Posts tagged vår

Photo 2014-05-09 23 08 09

Yep. Ritat lite idag!

Annonser

Det har hänt några gånger senaste åren att jag efter vinglas nummer två övergår till vatten. Det har hänt några gånger här hemma och det har hänt några gånger borta. Jag uppskattar inte fylla som förr och jag uppskattar verkligen inte fulla människor som förr. Minst av allt uppskattar jag bakfyllan, som växt sig olidlig med åren. Jag festade galet mycket från åldern 14 till 28 (14 år!!!) så det är verkligen skönt att liksom inte vara sugen längre. Att faktiskt vilja säga tack men nej tack när någon tjatar (ja, vuxna människor tjatar också).

I förrgår var jag på säsongsavslutning med jobbet. Sån där stor fest. Sova borta i våningssäng-fest. Och det var verkligen skitkul! Jag, som känner min klena festkropp utan och innan, var noga som tusan med både mat och vatten. Laddade med massa vätska, stadig lunch och middag, höll mig borta från min akilleshäl rödvin och räknade vitvinsglasen. Detta varvat med vatten, vatten och ännu mer vatten. Hade till och med ett glas vatten med mig hem från baren. En fantastiskt kväll, med lagom alkoholnivå, ingen jättefylla, noll ångest och massa skratt. Och hur vaknade jag?

Kl 06-isch av kallsvett, migränliknande huvudvärk och behovet av att vända ut och in på magsäcken. Det gjorde jag, två gånger. Satt sedan och skakade av frossa vid frukosten, och lyckades med tvång tugga i mig en halva macka på 30 min. Bilresan hem (17 mil) var en mardröm och lagom till vi nådde Karlstad hade baksmällan letat sig ut i fingerspetsarna i form av en förkylning, nackspärr och blå ringar runt ögonen. Det här var alltså igår, och idag är jag fortfarande mer död än levande. Känner mig förgiftad. Benen skakar och det bor eld i magen. Okej om det  bara var just den här gången, men det är varje gång nu för tiden, det slår aldrig fel. Jag kan planera mat, vätskeersättning och alkoholintag i all oändlighet men det gör ingen skillnad: blir jag full så blir jag bakfullast i världen – inga undantag. Längre. För det fanns ju en tid (14 år lång tid) när jag faktiskt kunde planera någon sorts sunt drickande, eller inte planera alls, men ändå komma undan hyfsat levande.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här. Jag är väl mest bara fascinerad och matt på samma gång. För även om jag är allmänt trött på fylla och fest och oftast helst låter bli, så finns det ju undantag. Ibland fyller någon 30, ibland träffas gänget som inte varit samlade på flera år och herregud.. ibland dyker den där sommardagen upp när man bara vill sätta sig på en uteservering och dricka favoritöl utan anledning eller livet som insats. Men det pallar min kropp tydligen inte längre. Nåja, nu ska jag sluta vara bitter över strålande sol ute och lust att bara krypa ner under täcket igen. Bryta ihop och komma igen. Har mycket hopp om den här våren, inte just idag bara.

Ikväll har jag pratat med min älskade syster (en av de många) och när jag insåg att vi ska hänga nästa vecka slog det mig hur jävla mycket jag saknar henne. Och saknar de andra. En vapendragare har jag ju med mig här i Värmland, men de andra är alldeles för duktigt utspridda. Det har vi varit länge, men sedan vårt barndomshem försvann har vi inte längre någon punkt att samlas på. Det finns inget ställe dit alla åker på t.ex. jul, och det börjar verkligen kännas nu. Saknaden. Vi träffas en, max två syskon åt gången när tid och tillfälle ges, medans den samlade skaran blivit något sällsynt. Det är jättesorgligt, då vi alltid har haft varandra och har roligast i världen tillsammans. Jag längtar mer än någonsin efter livet 2.0 med hus och ungar, och en tid då vi alla flängt och farit hyfsat färdigt för att fira tomten är far till alla barnen-jular ihop igen.

Och nästa vecka, så åker vi alltså till Budapest. Jag fyller galna 30 och det ska firas med skumpa och min man i Europeiska storstadsvåren. Lämpligt nog flyger vi från Gbg så det blir att åka direkt från kontoret ner till systeryster och testa nya gästrummet på onsdag. Jisses vad jag längtar efter både henne och Ungersk upptäcktsfärd.

Efter den gråaste vintern jag kan minnas skiner nu äntligen solen. Jag hade nästan glömt hur den känns, men den har bländat mig två dagar i rad nu. Igår var det tid för picknickpremiär. Någon åt macka och någon annan använde den som lockbete för att försöka klappa fåglar. Ingen nämnd ingen glömd. Och i morse släpade jag med mig Anna på en promenad älven runt. Det känns sannerligen som att vakna till liv igen. Det har varit en jäkla skitvinter. Mörkt, blött och fult. Kanske innebär det en extra ljus och fin vår? Det köper i alla fall jag!

Processed with VSCOcam with t1 preset

Photo 2014-03-12 12 27 39

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset

Hej hallå där och förlåt för frånvaron. Det är inte bara bloggen som blivit ignorerad, det är liksom livet. Jag har ställt klockan, sovit, vaknat, suckat, jobbat, ställt klockan sovit, vaknat, suckat, jobbat osv och inte riktigt tänkt längre än så. Jag hade (har!) ju massa planer för denna vår. Mer frilans. Få igång webbutiken. Nytt jobb också? Börja spela piano igen. Inreda balkongen. Men.. det har stått himla still ett tag nu. Jag har haft sjukdom att skylla på men inte sjutton har jag gjort många knop de friska dagarna heller. Jag kan inte riktigt placera denna lilla svacka. Jag är frisk, kär och lycklig – med massa drömmar och längtan. Jag fyller 30 om tre veckor och det är ju nu det börjar. Jag tror verkligen det. Att allt det bästa. Inte hänt än. Men jag liksom bara trampar på stället och kommer ingenstans. Sover lite dåligt. Saknar den där gnistan. Hittar inte flytet. Grunnar och oroar mig.

Jag har tre lediga dygn framför mig och stans första blommor har slagit ut. Jag ska ta dessa tidiga vårdagar till att vandra nysopade gator och försöka jaga rätt på lite motivation.

Processed with VSCOcam with t1 preset

Och så kom äntligen våren! Jag sitter uppkrupen i soffan med en söndagskopp, sparat lördagsgodis och en sisådär trettio sprillans nya fräknar. Det blev närmare två mil i solen idag, så fötterna gillar också denna extremt stillasittande kväll. Planerar att sittligga här, kika serier, tugga tantgodis och slösurfa tills jag slocknar. Får ner ett ord här och ett ord där i en ny liten novell också. Har mycket påbörjat nu, och är såå nära att ha min första lilla berättelse klar. Känns så sjukt kul. Ja har ju, på uppdrag av andra, skrivit både kortare grejer och manus förr. Men aldrig en längre historia på uppdrag av bara mig själv. Jag vet ju inte alls om den kommer komma längre än ner på mina egna papper, men bara att lyckas färdigställa något med en början, ett slut och dessutom ett mittemellan är en av mina största drömmar, och det känns fantastiskt att veta att jag faktiskt kan göra det. Simon smittar med sin kreativitet och gör mig så peppad på att knappa mig närmare den här författardrömmen jag dragits med sedan för alltid.

Är för övrigt så jäkla nöjd med den här helgen. Har umgåtts med en systeryster hela dagen och precis Facetimat London med en annan. De fyller mig alltid med så mycket energi. Sådan lyx att ha hela fyra stycken superbatterier och bästisar. Och så har ju Simons fina familj varit i Solstaden i helgen också. De var världsbäst och kom hit med grejer och gjorde IKEA med oss. Sedan bjöd de på både mat och bästa sällskapet två dagar i rad. Världens härligaste svärisar. I morgon väntar sovmorgon (OCH GAME OF THRONES!) så ingen måndagsångest här inte. Bara längtan efter sommaren och grillpremiär. Kanske ska jag skriva på ett lite småviktigt papper i veckan också kanske. Puss!

Photo 2013-04-21 21 00 36

Photo 2013-04-21 16 21 05

Photo 2013-04-21 16 38 38

Photo 2013-04-21 16 23 50

Photo 2013-04-21 20 55 36

Photo 2013-04-21 18 53 49

Photo 2013-04-21 19 46 01

Satan vilken fin dag. Förkylningen börjar släppa. Men andra ord: jag snorar äckligare än någonsin. Men huvudet är inte längre vattenmelon och kroppstemperaturen är som den ska. Sitter  och betar av massa måsten så strax blir det stora kaffekoppen och en promenad i solen. Grymt springsugen, men nu tar vi det lilla lugna. Humöret strålar ikapp med vädret. Känner mig så jäkla inspirerad och taggad på livet. Vår på gång och kaaanske sitter det lite skriveri i fingrarna som vi ska göra något åt ikväll (jag kan seriöst bara skriva kvällar och nätter). Jag må vara seg som satan, men varje ord är ett ord närmare någonting färdigt. Nu koffeinkick och fixa bikinirumpan (eller nåt) PUSS!

IMG_7929