Posts tagged tid

Choose another tag?

God morgon söndag, denna tjej flög upp med ett ryck kl 8 i morse och dansade runt med rengöringsmedlet. I wish. Fy satan vad tungt det var att pallra sig upp. Men ett smutsigt badrum och kladdigt kök kändes som ett dåligt tillägg till min söndagsångest. Grymt skönt att krypa upp i soffan till brittiska husprogram och doften av Ajax nu. Frukost är extra god vid lunch, och få saker triggar aptiten så enormt som att dra meterlånga hårtovor täckta av möglig gelé ur avloppsrören.

Nåja, kaffet är i alla fall upphällt och det duggar utanför fönstret. Jag kommer inte ihåg när jag såg regn senast, det är efterlängtat. Jag har nämligen inte tänkt göra många knop idag. Vi har skaffat ett PS4 vilket betyder att vår ickesmarta TV numera är utrustad med Netflix mm. Det innebär att jag slipper koppla dator till teve och därmed kan surfa och plöja serier samtidigt. Vilken söndagslycka. Det och kaffet idag, så är jag helnöjd.

I morgon börjar jag min sista helvecka på jobbet. Sedan har jag två ynka dagar kvar nästa vecka innan jag byter kontor inför vintern. Jag tycker nästan tiden går lite väl fort nu. Årstiderna skiftar mest hela tiden, och vips så fyller jag år igen. Den senaste veckan på kontoret gick så löjligt snabbt att jag tappade bort två hela dagar. Det är ju så mycket som ska hinnas med, i den här takten vaknar jag väl upp vilken dag som helst och sjunger för barnbarnen. Har jag någon äldre läsare? Hur fort går det egentligen?

Nu: påfyllning

Annonser

Dessa dagar som springer och är så svåra att hinna ifatt. Jag har fyllt 30 och det känns fantastiskt på alla sätt utom ett: tiden. Den skojar med mig, gömmer sig och försvinner. Och jag inser mer och mer vad pappa menar med efter 25 går det alldeles för fort. Jag känner mig plötsligt mer medveten om min egen dödlighet, och kan liksom ta på dagarnas början och slut. Jag kommer ihåg när min egen mamma fyllde 30 och att kunna plocka fram det ur minnet gör tiden lite skrämmande. Far- och morföräldrar har alltid varit gamla för mig. När jag höll min nyfödde lillebror för första gången var de redan gamla, sådär som en mormor och morfar är. I år fyller min lillebror 20 och vad gör det med de som var de gamla redan då? Verkligheten kommer lättare ifatt vid dessa milstolpar i livet. Och samtidigt skapas nya liv att lära känna. Mina bästa vänner väntar barn och för de barnen är det ju precis som för oss, att våra föräldrar blir den äldre generationen och vi plötsligt det där mellanskiktet. Det är ju så det fungerar, vi föds och vi dör, det är det mest naturliga som finns. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att livet skulle hålla denna hastighet. När jag fyllde 20 var jag odödlig och tidlös, vid 30 känner jag plötsligt takten som dagarna rinner i. Vemodigt men vackert på samma gång. Att vara medveten om någon sorts slut får mig att stanna upp och ta vara på stunden på ett helt annat sätt än tidigare.