Posts tagged söndagar

Jag känner mig grymt nöjd med senaste tidens rubriker. Ibland bara bubblar kreativiteten och jag kan titta tillbaka på gamla inlägg och tänka ja jävlar, där fick jag minsann till det. Dagens rubrik består av ordet ”lördag” som representerar den faktiska dagen lördag. Och inte nog med det, det råkar även vara just precis lördag idag. Jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag är briljant.

Det är en märklig tid att leva i såhär innan jul. Jag var ledig mitt i veckan och jobbar nu helg. Det betydde söndagsångest redan igår. Det jag finurlar på är om veckans söndagsångest därmed är gjord, eller om den kommer igen i morgon?

Jag sitter här i samma mjukisar och sovhår jag gick till jobbet i för sju timmar sedan. Har hällt upp ett glas rött och väntar på att tacosen ska servera sig själv. Katten har snott en lök som dundrar runt under köksbordet och grannen har bett sin hund hålla käften i en timme snart. Om jag inte var så mesig skulle jag ringa på och be honom hålla käften och låta hundstackaren vara.

Annars jobbar jag till kl 17.30 den 23 dec sedan tar jag julledigt i fem dygn. Först bär det av söderut och sedan sluts det upp med syskonen mitt emellan söder och norr. När landet är för långt får en kompromissa. Det är inte klokt hur mycket jag längtar efter ledighet. Nu ska jag återgå till mitt vin och fortsätta låtsas att det är helt vanlig lördag. Det fungerar förhoppningsvis utmärkt fram tills klockan ringer i morgon bitti. Tacohej!

Annonser

Att hålla denna skuta flytande går sisådär. Eller ja, flyter gör den väl, men det är lite dåligt med vind i seglen. Söndagar har blivit vår dag, min och bloggens. Det beror dels på att söndagar är den dagen då jag inte behöver ta mig tid, den bara finns där ändå. Och dels på att livets funderingar har tendens att krypa upp på mina axlar denna veckodag. Det råder bra bloggförhållanden helt enkelt.

Veckorna som gått har varit fantastiskt fina. Jag har samlat på mig fler designuppdrag, framtiden känns spännande och mitt Storvik har hälsat på och påmint om hur mycket jag saknar mitt förflutna. Jag vet att vi alltid kommer vara bästa vänner, vi har ju liksom klarat allt, men ibland svider insikten att vi inte längre kommer ha en vardag ihop. Det som varit mitt hem är snart borta. Huset är tömt på alla de som varit min familj, julen är flyttad och midsommar 2013 kan ha varit den sista gången vi samlades på stället där minnena bor. Jag vet ju att livet har sin gång, och att saker förändras, men att bli utan adress där jag växt upp. Att aldrig mer kunna åka hem. Det är sorgligt, på så många sätt. 

Och här sitter jag 30 mil bort i staden jag gjort till min. Tänk om jag hade vetat för 10 år sedan hur hemma jag skulle bli här. Hur rätt Värmland skulle kännas, på alla sätt. Tills en ruskig höstdag i november, då jag inser att det inte finns någon mening med att hålla sig hyfsat nära familjen i Gästrikland när familjen och hemmet inte längre finns kvar. Med en sambo som också befinner sig 30 mil åt fel håll, och saknar både rötter och vänner här. Han däremot, har en familj där nere. Som ju kommit att bli även min familj. Och det känns plötsligt viktigare än det mesta, att ta vara på det. Tanken på att lämna Karlstad är svår att greppa, men kanske är det dags att släppa taget nu.

merahus

Karlagatan – min gata. Illustration 2013.