Posts tagged regn

Photo 2014-05-09 23 08 09

Yep. Ritat lite idag!

Annonser

Äntligen. Jag vaknade till smatter mot sovrumsfönstret och kom på mig själv skina upp av lycka inombords. Regn påverkar mig alltid på samma sätt, det värmer själen. Jag älskar ljudet, lukten, den syrefyllda luften och promenaden precis när det gett sig. Det är som att regnet inte bara renar där ute, utan även inuti. Det liksom far fram och tar med sig småsten som ligger och skaver. Sköljer bort det smutsiga och lämnar en ren yta att börja om på. Regnet gör mig lite mer harmonisk men också lite mer levande. Varje gång.

Blev inspirerad och ritade lite. 

Photo 2014-05-06 19 37 09

 

Så kom regnet igen. Det gör mig ingenting. Min brända hud och trötta söndagsögon är helnöjda med ett öppet fönster och lite syre. Jag vaknade klockan åtta av fönstersmatter, inte alarm. Så fantastiskt att kliva upp när man inte måste. Sedan bredde tant två Lingongrova och kröp tillbaka till sängen igen. Nyheter på teven, läsa ikapp bloggar på datorn och lite kattverkstad i Illustrator vid sidan av. Min favorit jobbar så jag tänker njuta av egentid och pyssel i flera timmar framöver. Det har fortfarande inte sjunkit in riktigt att jag är ledig i morgon. Istället för att kliva in på kontoret så ska jag promenixa en sväng på stan och kika efter ny bikini till nästa vecka då vi pyser neråt i landet. Kanske borde jag klippa mig också. Och färga håret. Eller köpa jordgubbar, lägga mig vid Klarälven och börja på en ny bok. Åh jisses, det här är ju alldeles för bra för att vara sant?

kattenockså

Och så kom även denna söndag. De har ju en tendens att göra det. Jag sitter i största sovtröjan och trasselhår och väntar på att Simons klocka ska ringa från rummet intill. Hungrig som en jag vet inte vad, men hamnade efter tvätt och köksstädning i en sån där dum mitt-emellan-tid. Skulle ha ätit frukost när jag vaknade men tiden svischade förbi och nu kan jag ju lika gärna vänta en kvart och slippa ensamätandet. Det är ganska mysigt att gå upp, låta bli att klä på sig och stöka runt här hemma när man vet att han ligger och snarkar där inne. Inte minst när regnet vräker ner utanför. Det har varit några såna dagar nu, gråa, vilket egentligen inte gör mig särskilt mycket men till min semester önskar jag mig en något torrare himmel. En man kan ligga och läsa under.

Annars har midsommar börjat lägga sig tillrätta i minnet, och dagarna känns allt mer bra och okej igen. Det är på riktigt jobbigt det där, att trivas så mycket att man får ångest när det är dags att säga hejdå. För visst ses vi snart igen och visst kommer det alltid vara vi, men det är ju i vardagen ni saknas allra mest. Vuxenlivet är knepigt ibland. En sak man missade som barn med hela den här växa upp-grejen var hur mycket mer krävande det är ändå. Själva existerandet. Det är så mycket som ska klaffa och ibland gör det inte det. Och ibland kräver saker energi som man inte har, men det måste ändå göras. Min råromantiserade bild som barn var att tiden man är på sitt arbete är en droppe i havet, bästa vänner och systrar bor i samma kvarter, tiden är oändlig och middagsmotivation växer på träd. Sen trodde jag i och för sig att jag skulle hitta drömprinsen, vandra runt på moln och vara sådär magiskt kär som i sagorna mest hela dagarna också, så alla fel hade jag ju faktiskt inte.

Photo 2012-11-03 14 29 41

Igår gjorde jag mitt yttersta för att begrava paniken i sysselsättning. Pressade in promenader mellan tvättmaskinerna och råkade ringa folk mest hela dagen. Lyssnade på feel-good, åt favoritmat, tog grädde och socker i kaffet, ja men ni fattar, försökte påminna mig själv om saker som är bra för att inte drunkna i otrevligheter. Men hur mycket jag än hejade på humöret så gnagde den där satans ångesten. Jag har lätt för att att tänka det löser sig men det är ju samtidigt skitsvårt att bara ignorera ett jävligt stort problem som kommer närmre. Kvällens sista promenix blev en svettig en i elljusspåret med mamman minus bäbis. Regnet slutade samma sekund jag klev utanför dörren. Sedan sprack det upp. Sådär när dagens sista sol verkligen pressar sig genom de svarta molnen och regnbågarna går i varandra. Och P3 spädde på idyllen och känslorna med att spela Winnerbäck. Då, för första gången på en jobbigt ångestfylld dag, kände jag att vafan, det är klart det löser sig, det gör ju alltid det. Kalla det magkänsla, intuition eller bara tur, kanske en blandning, men en timme senare hade jag tackat ja till ett hemma. Jag, som hade ställt in mig på en skrubb i stans absoluta ytterkant (i bästa fall), ska nu bo på massa kvadrat med balkong på Norrstrand. Och det gör mig så himla glad. Samtidigt vågar jag inte riktigt ropa hej innan jag skrivit på kontraktet, vilket jag ska göra på måndag. Ett muntligt avtal är ju också ett avtal, men man vill ju liksom ha sitt namn på pappret. Åh låt det bli måndag snabbt. Fast ändå inte. Då är det ju hejdå Storvik och hej jobbet. Så jäkla efterlängtat att komma tillbaka till stan, men lite vemodigt att åka ifrån allt jag tycker så mycket om. Trixigt det där. I slutändan är det dock Karlstad som är hemma och det är där jag trivs allra bäst. För att inte tala om hur mycket jag saknar världens bästa Anna. Och jag är dessutom riktigt taggad på att komma tillbaka till kontoret, PUSS!

Jag kom på värsta idén idag. Det här bloggandet,  kanske borde man göra en rutin av det? Typ en gång om dagen eller så. Det tål att tänkas på. Idag är det lördag. Eftersom jag är ledig en hel vecka till ser ju dagarna alldeles jättelikadana ut, men helg är ändå alltid helg på nå vänster. Måsten räknas inte alls på samma sätt idag som på en måndag.

Lördagen började som vanligt, med melodikrysset. Monsterfrukost och fnissiga finska covers har blivit rutin den här sommaren, planen är att hålla fast vid det även i Karlstad. Får se till att inte äta frukost ensam på lördagar alltså.

På tal om Karlstad. Idag ringde en söt man och undrade om jag ville komma på direkten och kika på en lägenhet. En bostadsrätt han tänkte hyra ut i minst ett år. En sån där perfekt. Med stort kök, fönster åt olika håll och icke existerande betongfasad. Det kändes så rätt, och vi klickade så fint jag och mannen i telefonen. Sådär så man känner att man verkligen hade fått den, bara man hade kunnat kila över och fiskat fram sitt allra bästa jag. Så frustrerande. Nu kommer det över två andra superintressenter utan mig. Jag vet ju redan att båda kommer tacka ja i hallen. Mitt enda hopp är att de visar större sociala avvikelser, alternativt luktar illa. Men de är ju garanterat lockhåriga miljöpartister som uppskattar tystnad och doftar kanelbullar.

Annars blir det väldigt mycket barn om dagarna. Folk här hemma har en tendens att skaffa en massa bäbisar just nu. Och ju mer jag bär runt på bäbis desto större blir mammahjärtat. Gud så mysiga de är. Och roliga. Jag trodde inte jag påverkades så mycket av andras barn, har ju liksom aldrig gjort det tidigare, men antar att det är den där tiden som gör sitt igen.

Nu sitter jag uppkrupen i en fåtölj och tuggar på en salmiakkrita. Lyssnar på fikafolkets skvaller och spanar på ett 2-månaders charmtroll. Mamma och pappa är också här. Och Hobbe i knät förstås. Regnet öser ner så det blir en slappdag med te och playkanalerna. Kika ikapp serier och krama livet ur skämskuddarna. Jag hinner ju packa klart i veckan. Eller hur? Det är ett himla fint liv jag lever. Om bara de där miljöpartisterna kunde lukta lite illa nu också, PUSS!

dagens melodifrukost

Bloggsemestern håller i sig. Ibland kliar det i fingrarna och så blir det en ursäkt för att jag inte skriver eller några bilder med glädjetext. Men det vet ni ju redan. Det känns rätt gött faktiskt. Jag misstänker att jag kommer ha en hel del att skriva om i höst så förhoppningsvis är jag toktaggad då. Har en hel del att prata med er om. Men så är det ju den där lilla detaljen att jag borde diskutera klart det hela med mig själv först kanske. Kan i alla fall uppdatera er om att de fantastiska veckorna fortsätter, jag dansar i regnet och fjärilarna i magen är lika många som fräknarna på mig. Hoppas ni har en grym sommar, PUSS!

Vaknar och tänker yes ledig dag! Sedan inser man att klockan är 18 och att folk som jobbar redan slutat för dagen. Men Men. Hade svinkul på jobbet i natt. Bästa kollegorna, mycket fniss och lite kändisspaning. Nu sitter jag med mina vänner Håkan, kaffekopp och gitarr och stirrar ut på regnet. Det vräker ner. Min rosa skönhet står sådär jätteny och oförstörd i hallen och bara väntar på förödelsen aka mig. Lite deppigt nästan. Här köper man en longboard och poff blir det amazonasregn. Funderade faktiskt på att dra ut och simma lite, men samtidigt är det rätt gött att sitta inne och snurra på datorstolen i en stor munkjacka och surfa favoritackord. Ska jobba långhelg nu, vilket bara känns skönt då man slipper välja eller välja bort alkoholen. Det är liksom bara att inse att det går sjukt mycket lättare att komma i form utan sprit. Tråkigt men sant. (Jag gillar sprit.) Tar svinmycket kort men är sämst på att lägga upp dem här. Får kanske köra ett ryck. Men nu ska jag fylla på kaffe!