Posts tagged sjukdom

För en vecka sedan hade jag bara hört lovorden, nu rättar jag in mig i ledet. Vilken fantastisk serie! Jag plöjde fyra säsonger på åtta dygn. Ja, det är personligt rekord. Ja, det är nästan lite sjukt. Men sjuk har även jag varit så jag skyller mitt överintensiva tevetittande på det.

tumblr_maubd5iZ3y1qcj6rgo1_250  tumblr_lstptzZEex1qax4hatumblr_m767skPVEc1qkirvso1_500  Downton-Abbey-maggie-smith-31488059-245-210tumblr_m0y0bnNiTH1qhge4wo1_250  tumblr_m9jkr4EFxL1rw1mux     tumblr_lsrq7jbMUc1r4q4d2o1_500  Downton-Abbey-maggie-smith-31488027-160-244   
tumblr_mmug3rPb9W1rxwmwuo1_500

Mitt senaste inlägg tog 50 min att skriva. Det ligger nu i utkast och blir nog kvar där ett tag eller tre. Jag var ett klick ifrån att lösenordsskydda bloggen och publicera det, men det kändes så konstigt och fel. I över 10 år har ju bloggen stått öppen för alla, vill jag ens veta vem som läser? Vill jag ha mer eller mindre anonyma mejl om lösenord? Nej. Men det hjälpte hyfsat att skriva klart och arkivera i utkast också. Hyfsat. Åååh vad handlar det om tänker ni nu. Eller så tänker ni det inte. Det var inget speciellt alls utan mest bara gnäll om jobb och trötthet. Det var skittråkigt helt enkelt.

Jag är sjuk. Så mycket för nystart, må bättre och heja 2015. Men en förkylning är i alla fall bara en förkylning. Eller möjligtvis en snäll form av influensan. Hur som helst går det över. Om det inte är Spanska sjukan och tar mig ner i graven. Ja, jag har börjat kolla på Downton Abbey och jag kan inte sluta. En serie, men både Titanic och Spanska sjukan var på riktigt och alla de där människorna dog. Jisses så muntert. Men.. jag sitter här och tycker synd om mig själv och det faller sig naturligt att då även tycka synd om andra. Onödigt att tycka synd om de som redan är döda kan tyckas, men jag sa aldrig att jag var logisk, jag är sjuk och nu ska jag gå och sova igen.

Onsdag. Ett glas vitt, illustrator, höstmörkret ute och mysbelysning inne. Bonde söker fru på teven och ledig dag i morgon. Inte så svårt att trivas med tillvaron. Men tråkigt att behöva plågas av förbaskade stenar i skon. Jag hade min tid hos specialisten i måndags, och hon hittade en möjlig orsak till mitt galna magont, vilket innebär återbesök om två månader. Jobbigt som tusan men samtidigt skönt med svar. Alla dessa recept på smärtstillande vården kastar efter en istället för att försöka hitta felet, både frustrerande och skrämmande. Men nu är jag i alla fall på väg någonstans, och kan slappna av lite när jag vet att återbesök och vidare utredning inte är långt borta. Håll tummarna för att det ordnar sig smidigt är ni söta! (Jag börjar bli väldigt trött på att skriva om sjukdomar nu, jag längtar efter riktiga problem, när man är sjuk är det enda en längtar efter att vara frisk.) 

Fredag och hemma från jobbet. Fasen.Tror det är tredje gången i år jag är hemma sjuk, och jag kan inte ens räkna alla gånger jag jobbat med feber och vattenmelonhuvud. Som igår, jisses vad jag mådde kasst på kontoret. Huttrade och pep under jackan, fullproppad med Alvedon. Men eftersom jag blivit smittad av samma kollegor som finns på plats tänkte jag att det liksom inte skadade att kämpa sig genom dagen. Att promenera hem kändes dessutom jobbigare än sitta kvar på stolen efter lunch. Hade knappast varit friskare idag ändå. Dessa idiotförkylningar suger. Vaknar tre gånger i timmen av andnöd och feberdrömmar. Här har man liksom räknat ner till helg och att ta med kameran ut i naturen, så orkar jag inte ens ta mig mellan soffan och vattenkokaren. Gissar att jag är pigg och mig själv igen lagom till måndag. Såklart. Thank god for Netflix dessa dagar!

Sorry för gnäll men det kommer liksom på köpet med sjukdom. Det är så handikappande. Orken är noll. Vardagen har annars varit trevlig den senaste tiden. När min lillasyster åkte hem kom sambos lillebror hit. Det är härligt med långa sova-över-besök. Förra helgen var ett enda långt mat- och mysmaraton. Förutom klassisk tacos i tv-soffan och favoritsushi blev det ett middagsbesök till Nya Via Appia (alltså deras mat är fantastisk!) och en långbrunch på Scandic City. Fint liv helt enkelt. Men som många gånger förr går det upp för mig att mitt största intresse här i livet numera är att äta, och att jag lägger alldeles för mycket pengar på att äta ute och köpa hem färdigt. Jag vet inte när eller hur det blev så. Jag har alltid älskat mat, kommer alltid älska mat, men jag saknar tiden då jag la tid i köket istället för pengar på restaurang. Dessutom är det skillnad på att älska mat och att planera livet runt att äta, vilket jag gör nu. Vad jag ska göra på lördag? – Äta världens största frukost. Ja. Seriöst. Tidigare har det varit ledigheten jag längtat efter. Soffmyset, förmiddagsfilm, gå ut genom dörren och promenera i flera timmar. Nu är det ätandet allt cirkulerar runt. Det hänger väl ihop alltsammans. Diverse sjukdomar det senaste året har tömt mig på energi, och istället för försöka balansera upp det med mer träning och bättre kost låter jag med själv bara glida med. Eller låter och låter, jag försöker både träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Men för tillfället lever jag på värktabletter och väntar på ny remiss till specialist på sjukhuset (utredningen om min mage fortlöper) och det är svårt att motivera sig just nu. Min reumatism envisas med ett utdraget skov och jag gissar att alla dessa förkylningar hänger ihop med mitt allmänt kassa fysiska tillstånd. Jag väntar på svar och längtar efter en nystart. Det är svårt att bryta ihop och komma igen när jag fortfarande svävar i ovisshet, smärtstillande lugnar ju endast för stunden. Det är ibland (ofta) enklare att bara bryta ihop och stanna där. Gömma sig under täcket med en godispåse. Den där klassiska falska trösten har fått grepp om mig.

Över till något roligare: VI HAR BLIVIT MED KATT! I tisdags for vi ut i värmländska skogen och hämtade hem ett litet lurvigt monster. Att separera honom från hans syskon, stänga in honom i en bur och lyssna på hans hjärtskärande skrik under den 3 mil långa bilfärden var något av det värsta jag varit med om. Lyckligtvis tog det inte många timmar innan han hade koll på både matplats och låda här hemma. Den första dagen var lite läskig, och han gömde sig och sina små pip längst in under badkaret. Men några dagar senare har vänstra hörnet i soffan blivit favoritplatsen. Sedan igår hoppar han upp i knät och lägger sig. När han spinner och trycker in sin lilla nos i handflatan på en smälter jag, vår fina lilla kisse. Säg hej till Frank:

Photo 2014-10-14 18 06 29 (1)

Jag vill blogga. Vill skriva om hur det är på jobbet, vad som är på gång i vardagen, planer framöver och diverse hjärntivolin. Men jag har varit helt utslagen senaste tiden. Först det här med magen och dessa jäkla läkarbesök, prover och utredningar. Och mitt i allt drabbas jag av migrän (!?!) vilket jag inte haft sedan gymnasiet. Tre dygn i rad nu har jag haft så ont i tinningen/ena ögat att skärmen på kontoret blivit suddig och jag illamående. Klarar nätt och jämnt av en hel arbetsdag (det är inte kul direkt) innan jag släpar mig hem, mörklägger och sover till nästa morgon. Är pga diverse problem och pågående utredning med magen extra noga med allt; att äta rätt, röra på mig, sova regelbundet och inte stressa. Dricker mer te än kaffe och rör knappt min enda riktiga last: rödvin. Det finns ingen logik i att ta hand om mig själv så bra som jag faktiskt gör och bara må fysiskt sämre och sämre. Sedan kan det ju självklart hänga ihop, att huvudvärken är en del av en kropp i obalans. Och att det kommer krävas mer än att bara leva sunt. Men det känns riktigt sugdåligt att vara mitt i det och inte kunna göra något. Just huvudvärk är ovanligt för mig och riktigt jobbigt att hantera. Vill verkligen inte vara såhär ynklig och gnällig, det är ju sommar och jag trivs med mitt arbete och livet rent allmänt.. men då ska jag börja må fysiskt jäkla kasst? Buuuu!

På återseende.

 

 

Denna natt. Asså denna jävla natt. Har ont och är svullen i halsen nu också, vilket kanske inte är jätteultimat när det är den vägen jag får 99,9 % av mitt syre. Inte bra alls. Blir läkaren redan idag igen. Som jag ogillar att ränna där. Samtidigt en lättnad att slippa sitta och bara vänta. Det är sådan jäkla lyx att bara få vara. Att bara vara frisk. Världens lättaste sak att ta för givet, men det absolut första som saknas när sjukdom hittar en.

2014 har hittills inte bjudit på någon kalastillvaro direkt. Jag har varit förkyld och hängig sedan dag ett på detta år. Har skojat lite om att jag verkar dragit på mig en permanent förkylning, vilket jag borde hållit tyst om. Jag har nämligen något knas med slemhinnorna, och kan alltså knappt andas. Jag har även fått problem med bihålorna och har migränliknande huvudvärk varierande antal timmar om dagen. Inga nässprayer/mediciner/koksaltlösningar osv har hjälpt, så nu är jag på en kortisonkur i väntan på tid hos specialist. All svullnad och torrhet har börjat sätta sig i halsen också, vilket gör det tungt och jobbigt att prata. Kämpade mig igenom lör-sön på kontoret, och släpade mig dit i morse, för att krypa hem igen vid lunch. Har minus på energikontot och mår riktigt jävla uselt.

Jag förvandlas mer och mer till ett vrak. Kan inte träna, inte ta en promenad, orkar knappt röra mig utan att bli kort i andningen och yr. Hela min kropp tar verkligen stryk av detta. Blir liksom svagare med dagarna och får maktlös sitta och känna mig själv förfalla. Idag ringde jag och försökte skynda på min tid hos näsa-hals (var hos allmänläkaren förra veckan) Men sjukvården tar tid. Är du inte döende räknas det inte som akut, och brådskande ärenden tar ändå sina veckor. Så många sjuka, så långa köer, så alldeles för lite personal. En ska inte bli sjuk helt enkelt, av alla anledningar som finns ungefär.

Det värsta just nu är att en vanlig förkylning också verkar ha hittat mig. Har alltså förutom detta sämsta allmäntillstånd ever även feber, halsont och dubbel huvudvärk. Inte så konstigt kanske, gissar att mitt immunsvar är ungefär 0.

Varsågoda för detta fantastiskt muntra inlägg. Och håll en frisk tumme för mig är ni söta.

Vi hörs!

Ja ni. Jag var ju faktiskt här inne igår och flängde runt. Postade coola katter och midsommarlängtan och sånt där. Har varit mindre bra på uppdatering om vardagen. Ja men ni vet livet och så. Så nu kör vi! (Och sekunden efter jag printade ner uppropstecknet startade min dator om sig själv. Nu, femtioelva uppdateringar och slit i håret senare kör vi!)

Veckan som gick var den längsta på länge. Efter att ha varit bortskämd med röda dagar och random ledighet mitt i veckan kändes ett helt vanligt måndagtillfredags-schema tungt. Dessutom plockade jag upp en förkylning och kämpade mig igenom halva kontorsveckan med feber. Träningen har stått still, kroppen har bråkat och snabbmaten har flödat. En mindre bra vecka helt enkelt. Vi botade den så gott vi kunde med tokslapp helg och kickstart på denna vecka. Powerwalk till jobbet, effektiv övertid och sedan en grymt svettig powerwalk hem igen. Har lastat i oss linsgryta till middag och nu blir det nyttigt kvällsmål innan sängen. Och kramar. Fyller på alla tomma skåp som går att fylla på. Resten av veckan känns inte svår alls. Mycket att göra både i jobbväg och vardagen, men sommarfest med kontoret och hemresa till Storvik piggar upp nåt så brutalt! Så ligger det till, PUSS!

Tim-Burton-s-artwork-nightmare-before-christmas-18348224-417-525