Posts tagged tivoli

Då var det maj. Igen. Det känns som ett aprilskämt, huuuur kan tiden gå sååå fooort? Jag tycker nyss jag satt här och taggade inför sommarvikariatet med start 2 maj. Sommaren som kom, var varmast i mannaminne och sedan försvann helt utan förvarning, eller semester. Det var antagligen därför jag knappt hann uppfatta sommaren 2014 innan den var över, jag hade som så många gånger förr ingen semester. Den sista september stämplade jag ut och den första oktober satt jag vid min skrivbord på Drottninggatan igen, fjärde gången gillt. Min sista säsong på min kära gamla skidort, jag visste det redan när jag började. Jag var klar, slutsäsongad och färdigflängd. 30 år och trött på tillfälliga anställningar och halvtaskiga löner. Sedan examen från universitetet hade jag haft nio stycken anställningar, n i o. Och det jag längtade efter mest av allt var en traditionell 40-timmarsvecka med friskvårdsbidrag och arbetsfri semester. (Och att kunna betala tillbaka CSN, inom parentes, knappast något en går runt och längtar ihjäl sig efter.)

Men nu i efterhand är det lätt att romantisera. Jag är så glad över allt jag fått se, uppleva och lära mig under den tiden i livet. Att resa ensam, träffa nya människor, leva fjälldrömmarna, arbeta fysiskt och i naturen. Att befinna sig i ingenstans. Det går ju inte att kombinera att leva i ingenstans med att ha nära och kära runt hörnet. Eller ett vidöppet fjällandskap med lokalt sushiställe och stadsträdgård. Och då får en kompromissa med sig själv helt enkelt.

Hej förresten. Planen var att kika in, säga hallå, sedvanligt be om ursäkt för dålig uppdatering och skriva tre rader om kaffe och Netflix. Men ni ser ju, det gick överstyr med tänkandet.

Det är alltså maj idag och det betyder tre hela månader på nya jobbet gjorda. Det känns som fler, det känns som hemma. Min arbetsplats liksom, inga konstigheter. Det är fortfarande klurigt ibland, men tur är väl det. Utmaningen gör det kul. Och ja, jag har njutit av lediga helger. Varje helg har jag konstaterat högt för mig själv att guuuuuud vad skönt att vara leeedig. Samma visa idag igen. Studsar upp ur sängen och dansar segerdans. Minnet av helgjobb sitter som cement i bakhuvudet, det kommer ta en bra stund innan detta blir vardag för mig.

Det är bara fredag idag, lyxigt långledigt alltså. Firar detta med att (håll i er, nu kommer det) dricka kaffe, titta på Netflix och dricka kaffe igen. Ska försöka pallra mig ner på stan och köpa en kalasig tröja att ha på kvällens vindejt. Gamla kollegorna och en nyhet från roséhyllan – inte alls tokigt.

Lyckades förresten med bedriften att färga mitt hår knallrosa förra veckan. Sådär rosa-rosa att en går tveksamma steg till kontoret och morgonmötet. Tajmade in det perfekt med oväntat besök från generaldirektören som hade en hälsning från ministern. Och där sitter jag i min kavaj och ser ut som My little pony.

Mer kaffe tror jag minsann.

bloggisch

bussikea

Jag vet, frånvaron, den är mer omfattande än närvaron. Det känns lite vemodigt. Aldrig har jag upplevt en sådan ihållande svacka i mitt bloggande. Det är 10 år sedan nu som jag flyttade till Karlstad och skrev en hejdå-rad i Dagboken på Lunarstorm för att registrera mig på en sån där flashig bloggportal. Det var kärlek vid första publiceringen, och tänk alla erfarenheter, all glädje och den sorg jag hanterat i tusentals inlägg. Det här börjar låta som ett hejdå, det är det inte. Jag tycker bara det är så tråkigt hur sällan jag hittar tiden till det personliga skrivandet. Det här är ju mitt lilla rum, min plats för reflektion och tankar. Mitt krypin och min scen som har gett mig och hjälpt mig så mycket. Med det konstaterat ska jag inte längre vänta på tiden, jag ska verkligen försöka ta mig den.

Idag har jag ledig fredag och tog mig (och sambo) på en tur till IKEA och premiären av den begränsade designkollektionen Bråkig. Kom hem med mycket fint för mycket liten peng. Jag har levt i sparatider ett bra tag. Vilket i gengäld gett mig en fantastisk födelsedagsresa att se fram emot, samt ett trevligare sparkonto. Men idag kände jag att det var helt ångestfritt att shoppa lite inredning. Ålderns fördelar överväger nackdelarna flera gånger om. Det är fantastiskt att samla på sig år och känna hur värderingar och prioriteringar ändras och hur man liksom blir mer och mer vän med sig själv.

På återseende!

Min härliga syster, annars stationerad i Gbg, är i stan, yay! Så idag har det minsann skvallrats ikapp och moffats lunchsushi på en solig gräsmatta vid Klarälvens strand. Aaaah, detta vackra Värmlandet. Det är ju tyvärr vanlig vardag för mig, men direkt efter utstämpling drog vi till stranden för både bad och grill. Och vips så var det kväll och dags att borsta tänderna. Och så kontoret om inte allt för många timmar igen. Men vi hinner ses en stund efter morgondagens jobb innan hon pyser neråt igen i alla fall. Mina finaste systrar, en sådan grymt stabil trygghet i detta tivoli till liv.

409616_10151936071805654_418983361_n

En annan syster. Lycka är att ha massor.

Det är tivoli på Stora Torget och för ovanlighetens skull osnurrigt i mitt huvud. Jag är lugn. Liksom harmonisk och tillfreds. Blir annars lätt rastlös av att vara ledig utan planer, men här sitter jag och googlar skrivbordslösningar och bara mår bra. Har idag spatserat runt i vad som nästa månad kommer vara hemma. Trägolvet knarrar inbjudande och vindsförrådet är samlaskräpvänligt. Balkongen efterlängtad och området perfekt. Nu återstår bara att göra det till vårt och leva lyckliga osv. Då både jag och han tycker det är så satans kul med skapande och det hära internet så tänker vi starta upp en bygga-bo-blogg. Mer om det så småningom. Nu ska jag scrolla möbelauktioner med riktiga väggar, golv och tak i bakhuvudet.

Photo 2013-08-06 14 59 13

Jajamen, vi ritar vidare. Tömmer hjärtat rakt ner på papper och funderar inte så mycket mer på det. Ju mindre jag tänker desto bättre går det, har jag inbillat mig. Att bestämma först och rita sedan är alldeles för avancerat för en rookie som mig, så jag kör tvärtom. På så sätt lyckas jag ju undvika det där att det inte blir som man tänkt sig. Jaag veeet, smart! 😉