Posts tagged musik

Choose another tag?

Den där jäkla tiden, den fortsätter glida mig ur händerna. Livet, hallå, var tar du vägen? Jag är glad över min tro på att det inte tar slut med döden. Jag tycker allt går för fort och tanken på att vi har ett liv och that’s it skulle ge mig panik. Jag tycker jag hittills i livet har lyckats med en skön mix av att följa drömmar och infall samt ta det lugnt och uppskatta nuet. Men ju äldre man blir, desto fortare går det, och jag börjar mer och mer känna att jag inte alls har hela livet på mig. 

Ännu en jobbvecka gjord, jag är mitt uppe i lördagen och godiset åts upp igår. Vi pallrade oss bättre sent än aldrig iväg till SF för att kika på Leo. Helt klart värd att hinna se på bio, lika mycket konst som film i den där fantastiska Baz ju. Och musiken.. gosh!

Idag jag har jag som sagt en sjuhelsikes måste-lista. Förra helgens packning har börjat krypa ut över golvet och jag är inne på reservtrosorna med häng. Konstigt nog känner jag bara för att chilla här med en kaffekopp och öppen balkongdörr resten av dygnet. Lyssna på regnsmatter och Cornelis. Himla märkligt.

För övrigt är det idag exakt nio månader tills jag fyller 30. Det snurrar minst sagt en hel del i huvudet. Biologiska bäst-före-datum. Framtiden. De där åren som försvann utan förvarning. Nåja, en födelsedag här och en födelsedag där, vem håller koll liksom? Vad vill jag? Är jag lycklig? Jo, visst är jag. Men är jag tillräckligt lycklig? Vad är tillräckligt? Kan jag bli lyckligare? Bör man ta det lugnt och uppskatta det man har eller kämpa vidare i livet? Går det ens att vara nöjd? När börjar The walking dead igen? Vem orkar. Jag orkar inte ens gå och fylla tvättmaskinen, och då befinner den sig alltså i badrummet 10 meter bort.

Jag funderar på att börja spela piano igen. Det är en sån där grej som alltid gjorde mig förbaskat tillfreds med livet, varför slutade jag med det?

Tiden springer ifrån mig. Det känns som att jag nyss snubblade runt i blåbärsskogen men om två veckor är det julafton. Jag hinner inte med! Helgen har varit fantastisk och lång. Fjärde lediga dagen i rad och jobb och rutiner börjar kännas främmande. Frukost till lunch, timlång pysselstuga och film halva nätterna går att vänja sig vid. Men i morgon ringer klockan för träning, kontoret och hårborste igen. Attans. Men det är väl egentligen rätt så skönt det med.

Annars är det fina dagar. Den bortblåsta vintern har dykt upp och överträffat sig själv. Karlstad verkar ha befunnit sig i någon sorts stormens öga, och medan tidningarna skapat kaosrubriker har ovädret lyst med sin frånvaro över Värmland. Här är drivorna lagom höga, vinden skapligt snäll och sola skiner glatt över gnistrande nyfrysta Klarälven.

Veckan blir en under temat, håll i hatten nu.. jul. Det väntas pysselkväll på kontoret, julbord, glöggpremiär och julgöra-helg med systrarna. December är en jäkla fin månad. Jobbstress, städning, tvätt, you name it, blir bra mycket festligare av allt som glittrar och lyser. För att inte tala om vintermörkret. Inte konstigt att januari känns så lång. Kanske borde vi införa januaripynt?

Jag har precis ätit sesamnuggets och druckit två koppar 50/50 kaffe med mjölk. Funderar på att hoppa i några extra lager och ta en powerwalk med min käre vän musiken, men soffan och ljuset från adventsljusstaken tilltalar mig så brutalt mycket mer just nu. För att inte tala om mjukisen som flyger runt med sin drake här intill. Men soffan är väl om möjligt ännu skönare efter lite utomhus? Ja, jo, inga ursäkter nu! PUSS!

 

meeee_141471980

Tja tja bloggen! Har haft världens bästa långhelg och som vanligt uppdaterat kukdåligt. Dokumenterat som satan dock, så ska ta tag i det i morgon och ladda upp lite bilder. Ja, jo, vi har hört den förr. Annars går det bra, livet flyter på, träningen rullar och jag låter bli. Jeansen visar nästan målvikt igen. Tror dock min röv stannat i växten. Ni vet, resten smalnar av med kilona man kutar bort, men baken liksom.. består. En konstant form. Ingen pjåkig pjäs heller direkt. Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe (hej hallå pucko) och krypa till kojs. Ps. I helgen lyckades jag med den smått fantastiska bedriften att kasta ett popcorn, försöka fånga det i munnen, missa och fastna med det i smilgropen. Ingen dåligt partytrick det inte, man borde kanske öva! Natti natt!

Jajamen, vi ritar vidare. Tömmer hjärtat rakt ner på papper och funderar inte så mycket mer på det. Ju mindre jag tänker desto bättre går det, har jag inbillat mig. Att bestämma först och rita sedan är alldeles för avancerat för en rookie som mig, så jag kör tvärtom. På så sätt lyckas jag ju undvika det där att det inte blir som man tänkt sig. Jaag veeet, smart! 😉

Allsång och musik i allmänhet har alltid varit min familjs största gemensamma nämnare. Vi har sedan vi föddes skrålat och vrålat oss genom åren, och så förblir det. Det är alltid någon som plinkar på pianot, sitter med en gitarr, lever om till radion, skriver ut lyrics till husets alla redan överfulla allsångspärmar eller skriver eget. Ännu trevligare blir det när vännerna finner det lika lustfyllt. Vi betar år efter år av olika genrer, länder, år och stilar. Efter en irländsk period och mycket 50-tal har vi nu trillar tillbaka i gamla svenska visor och idag lyckades vi med det vi failade lite på i skogen igår, pussla ihop verserna i denna (lycka!)

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.

-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.

-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får.

-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.

-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?

-Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.

-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandobrygga den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!

-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.

-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
och drev in till Camarin på Malabar.

-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska segla nu och sätta kurs igen!

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!

Men jag räkna’ alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.

Perfekt hjärngymnastik till nässelsoppan vi pysslar med efter röjningen i trädgården!

Heeeej. Jag har liksom inte velat skriva om det innan de fått komma hem och landa osv men.. min bästa Pernilla har fått barn! Fattar ni!? Det är så underbart! Idag var jag där, och när jag höll den lilla lilla hickande sötnosen så smälte hela jag. Det är så overkligt och fantastiskt på samma gång. Att hon är här nu. Att de är föräldrar. Att vi på nå vänster blev vuxna ändå. Nyss var det en mage, en jättemage förvisso,  men liksom en mage. Som vilken kroppsdel som helst. Och nu ligger det en liten tjej där och viftar med armarna och kikar med sina stora nya ögon. Man blir liksom stum och bara tittar. Vet inte hur många tekoppar vi hällde upp och glömde dricka idag. 🙂 Jag blir lite stum och stirrig nu bara att skriva om det. Åkte direkt från babybubblan till jobbet och for sedan hem som självaste Fantomen, hann preciiiiiis i tid till röstningen. ESC-junkie som man är har jag sett alla inför-program, semifinalerna och bidragen på Youtube redan 😛 (ska det där föreställa en lipande smiley?) så det var egentligen bara röstningen jag var rädd för att missa. Flög in genom dörren där mamma väntade laddat med öppnad Martini. Lycka! 😀 Och så går vi ju och vinner hela skiten också! Hur mycket glädje kan det egentligen få plats på en och samma dag? Jag sträcker btw upp tre händer för Eurovision i LLA nästa år 😉 Vet många som håller med mig. Kanske inte räcker hela vägen fram, men man får väl önska? 🙂 Nu ska jag dricka natt-te och surfa skvaller. Haha ber om ursäkt för smileymissbruket, bjuder på det. Underbara dag!

PUSS!

Det är förjävla gött med helg och ledighet. Ligga kvar i sängen och kolla i kapp serier. Sedan flytta sig tre meter till soffan och dricka kaffe framför bloggar och ovettigt skvaller i timmar. Och nu har jag precis laddad min iPod med nytt så det blir lååångpromenad längst skogsstigarna till drömma-stort-musik i någon timme. Sådan vardagslyx (haha känner mig som Engla när jag slänger mig med såna ord) att slippa stressträna och ha tid att köra lågintensivt. För att inte tala om vad det gör för humöret de där timlånga svängarna till pepplåtar. Lite smådrygt att det är storm ute dock, men solen skiner i alla fall. I eftermiddag måste jag stapla in några kubik ved också. Livet på landet. Fint äre! PUSS!

(nej bilden är inte från idag, haha snygg som satan har aldrig varit mer passande)