Posts tagged saknad

Efter måndagens ångestutlägg har det minst sagt lättat. Precis som det alltid gör med veckodagarna. I morgon är det torsdag och det är veckans sista heldag för mig. På fredagar stämplar jag ut vid lunch och det är så jäkla fantastiskt. Att alltid få lite extrahelg sådär. Idag är en riktigt bra dag. Jag hade snabba och lätta timmar på kontoret och kom hem till en sambo som inte jobbar kväll. Det betyder att istället för att knappt hinna säga god att och god morgon så hinner vi med middag, soffa och TV tillsammans. Vardag när den är som bäst. Kl 21 börjar Morden i Midsomer och jag vet inget som känns mer sommar för mig. Under åren då alla vi syskon fortfarande reste hem till byn om somrarna så var onsdagar och brittiska mordgåtor heliga. Vi trängdes hela familjen framför Detective Chief Inspector Barnaby och moffade kex med balkongdörren på vid gavel. Ibland begav vi oss på en långpromenad längs grusvägarna, över ängarna och genom får- och hästhagar för att inta mormors soffa och golv. Samma kex och samma dörr på glänt. Åh det var verkligen sådana fantastiskt fina tider. Jag saknar mina syskon varje dag, saknar att ha den där okrävande vardagen ihop. Vi pratar ofta och ses så ofta vi kan, men jag längtar efter tiden då vi kan ha någon sorts vanlig vardag ihop igen. Äta middag, dricka vin, gå promenad och sova över utan att ha planerat det. Det spontana hänget. Min ena syster har förresten precis landat i Bangkok. Hon ska jobba där i sommar, jag är en så jäkla stolt storasyster. Och min största lillasyster besöker jag faktiskt i London nästa vecka redan. Längtar så mycket så jag knappt kan sova om nätterna. Men nu ska jag hoppa i pyjamaströjan, hämta täcket och ladda inför TV-dejt, PUSS!

Annonser

Ikväll har jag pratat med min älskade syster (en av de många) och när jag insåg att vi ska hänga nästa vecka slog det mig hur jävla mycket jag saknar henne. Och saknar de andra. En vapendragare har jag ju med mig här i Värmland, men de andra är alldeles för duktigt utspridda. Det har vi varit länge, men sedan vårt barndomshem försvann har vi inte längre någon punkt att samlas på. Det finns inget ställe dit alla åker på t.ex. jul, och det börjar verkligen kännas nu. Saknaden. Vi träffas en, max två syskon åt gången när tid och tillfälle ges, medans den samlade skaran blivit något sällsynt. Det är jättesorgligt, då vi alltid har haft varandra och har roligast i världen tillsammans. Jag längtar mer än någonsin efter livet 2.0 med hus och ungar, och en tid då vi alla flängt och farit hyfsat färdigt för att fira tomten är far till alla barnen-jular ihop igen.

Och nästa vecka, så åker vi alltså till Budapest. Jag fyller galna 30 och det ska firas med skumpa och min man i Europeiska storstadsvåren. Lämpligt nog flyger vi från Gbg så det blir att åka direkt från kontoret ner till systeryster och testa nya gästrummet på onsdag. Jisses vad jag längtar efter både henne och Ungersk upptäcktsfärd.