Posts tagged storvik

God morgon lördag! Vi har precis vaknat med Melodikrysset, och utanför fönstret regnar det. Jag sitter här och tänker tillbaka på maj 2012 då vi började spela Melodikrysset – något som skulle hålla i sig resten av sommaren. Vi melodikryssade till och med Live (woho!) i Sandviken. I regnet. För precis som krysstraditionen så startade även skyfallet i maj. Det regnade hela den sommaren, sommaren som hittills varit den bästa i mitt liv. Efter många år i olika städer och länder lyckades vi samlas uppe i vackra Storvik, familjen och vännerna, för en sommar tillsammans. Och vi gjorde verkligen det bästa och lite till av den tiden. En sommar med dörren till övervuxna trädgården på kullen på ständig glänt. Grillen ständigt tänd. Gitarrerna, pianot och sångerna. Kväll efter kväll efter kväll. Skogen, promenaderna, nattbaden och hundra mil på cykel. Morgondagg och kvällsdimma över åkrarna. Gå upp samtidigt som solen för att plocka barfotahallon i tystnaden. Idyllen. Den ständigt påminnande lyckan över livet och känslan av trygghet och hemma. Fisketurerna, skymningsspaning på älgarna och de oändliga kantarellskördarna. De ljusa nätterna, vinet, rekord i både te-drickning och antal rundor Yatzy. Skratten, som börjar som kittel i mage och slutar i skrik och tårar på köksgolvet. När jag saknar mina barndomsvänner och familj tänker jag tillbaka på den sommaren, liksom låter känslan av den fylla hela hjärtat och kommer ihåg en tid att minnas och njuta av resten av livet.

1770012ee7b511e18c261231381b5c32_7

onsdagbada

 

onsdagnattbad

tisdagälgropa

tisdagsvamp


Photo 2012-08-09 15 23 55

Photo 2012-07-31 21 27 32

IMG_0955
IMG_0962



IMG_8106

IMG_8155

tisdagälg

tisdagsvampen

 

375757_10151947185870654_637962696_n

Annonser

Ja, jag åkte ju hem och nu har jag kommit hem igen. Ångesten över att ha två hemma glänser lite extra såhär i midsommartider. Hela familjen samlad, händer knappt på jul ens längre. Ditflygna både London- och Skånebor. Finaste vännerna och bästa farstubron att dricka morgonkopp på. Det var en gigantisk underläpp som kramade katt, syskon och byn hejdå igår. Vi hade en alldeles för fantastisk helg och hann knappt med att sova. Den kortaste långhelgen någonsin. Det var tungt att komma till Karlstad igår. Tungt. Att först behöva trängas med mitt packade liv som bara står där och väntar i Storvik, och sedan några timmar senare kliva in i en ekande alldeles för stor lägenhet som inte ens är vår. Bostadsjakten går minst sagt idiotsegt. Och ja, jo, vi har ju både önskemål och krav vilket inte direkt förbättrar våra chanser. Men vi flyttar ju inte var som helst när vi redan bor någonstans. Vi letar ju efter något som känns hemma, klart som tusan det tar tid. Tråkigt som fan dock. Sov dåligt och vaknade osugnast i världen på måndag. Hade min första riktigt tråkiga dag på jobbet och bussen hem dök inte upp. Hurraaaa för detta glädjeinlägg! Jag verkligen känner hur jag berikar världen med min optimism. Nu ska jag äta mitt lördagsgodis (inte ens det hann jag med i helgen!) och hänga med täcket. Försöka kväva ångest jag inte ens kan placera. Åh vad jag skulle behöva någon som plockade bort mig till någon annan stans just nu. Eller i alla fall bäddade ner mig och satte på en sagofilm. I morgon är det en ny dag och den ska banne mig vara en bra en!

1005692_10152927238510654_612569508_njag och mina syskon i fredags 

Ja ni. Jag var ju faktiskt här inne igår och flängde runt. Postade coola katter och midsommarlängtan och sånt där. Har varit mindre bra på uppdatering om vardagen. Ja men ni vet livet och så. Så nu kör vi! (Och sekunden efter jag printade ner uppropstecknet startade min dator om sig själv. Nu, femtioelva uppdateringar och slit i håret senare kör vi!)

Veckan som gick var den längsta på länge. Efter att ha varit bortskämd med röda dagar och random ledighet mitt i veckan kändes ett helt vanligt måndagtillfredags-schema tungt. Dessutom plockade jag upp en förkylning och kämpade mig igenom halva kontorsveckan med feber. Träningen har stått still, kroppen har bråkat och snabbmaten har flödat. En mindre bra vecka helt enkelt. Vi botade den så gott vi kunde med tokslapp helg och kickstart på denna vecka. Powerwalk till jobbet, effektiv övertid och sedan en grymt svettig powerwalk hem igen. Har lastat i oss linsgryta till middag och nu blir det nyttigt kvällsmål innan sängen. Och kramar. Fyller på alla tomma skåp som går att fylla på. Resten av veckan känns inte svår alls. Mycket att göra både i jobbväg och vardagen, men sommarfest med kontoret och hemresa till Storvik piggar upp nåt så brutalt! Så ligger det till, PUSS!

Tim-Burton-s-artwork-nightmare-before-christmas-18348224-417-525

Igår gjorde jag mitt yttersta för att begrava paniken i sysselsättning. Pressade in promenader mellan tvättmaskinerna och råkade ringa folk mest hela dagen. Lyssnade på feel-good, åt favoritmat, tog grädde och socker i kaffet, ja men ni fattar, försökte påminna mig själv om saker som är bra för att inte drunkna i otrevligheter. Men hur mycket jag än hejade på humöret så gnagde den där satans ångesten. Jag har lätt för att att tänka det löser sig men det är ju samtidigt skitsvårt att bara ignorera ett jävligt stort problem som kommer närmre. Kvällens sista promenix blev en svettig en i elljusspåret med mamman minus bäbis. Regnet slutade samma sekund jag klev utanför dörren. Sedan sprack det upp. Sådär när dagens sista sol verkligen pressar sig genom de svarta molnen och regnbågarna går i varandra. Och P3 spädde på idyllen och känslorna med att spela Winnerbäck. Då, för första gången på en jobbigt ångestfylld dag, kände jag att vafan, det är klart det löser sig, det gör ju alltid det. Kalla det magkänsla, intuition eller bara tur, kanske en blandning, men en timme senare hade jag tackat ja till ett hemma. Jag, som hade ställt in mig på en skrubb i stans absoluta ytterkant (i bästa fall), ska nu bo på massa kvadrat med balkong på Norrstrand. Och det gör mig så himla glad. Samtidigt vågar jag inte riktigt ropa hej innan jag skrivit på kontraktet, vilket jag ska göra på måndag. Ett muntligt avtal är ju också ett avtal, men man vill ju liksom ha sitt namn på pappret. Åh låt det bli måndag snabbt. Fast ändå inte. Då är det ju hejdå Storvik och hej jobbet. Så jäkla efterlängtat att komma tillbaka till stan, men lite vemodigt att åka ifrån allt jag tycker så mycket om. Trixigt det där. I slutändan är det dock Karlstad som är hemma och det är där jag trivs allra bäst. För att inte tala om hur mycket jag saknar världens bästa Anna. Och jag är dessutom riktigt taggad på att komma tillbaka till kontoret, PUSS!

Så var det måndag igen. Klockan är bara lunch men har redan hunnit hälla i mig tre jättekoppar kaffe. Sitter med den fjärde. Det är lite panikigt i hjärtat, så ett rogivande örtte hade väl egentligen suttit bättre, men panik föder panik osv. Jag har kastat ribban i golvet nu. Sedan slängt den i källaren. Det finns inga bor helst i den stadsdelen eller balkong är ju ändå ett måste. Jag bor vart fan som helst, så länge jag slipper bo ingenstans. Ett tankesätt som borde underlätta men olyckligtvis finns det hundratals andra med liknande krav, dvs inga alls. Hur svårt ska det vara!? Jag har ett jobb, inga barn, inga djur, jag röker inte och har inga betalningsanmärkningar. Jag gillar inte att ha fest hos mig själv och håller alltid upp hissdörren för folk. Jag är fasen den idealiska hyresgästen, kan ingen förstå det? Nu ska jag ringa och trakassera stans alla bostadsbolag. Igen. Åh. Puss!

Jag kom på värsta idén idag. Det här bloggandet,  kanske borde man göra en rutin av det? Typ en gång om dagen eller så. Det tål att tänkas på. Idag är det lördag. Eftersom jag är ledig en hel vecka till ser ju dagarna alldeles jättelikadana ut, men helg är ändå alltid helg på nå vänster. Måsten räknas inte alls på samma sätt idag som på en måndag.

Lördagen började som vanligt, med melodikrysset. Monsterfrukost och fnissiga finska covers har blivit rutin den här sommaren, planen är att hålla fast vid det även i Karlstad. Får se till att inte äta frukost ensam på lördagar alltså.

På tal om Karlstad. Idag ringde en söt man och undrade om jag ville komma på direkten och kika på en lägenhet. En bostadsrätt han tänkte hyra ut i minst ett år. En sån där perfekt. Med stort kök, fönster åt olika håll och icke existerande betongfasad. Det kändes så rätt, och vi klickade så fint jag och mannen i telefonen. Sådär så man känner att man verkligen hade fått den, bara man hade kunnat kila över och fiskat fram sitt allra bästa jag. Så frustrerande. Nu kommer det över två andra superintressenter utan mig. Jag vet ju redan att båda kommer tacka ja i hallen. Mitt enda hopp är att de visar större sociala avvikelser, alternativt luktar illa. Men de är ju garanterat lockhåriga miljöpartister som uppskattar tystnad och doftar kanelbullar.

Annars blir det väldigt mycket barn om dagarna. Folk här hemma har en tendens att skaffa en massa bäbisar just nu. Och ju mer jag bär runt på bäbis desto större blir mammahjärtat. Gud så mysiga de är. Och roliga. Jag trodde inte jag påverkades så mycket av andras barn, har ju liksom aldrig gjort det tidigare, men antar att det är den där tiden som gör sitt igen.

Nu sitter jag uppkrupen i en fåtölj och tuggar på en salmiakkrita. Lyssnar på fikafolkets skvaller och spanar på ett 2-månaders charmtroll. Mamma och pappa är också här. Och Hobbe i knät förstås. Regnet öser ner så det blir en slappdag med te och playkanalerna. Kika ikapp serier och krama livet ur skämskuddarna. Jag hinner ju packa klart i veckan. Eller hur? Det är ett himla fint liv jag lever. Om bara de där miljöpartisterna kunde lukta lite illa nu också, PUSS!

dagens melodifrukost

Igår hade vi kalas. Ni vet ballonger, serpentiner, sugrör och diverse drycker man blir yngre av. Ovan alkoholdrickare som man blivit på äldre dagar var jag något nervös för söndagsskicket, men jag mår trots ordentlig dimma och en salig blandning färger och alkoholhalter helt okej. Seg och sliten, men på det där sköna kolla film och slappa i soffan-sättet. Inte i närheten av jag ska aldrig mer dricka. Vi lekte, sjöng, dansade och hamnade slutligen på lokala bykrogen där vi svängde runt till det glada 50-talet. Alla hade skinnväst utom vi och vakten lockade med hus och bastu. Hann även få Johnny Cash att vrida sig i sin grav efter en sväng på karaokescenen. Men vilken kväll! Den tackar vi för, PUSS!

Dessa fantastiska dagar. Åh. En sån där drömsommar att minnas resten av livet! Idag har det cyklats en massa mil. Och det blev både kantarellplock och smultron. Sedan har vi storhandlat tills morgondagen då det blir kalas för lillebror som fyller myndig. Finaste besöket från Karlstad får vi också! Just nu är det kombon storstädning/dans som gäller till det glada 50-talet. Vädret är förjävligt men hoppas i alla fall blixtarna håller sig borta så det blir en kvällspromenad med bäbisen och mamman. Är dålig på bilder, här kommer ett ihop-plock 🙂 (Ni med Facebook: min är öppen för alla och där finns det sommarfoton!)