Posts tagged träning

Tiden springer ifrån mig. Det känns som att jag nyss snubblade runt i blåbärsskogen men om två veckor är det julafton. Jag hinner inte med! Helgen har varit fantastisk och lång. Fjärde lediga dagen i rad och jobb och rutiner börjar kännas främmande. Frukost till lunch, timlång pysselstuga och film halva nätterna går att vänja sig vid. Men i morgon ringer klockan för träning, kontoret och hårborste igen. Attans. Men det är väl egentligen rätt så skönt det med.

Annars är det fina dagar. Den bortblåsta vintern har dykt upp och överträffat sig själv. Karlstad verkar ha befunnit sig i någon sorts stormens öga, och medan tidningarna skapat kaosrubriker har ovädret lyst med sin frånvaro över Värmland. Här är drivorna lagom höga, vinden skapligt snäll och sola skiner glatt över gnistrande nyfrysta Klarälven.

Veckan blir en under temat, håll i hatten nu.. jul. Det väntas pysselkväll på kontoret, julbord, glöggpremiär och julgöra-helg med systrarna. December är en jäkla fin månad. Jobbstress, städning, tvätt, you name it, blir bra mycket festligare av allt som glittrar och lyser. För att inte tala om vintermörkret. Inte konstigt att januari känns så lång. Kanske borde vi införa januaripynt?

Jag har precis ätit sesamnuggets och druckit två koppar 50/50 kaffe med mjölk. Funderar på att hoppa i några extra lager och ta en powerwalk med min käre vän musiken, men soffan och ljuset från adventsljusstaken tilltalar mig så brutalt mycket mer just nu. För att inte tala om mjukisen som flyger runt med sin drake här intill. Men soffan är väl om möjligt ännu skönare efter lite utomhus? Ja, jo, inga ursäkter nu! PUSS!

 

meeee_141471980

Annonser

Hej. Jag gör ett litet gästframträdande hos mig själv. Är fortfarande mitt uppe i bloggsvackan, men kände att jag saknade er. Jag mår bra. Helt fantastiskt bra. Det är fredag och jag är efter andra jobbveckan helgledig igen. Jag trivs grymt fint på kontoret, är återförenad med de gamla goa kollegorna och har dessutom turen att få bekanta mig med några nya sköningar. Jag sitter just nu och knappar på min ny dator. Det var verkligen på tiden! Så jäkla gött med ett blank papper att knäppa på. Inget bildkaos, ett tomt skrivbord och en inbillad tanke om att hålla ordning på mappar och grejer framöver. (Haha!) Baktanken är dock att jag ska bli inpirerad. Inspirerad att skriva igen. Och skriva någonting klart. Det är nog den största drömmen jag någonsin haft och aldrig verkar komma ifrån, att skriva böcker.

På tal om baktankar har jag tränat bättre än någonsin sedan jag landade i Värmland. När jag traskade längst Drottninggatan till kontoret den där  måndagsmorgonen för två veckor sedan så växte sig hjärtat så stort att det började trycka inifrån bröstkorgen. Den där efterlängtade känslan av att vara precis där man ska fyllde hela kroppen med sockerdricka och har inte lämnat mig sedan dess. Fnissar ut i fingertopparna. Varje dag. Och allt blir ju liksom så enkelt då.

Det är inte bara datorn som är ny, utsikten sväljs också för första gången. Trädgård. Äppelträd, grannens altan, ungarnas fotboll och solnedgång över husknutar och fladdrande vimplar. Så nära stan men så tyst, lugnt och grönt. Här bor jag. Från och med idag kvällshängs det i en soffa på Norrstrand. Taket är högt, gardinstängerna saknas och fönstrena är stora och vetter mot alla håll utom ett. Här bor jag på 55 tjusiga kvadrat att dansa varma när värmlandsvintern kryper sig på. I morgon kommer norr på besök i form av mamma, Sandra och Daniel samt alla mina prylar. Så det blir en riktig pyssel- och inbonadshelg. En flaska rött till fixandet borde bli perfekt.

Jag har också tagit tag i någonting jag funderat på länge; det här med att utbilda mig inom kost- och träning. Det ligger mig så varmt om hjärtat och känns så naturligt på något vänster. Så från och med förra onsdagen är jag nu universitetsstudent igen. En schemakväll i veckan (och några jävlaranammatimmar per helg) pluggar jag idrottsvetenskap med inriktning hälsocoach. Har ingen jättepress på att klara det samtidigt som jag jobbar men ska ge det ett ärligt och hoppfullt försök. Och än så länge känns det genomförbart.

Nu ska jag surfa gardinstänger. Och installera lite måstegrejer till datorn. Jag mår nästan så bra att det blir skrämmande. Kan det verkligen flyta på såhär fint utan att det balanseras upp av något dåligt? Så jävla typiskt och mänskligt (och mig) att tänka så. Och onödigt. Jag ska försöka njuta av stunden, och inte noja så jävligt jämt. Det blir chips och cola ikväll. Lördag idag istället för i morgon. Vi hörs mer när jag kommit i ordning och när allt som saknas är på plats, PUSS!

Här sitter jag i ett hav av kartonger, Ikeakassar och klädhögar och tuggar på världens godaste macka med färskost. Jag, som knappt äter mackor alls, knaprade även i mig två knäckisar till frukost. Får skylla på att det är lördag. I alla fall så kom syster precis hem från Bondens marknad i Gävle med ett nybakat surdegsbröd att dö för. Överlevde dock, win-win!

Jag packar. My god vad prylar man har! Men trots att jag är långt ifrån färdig känns det ganska okej. Jag har gjort grovjobbet och tvättat ALLT, fyllt de flesta kartonger och gjort klart pappers- och kuvertbergen. Kör jag några intensiva timmar till kan jag nästan åka iväg på något kul ikväll. Nästan. Kanske. Jag vill okej!? Lär ju knappast bli klar när jag sitter här i alla fall. I morgon flyttar jag, färdigpackad eller ej, hem till Värmland. Då blir det tyvärr radioskugga i dryga tre veckor innan jag får min lägenhet. Sedan är det ju det där med att fixa internet osv också. Så, vi hörs om en månad då! Då, då jävlar har jag något att berätta för er! PUSS!

Sommarens resultatet av träning och att skippa mackorna!

Tja tja bloggen! Har haft världens bästa långhelg och som vanligt uppdaterat kukdåligt. Dokumenterat som satan dock, så ska ta tag i det i morgon och ladda upp lite bilder. Ja, jo, vi har hört den förr. Annars går det bra, livet flyter på, träningen rullar och jag låter bli. Jeansen visar nästan målvikt igen. Tror dock min röv stannat i växten. Ni vet, resten smalnar av med kilona man kutar bort, men baken liksom.. består. En konstant form. Ingen pjåkig pjäs heller direkt. Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe (hej hallå pucko) och krypa till kojs. Ps. I helgen lyckades jag med den smått fantastiska bedriften att kasta ett popcorn, försöka fånga det i munnen, missa och fastna med det i smilgropen. Ingen dåligt partytrick det inte, man borde kanske öva! Natti natt!

Fin dag igår. Hann med både filmer, lördagsgodis, träning och att fynda en ny bok innan Pernilla bjöd på trädgårdsmat. Bäbisen bjöd på fniss, sötaste små sprattelfötterna och som vanligt.. kittel i mammatarmen. Jag har alltid älskat barn men inte riktigt haft det där suget. Det har helt enkelt aldrig känts som en stor grej för mig. Mer nåt som bara händer eller inte händer och sedan är det inte mer med det. Livets gång osv. Men nu, för första gången i mitt liv, kan jag känna den där längtan ibland. Inte jättestark, men den finns där och skrapar lite på axeln. Den där påminnelsen om att jag vill skjutsa till träningar, läsa all världens sagor och hänga fula streckgubbar på kylskåpet. Det är den skönaste känslan, att man har så otroligt fina och roliga år bakom sig och att de som väntar bara kommer bli ännu bättre.

Fin dag. Plockat frukost i trädgården, jobbat, tränat, sjungit i duschen, röjt undan måsten, tokfnissat åt sötbäbis, skvallrat med mamman och kommit hem till lagad mat. Nu får det bli en kopp grönt och uppdatera mig i lite favvobloggar, PUSS! (ja, vi matchar både varandras träningskläder och himlen och yes – jag är 28 år och har tungpiercing)

(och till middag serveras: quinoa med keso och chilikorv + massa grönt, gult och rött)

Det var länge sedan jag skrev om träning. Det var iofs länge sedan jag skrev frekvent om någonting alls. Men i alla fall: träningen går fortsatt svinbra och jag vågar nästan säga att jag är tillbaka i gamla rutinerna. Det är inte längre någon grej jag måste komma ihåg eller orka med, utan det är liksom bara självklart. Så har det ju sett ut största delen av mitt liv, tills då jag för två somrar sedan gick bananas med norsk Nutella, blev tjock, drog till Island och blev sockerjunkie och sedan fortsatte mysa runt i extrakilona här hemma i drygt ett år. Nu gick jag ju inte och blev överviktig i något medicinsk mått. Men jag som låg på stadiga 60 kilo gick på tre månader upp till 70. Vilket är en ganska rejäl viktuppgång och i överkant för min längd. Och en vikt jag inte trivdes i triggade liksom igång ohälsan. Jag kände mig klumpig. Och trött. Började äta godis på vardagar, dricka läsk, skippa träningar osv. Allt sånt som jag liksom aldrig någonsin tänkt tanken på tidigare. Men som sagt; efter att ha hittat tillbaka till både kost och träningen i höstas och snart har avverkat ett år i samma spår börjar det kännas jävligt bra helt enkelt. Så här med facit i hand har jag aldrig varit så hängig, sovit så dåligt eller känt mig så lat. Och jag trodde aldrig det skulle vara så sjukt svårt att vända tillbaka! Osund livsstil är verkligen ett monster. Som en snöboll som bara rullar på och smittar av sig på allt annat. Jag var aldrig sugen på frukt eller vatten, eller en nyttig middag, så som man faktiskt blir när man tränar och mår bra, under den där perioden. Istället ville jag ha tomma kolhydrater, fett och socker. Och trots att jag mådde illa och vaknade bakis ville puckokroppen bara ha mer. Läskigt det där. Nu förstår jag verkligen människor med viktproblem och konstig inställning till mat på ett helt annat sätt. Tidigare visste jag inte riktigt vad sockerberoende var. Eller varför så många frekvent äter saker man mår dåligt av. Det är en jävla berg-och-dal-bana och jag ska aldrig trilla dit igen!

Hälsa är glädje 🙂

Hej! Jag har inte glömt er, jag är utomhus. Promenerar runt i sommaren. Eller springer. Och cyklar. Fiskar en del. Dricker te i timmar och skvallrar med systrarna. Smuttar rödvin på farstutrappan, filosoferar om livet, går barfota i morgondagg, metar abborre på stora stenen i ån, sjunger allsång och grillar. Idag ska vi packa med mat och badkläder och ta en långtur upp till ingenstans. Sådär verkligen gå ni vet. Yr.no säger strålande sol hela dygnet så det blir bästa skorna och några mil längst fårhagarna upp till skogssjöarna. Där finns en liten glänta med en strand mitt emellan mobiltäckning och himlen ungefär. Jag vet ju att när semestern och sommaren tackar för sig blir det TV, dator, drinkar, stadssurr och dimma igen. Jorden snurrar liksom alltid ikapp och slungar tillbaka en till verklighetens tempo. En verklighet jag älskar. Men kontrasterna till den är också vackra, och det gäller att ta vara på dem.