag ska ta tid på mig, göra det ordentligt från grunden och skapa för att jag tycker det är kul. Jag ska försöka hålla mig borta från måste och bråttom så långt det går. Lite jobbigheter som papper, administration och pengar kommer det ju bli hur jag än vänder på det. Men skapandet är det roligaste jag vet, så känslan när jag sätter mig ner och tömmer hjärnan över ett blankt papper ska jag försöka vara rädd om. Prestationsångest och deadlines finns det redan så räcker och blir över här i världen.

exempel

vykortstillverkning på g

Idag vill jag säga tack till er. Vilka fantastiska läsare ni är! Den här veckan har ni delat, gillat, kommenterat och tom skickat mejl. Det gör mig varm i själen. Till att börja med är det självklart jättekul att få positiv respons, men minst lika roligt är det att få ett namn och ett språk på er. Dessutom gör det mig lycklig när fina människor med sunda åsikter ger sig till känna. Det är skönt att veta att ni finns, det ger hopp om världen. Och det peppar mig att fortsätta.

Jag har tidigare i livet haft ganska svårt för att engagera mig i mindre trevliga saker som ligger mig varmt om hjärtat. Jag balanserat direkt så farligt nära kanten till den genomledsna avgrunden. Ni vet när man bryr sig så mycket om något att man inte klarar av att ta in eländet eftersom det bara gör en deprimerad? Jag har blundat rätt hårt för mycket för att, ja, för att jag inte orkar gå runt och vara skitledsen över allt som är fel och orättvist här i världen. När jag försökt mig på att driva frågor jag känner är viktiga, skänka pengar, engagera mig i hjälporganisationer, läsa på om djurhållning, transporter, miljön osv osv så har jag börjat gråta och känt mig otillräcklig. Känt att jag ändå inte gör någon skillnad, att jag ändå inte kan hjälpa alla, att det ändå går åt skogen med alltihopa och på köpet ska jag vara ledsen och se världen i svart? Nej jag orkar inte!!! Så därför jag har blundat bäst jag kan och fokuserat på glada ämnen istället.

Men med åren har tryggheten i mig själv växt. Hjärtat är starkare och hjärnan mer välsorterad (nåja, vi kan diskutera det vidare en annan gång). Helt plötsligt inser jag att jag inte alls varit lyckligt ovetande. Det har alltid legat där bakom och skavt, viljan att göra mer och att hjälpa. Men för att kunna det måste man ha sig själv, och det tog ganska lång tid för mig att bli vuxen och hitta mig själv. Men nu är jag här och då faller det sig naturligt att jag börjar engagera mig. Och istället för att trilla ner totalt i hur orättvis världen är försöker jag fokusera på den sköna känslan att bry sig. Jag menar, hur mycket hjälp är jag om jag ligger hemma och gråter över livets alla hemskheter? Jag gör ju mycket större nytta när jag är glad och mår bra, vilket jag gör av vänner, festligheter, träning, vardagens små ting osv. Jag måste vårda mig själv så att jag mår bra och har den energi som behövs för att förhoppningsvis göra lite skillnad.

Man måste även komma ihåg att ingen kan göra allt. Vissa gör skitmycket och jag är så imponerad av dem. Men alla kan inte det och man måste utgå från sig själv. Kan man lägga skramlet i fickan i en bössa på stan någon gång ibland så ska man vara nöjd med det. Köper man kött från lokala bönder och cyklar till jobbet ska man känna sig stolt över det. Orkar man ta en diskussion när någon uttrycker sig främlingsfientligt eller kränkande så är man grym. Många bäckar små och man måste alltid börja någonstans. Ibland snubblar jag över tråkiga uttalanden som: ”Men varför källsorterar du, du som tar bilen överallt?” ”Varför köper du ekologisk mat, du som handlar på HM som har slavarbetare?”. Jag förstår inte alls det tänket och tycker det är jäkligt onödigt. Och dumt! Kan man göra något ska man självklart göra det och må bra av detta. Det är klart det är bättre att köra mycket bil och källsortera än att köra lika mycket bil och låta bli.

Ni är ju annars allmänt skitkassa på att kommentera, vilket egentligen inte gör någonting. Jag ser ju att ni finns och vänder man på det hela kommenterar jag i snitt aldrig de bloggar jag läser. Dock fick jag mig en tankeställare nu när ni gjorde mig så glad, och jag ska nog faktiskt passa på att skriva några peppande ord tillbaka.