Posts tagged naturen

Livet har varit så himla fint den senaste tiden, och det verkar (ta i trä) hålla i sig. Tiden må springa lite väl fort ibland, men aldrig hade jag kunnat ana hur fantastiskt det kunde vara att bli äldre. All erfarenhet, all tid som gått, alla gropar, svackor, utmaningar och kamper gör en så satans stabil. Nu skulle jag inte påstå att jag är något harmoniskt orubbligt berg, men det finns ett inre lugn som växer sig starkare. Något helt annat än 20+-bergochdalbanan jag så många år susat fram i. Det spelar mindre och mindre roll med yta, samtidigt som jag trivs bättre och bättre med mig själv. Jag känner mig trygg med vem jag är och jag vet att jag duger. Vad jag vill och vart jag är på väg är fortfarande ett mysterium till och från, men vägen dit är inte längre lika stressig och hetsig, den känns mer spännande. Och det gör så himla mycket. Jag har fortfarande tusentals mål och drömmar som inte alls samspelar med varandra, men varje litet steg är en seger i sig. Jag har hittat någon form av ro i själen.

Välmåendet har gett mig mycket energi, vilket lett till ett allmänt skitkul liv senaste månaderna. Jag reser bort, vänner reser hit. Jag har varit ute mycket i naturen och sugit i mig många liter frisk luft. Det leder i sin tur till bättre sömn, bra matvanor och större träningssug. Vilket gjort att min kropp skött sig bra och att jag knappt tagit en värktablett senaste tiden. Det är helt overkligt skönt att för en stund glömma bort att en är sjuk. Jag håller alla tummar i världen för att detta håller i sig.

På tal om något helt annat köpte jag en bil igår. En ny. Efter 12 bilfria år och tusentals mil på cykel tyckte jag att jag förtjänade den. Den är ju knappast något ekonomiskt hurra, men jag hade sedan länge bestämt mig för att den dagen jag köper en bil så ska det vara en ny bil, som drar lite och är hyfsat ”miljöklassad” ändå. Annars kommer det bara bli att jag får dåligt samvete och låter den stå. Det ska den självklart få göra nu också, mestadels stå. Men den ska storhandlas med, äventyras med och resas med. Som ett brev på posten kom även ett lånelöfte igår, inte på drömhuset, men på något annat tillsvidare. Om vi hittar något.

Nu ska jag umgås med mig själv. Helgbesöket är ute på vift och sambo jobbar, det betyder några timmar bara jag. Fantastiskt.

have

Då var det maj. Igen. Det känns som ett aprilskämt, huuuur kan tiden gå sååå fooort? Jag tycker nyss jag satt här och taggade inför sommarvikariatet med start 2 maj. Sommaren som kom, var varmast i mannaminne och sedan försvann helt utan förvarning, eller semester. Det var antagligen därför jag knappt hann uppfatta sommaren 2014 innan den var över, jag hade som så många gånger förr ingen semester. Den sista september stämplade jag ut och den första oktober satt jag vid min skrivbord på Drottninggatan igen, fjärde gången gillt. Min sista säsong på min kära gamla skidort, jag visste det redan när jag började. Jag var klar, slutsäsongad och färdigflängd. 30 år och trött på tillfälliga anställningar och halvtaskiga löner. Sedan examen från universitetet hade jag haft nio stycken anställningar, n i o. Och det jag längtade efter mest av allt var en traditionell 40-timmarsvecka med friskvårdsbidrag och arbetsfri semester. (Och att kunna betala tillbaka CSN, inom parentes, knappast något en går runt och längtar ihjäl sig efter.)

Men nu i efterhand är det lätt att romantisera. Jag är så glad över allt jag fått se, uppleva och lära mig under den tiden i livet. Att resa ensam, träffa nya människor, leva fjälldrömmarna, arbeta fysiskt och i naturen. Att befinna sig i ingenstans. Det går ju inte att kombinera att leva i ingenstans med att ha nära och kära runt hörnet. Eller ett vidöppet fjällandskap med lokalt sushiställe och stadsträdgård. Och då får en kompromissa med sig själv helt enkelt.

Hej förresten. Planen var att kika in, säga hallå, sedvanligt be om ursäkt för dålig uppdatering och skriva tre rader om kaffe och Netflix. Men ni ser ju, det gick överstyr med tänkandet.

Det är alltså maj idag och det betyder tre hela månader på nya jobbet gjorda. Det känns som fler, det känns som hemma. Min arbetsplats liksom, inga konstigheter. Det är fortfarande klurigt ibland, men tur är väl det. Utmaningen gör det kul. Och ja, jag har njutit av lediga helger. Varje helg har jag konstaterat högt för mig själv att guuuuuud vad skönt att vara leeedig. Samma visa idag igen. Studsar upp ur sängen och dansar segerdans. Minnet av helgjobb sitter som cement i bakhuvudet, det kommer ta en bra stund innan detta blir vardag för mig.

Det är bara fredag idag, lyxigt långledigt alltså. Firar detta med att (håll i er, nu kommer det) dricka kaffe, titta på Netflix och dricka kaffe igen. Ska försöka pallra mig ner på stan och köpa en kalasig tröja att ha på kvällens vindejt. Gamla kollegorna och en nyhet från roséhyllan – inte alls tokigt.

Lyckades förresten med bedriften att färga mitt hår knallrosa förra veckan. Sådär rosa-rosa att en går tveksamma steg till kontoret och morgonmötet. Tajmade in det perfekt med oväntat besök från generaldirektören som hade en hälsning från ministern. Och där sitter jag i min kavaj och ser ut som My little pony.

Mer kaffe tror jag minsann.

bloggisch

Det blev ett snabbt återbesök på jobbet igår. En skum fredag som efter ledighet kändes som måndag. Ynka fyra timmars arbetsdag, sedan hem till helg igen. Här sitter jag och täcket i soffan sedan några timmar tillbaka. Jag förflyttade mig från sängen vid 8, och har scrollat internet sedan dess. Magen skriker efter frukost, men bekvämligheten har tagit över. En lite molnig himmel och balkongdörren på glänt. Luften som strömmar in är sval och luktar lite höst. Jag har virat in mig och sitter som en boll här i kuddhavet. Plöjer Hemnet precis som tusen gånger förr och drömmar mig till lördagar då stadsbruset sagt sitt och tystnaden tagit över. Längtan efter att slippa se asfalten. Och grannarna. Höra dunsen av äpplen som faller till marken och att byxlös kunna plocka in både post och rabarber. Jag föddes och växte upp på landet, och det är grusvägar, djur och natur jag ständigt längtar tillbaka till. Jag saknar utsikten från en häst och rådjur som tuggar i sig trädgårdslandet. Jag saknar att arbeta med kroppen och smutsa ner mig. Jag har trivs i all bekvämlighet och närhet som en stad ger, men jag börjar bli mättad nu. Det är ljudet jag saknar allra mest, ljudet av tystnad. Och skogen och sjöarna. Det vackraste ljudet som finns. Det bor ändå himla mycket Norrland i den här flängiga lilla stresskroppen. Med åren hälsar längtan på igen, längtan efter ett helt annat tempo och närheten till det som växer. Att kunna cykla mitt i vägen och gå en promenadslinga som väcker liv i en. Att öppna dörren på morgonen och andas in livet. Inte asfalten. Jag börjar bli så trött på bilarna och bruset. På allt som låter, snurrar och surrar. Naturen är det bästa jag vet, och nu när jag inte längre har ett hus i norr att resa hem till, inser jag hur viktigt det är för mig att hitta mitt eget hemma på landet någon annan stans.

524277_10152034545785654_710089215_n