Posts tagged välmående

Fredag och hemma från jobbet. Fasen.Tror det är tredje gången i år jag är hemma sjuk, och jag kan inte ens räkna alla gånger jag jobbat med feber och vattenmelonhuvud. Som igår, jisses vad jag mådde kasst på kontoret. Huttrade och pep under jackan, fullproppad med Alvedon. Men eftersom jag blivit smittad av samma kollegor som finns på plats tänkte jag att det liksom inte skadade att kämpa sig genom dagen. Att promenera hem kändes dessutom jobbigare än sitta kvar på stolen efter lunch. Hade knappast varit friskare idag ändå. Dessa idiotförkylningar suger. Vaknar tre gånger i timmen av andnöd och feberdrömmar. Här har man liksom räknat ner till helg och att ta med kameran ut i naturen, så orkar jag inte ens ta mig mellan soffan och vattenkokaren. Gissar att jag är pigg och mig själv igen lagom till måndag. Såklart. Thank god for Netflix dessa dagar!

Sorry för gnäll men det kommer liksom på köpet med sjukdom. Det är så handikappande. Orken är noll. Vardagen har annars varit trevlig den senaste tiden. När min lillasyster åkte hem kom sambos lillebror hit. Det är härligt med långa sova-över-besök. Förra helgen var ett enda långt mat- och mysmaraton. Förutom klassisk tacos i tv-soffan och favoritsushi blev det ett middagsbesök till Nya Via Appia (alltså deras mat är fantastisk!) och en långbrunch på Scandic City. Fint liv helt enkelt. Men som många gånger förr går det upp för mig att mitt största intresse här i livet numera är att äta, och att jag lägger alldeles för mycket pengar på att äta ute och köpa hem färdigt. Jag vet inte när eller hur det blev så. Jag har alltid älskat mat, kommer alltid älska mat, men jag saknar tiden då jag la tid i köket istället för pengar på restaurang. Dessutom är det skillnad på att älska mat och att planera livet runt att äta, vilket jag gör nu. Vad jag ska göra på lördag? – Äta världens största frukost. Ja. Seriöst. Tidigare har det varit ledigheten jag längtat efter. Soffmyset, förmiddagsfilm, gå ut genom dörren och promenera i flera timmar. Nu är det ätandet allt cirkulerar runt. Det hänger väl ihop alltsammans. Diverse sjukdomar det senaste året har tömt mig på energi, och istället för försöka balansera upp det med mer träning och bättre kost låter jag med själv bara glida med. Eller låter och låter, jag försöker både träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Men för tillfället lever jag på värktabletter och väntar på ny remiss till specialist på sjukhuset (utredningen om min mage fortlöper) och det är svårt att motivera sig just nu. Min reumatism envisas med ett utdraget skov och jag gissar att alla dessa förkylningar hänger ihop med mitt allmänt kassa fysiska tillstånd. Jag väntar på svar och längtar efter en nystart. Det är svårt att bryta ihop och komma igen när jag fortfarande svävar i ovisshet, smärtstillande lugnar ju endast för stunden. Det är ibland (ofta) enklare att bara bryta ihop och stanna där. Gömma sig under täcket med en godispåse. Den där klassiska falska trösten har fått grepp om mig.

Över till något roligare: VI HAR BLIVIT MED KATT! I tisdags for vi ut i värmländska skogen och hämtade hem ett litet lurvigt monster. Att separera honom från hans syskon, stänga in honom i en bur och lyssna på hans hjärtskärande skrik under den 3 mil långa bilfärden var något av det värsta jag varit med om. Lyckligtvis tog det inte många timmar innan han hade koll på både matplats och låda här hemma. Den första dagen var lite läskig, och han gömde sig och sina små pip längst in under badkaret. Men några dagar senare har vänstra hörnet i soffan blivit favoritplatsen. Sedan igår hoppar han upp i knät och lägger sig. När han spinner och trycker in sin lilla nos i handflatan på en smälter jag, vår fina lilla kisse. Säg hej till Frank:

Photo 2014-10-14 18 06 29 (1)

Annonser

Jobbade endast fram till lunch idag på grund av röd dag i morgon. Är inte bortskämd med att vara månadsanställd och ledig på det här viset, så det känns superlyxigt. Knatade hem vi 12 och hoppade i mjukisarna direkt jag kom innanför dörren. Har sedan dess (alltså sju timmar nu) bara gjort det jag känt för. Ritat, surfat, läst inredningstidningar och slözappat. S jobbar sent och åker bort tidigt i morgon bitti, så jag har ordentlig egentid. Ska pausa nu för middag, som blir i frukostform framför Netflix. Här tänker jag fortsätta att vara slappast i världen och bara må världsbra tills jag slocknar i kuddhavet. Och i morgon.. i morgon funderar jag nästan på en repris av idag 😉 PUSS!

blombukett

Idag stämplade jag ut vid 17 efter en lång och lite jobbig arbetsdag. Svinseg och skithungrig klev jag ut i regnrusk och mörker, bara för att släpa min trötta röv och träningsvärk runt älven. Tänkte först bortförklara mig med att det är dåligt att träna på skrikande mage, men svängde in på affären och fyllde på med en proteinshake vilket var precis lagom för att orka rundan innan middagslaxen.  Jag vill med detta inlägg helt enkelt ge mig en klapp på axeln, för att jag orkar när jag egentligen inte har någon lust. Det är verkligen viktigt att påminna sig om att träning inte tar energi, utan ger mer. Och i det långa loppet finns det inget som heter inte tid att träna, då du blir både mer vaken och effektiv att att röra på dig. Det kanske inte känns så för stunden, men det är alltid sant i längden. Ibland när vintermörkret och kylan tränger sig på kan jag få för mig att jag förtjänar att gå raka vägen hem till soffan. Men det är ju så jäkla dumt, för det jag förtjänar är ju ett träningspass som ger glädje, välmående och hälsa. Det försöker jag påminna mig om i dessa regn&rusk-tider då filmer och soffmat lockar som allra mest. (Vem säger förresten att det inte går att äta mat i soffan efter träningen?). Ser med spänning fram emot morgondagens skitväder!

5 tummar upp

Stundande bikinisäsong och brist på kroppsångest. Tänka sig va, sicken grej. Det beror på en kombo av anledningar. Förra sommaren hittade jag ett grymt flyt gällande både träning och kost, och det har liksom inte bara hållit i sig, utan dessutom bara blivit bättre med tiden.

Det viktigaste konstaterandet jag gjort är att man får ha lite toppar och dalar. Det är inte hela världen om man blir sjuk/tappar gnistan/något slinker emellan, det är ingen idé att hetsa om tappade träningsresultat. Ibland kommer man av sig, det är bara att komma igen. Istället för att ta stillasittandet i akt och vräka i sig choklad (been there) eller noja om hur kroppen förfaller när man åker på en förkylning så har jag gjort det bästa av det.

Är jag mindre fysiskt aktiv så väljer jag bort skräpmat och vardagsefterrätter. När jag tränar ordentligt slinker det ner en onlinepizza emellan åt. Blir det glest mellan träningspassen så ser jag till att röra på mig ändå. Promenerar. Tar trapporna. Gör det till vardagstänk och hindrar latheten från att ta tag i mig.

Inga galna träningskrav och inga stenhårda begränsningar gällande kost, utan mer rätt inställning och sunt förnuft. Och en jäkla massa pepp-tankar såklart. Det är ju inte så att jag studsar ut genom dörren 06.30 för den dagliga 7 km långa powerwalken till kontoret. Bussen lockar gaaanska ofta. Men påminnelsen om hur skönt det är när jag kommer fram, hur vaken och laddad jag är, och hur tillfredsställande trött jag är (inte bara i hjärnan utan även i kroppen) när arbetsdagen är slut..well, det är ju ur ett må-bra-perspektiv så jäkla värt det.

Sedan tror jag det är mycket pga åldern också. Livet liksom. Fokuset på yta och utseende flyttas allt mer över på annat som är, ja men, viktigare. Relationer, upplevelser och välmående. Jag är inte i mitt livs form inför beach 2013, men jag är i helt okej form. Jag mår bra! Sund, normalviktig och har en kropp fungerar på alla sätt. Jag tycker om den för det, och trivs med mig själv. Idag hämtade jag ut ett paket innehållandes en ny bikini och ja, den satt svinbra på min lite mjuka kritvita rumpa. Det slank med lite nya träningskläder också, för att det blir så himla mycket både lättare och roligare då.

Photo 2013-05-21 18 22 56