Posts tagged motivation

Det ekar så tomt här, så jag loggar in för att härja runt lite snabbt, men inser att orden sitter långt där inne. Jag är ovant begränsad av form i min nya tjänst, och det finns för tillfället inte så mycket rum för eget skrivande, tänkande och idéer. Det smittar av sig och jag hittar inte riktigt kreativiteten efter arbetet heller. Jag hoppas och tror att detta kommer ändras med tiden, när allt det nya sjunkit in och vi fått lite mer rutin.

Det har varit mycket livskvalité den senaste tiden. Jag har lyckats undvika stress (hyfsat i alla fall) och tagit vara på dagarna, en i taget. Jag har besökt vänner och vänner har besökt mig. Den senaste månaden har familj och fina människor avlöst varandra på madrassen i vardagsrummet. Jag älskar att ha folk på sova-över-besök, så att umgänget sträcker sig över flera dygn. Samtidigt vill jag inte behöva bädda ner nattgästerna i ett hörn av teverummet så jag längtar om möjligt mer än någonsin efter flytt, gästrum och allmänt mycket plats.

Nu blev datorn 22 och insikten om detta får mig att gäspa käkarna ur led. Jag har utvecklat någon form av mental mat-och-sovklocka. När jag blir hungrig blir jag panikhungrig och när jag blir trött blir jag paniktrött. Är det åldersrelaterat? gissningsvis. Jag är ju ändå 31 nu. Jisses.

unnamed

Annonser

Som jag saknat vardagsrutinerna. Jag har inte ens börjat nya jobbet ännu, och ja det är lördag idag, men jag liksom ställer om direkt. Jag har för dålig karaktär och blir helt enkelt kass på både tider och måsten när jag inte har ett jobb att planera runt. Motivationen sinar. Är väl inte direkt ensam om att fungera så, så kanske känner ni igen er?

Jag hann vara hemma i sex veckor. Fyra av dem var egentligen semester (och någon mer sådan blir det ju inte i år). Så det blev bara två veckors arbetslöshet. Eller ja, på papper har jag inte varit arbetslös alls då jag aldrig varit inskriven på arbetsförmedlingen utan drivit företag. Men.. som jag tagit upp tidigare har jag haft svårt att motivera mig när jag inte haft ett kontor att gå till eller kollegor att skvallra med. Har jobbat med ganska många uppdrag dessa sex veckor, och har en del framöver nu också som jag får lägga på kvällstid, vilket känns så mycket lättare. Jag är aldrig så duktig på att jobba som när jag kommer hem från jobbet. Det går av bara farten. Att vara ledig däremot, och ha hela dagen på sig att jobba, det resulterar bara i att jag skjuter upp saker så långt det bara går. Får ju alltid sakerna gjorda, men det är riktigt tungt ibland. (Att fixa en universitetsexamen innebar, förutom allt det grymt roliga, mycket ångest och många sömnlösa pluggnätter för en vinälskande rutinjunkie som jag.)

Dessa dryga två veckor i maj har känts som flera månader. Långa månader. Ett kortare för alltid. Jag har hunnit tappa bort veckodagar, trasslat till sömnen, slarvat med mat och varit allmänt osugen på det mesta. Men efter samtalet igår och vetskapen om jobb på måndag så bara vände det. Jag är träningssugen, pepp på bra mat och redo för tidiga mornar. Idag, denna sommarvarma lördag, har jag tvättat, sorterat hela städskåpet och gått svettiga vändor till återvinningen med ett halvårs skräplager. Sitter nu och äter tonfisksallad och laddar inför powerwalk. Ja, jag är alltså en sån där skitdryg människa som jag själv kan sitta och kräkas över när jag moffar lördagsgodis i soffan två dygn i sträck. Vilket man btw gör helt rätt i om man jobbat hela jäkla veckan. Men det har ju inte jag, jag är ju övertaggad på att jobba igen, och inte minst: ha helg på riktigt igen. Nästa lördag hittar ni mig garanterat i mjukisarna svullandes framför serier hela dagen, som det ska vara!

Ps. jag berättade ju att jag inte blev ombedd att lämna några referenser för denna tjänst (har nog faktiskt aldrig hänt mig). Men så idag ser jag att min grymma säsongschef skrivit och gratulerat nya arbetsplatsen till en fantastiskt medarbetare. På Instagram! Det gjorde mig verkligen jätteglad och betydde hur mycket som helst. Så om, mot förmodan, nya chefen frågar om en referens i efterhand så kan jag visa upp en minst sagt modern variant 🙂

Hej hallå där och förlåt för frånvaron. Det är inte bara bloggen som blivit ignorerad, det är liksom livet. Jag har ställt klockan, sovit, vaknat, suckat, jobbat, ställt klockan sovit, vaknat, suckat, jobbat osv och inte riktigt tänkt längre än så. Jag hade (har!) ju massa planer för denna vår. Mer frilans. Få igång webbutiken. Nytt jobb också? Börja spela piano igen. Inreda balkongen. Men.. det har stått himla still ett tag nu. Jag har haft sjukdom att skylla på men inte sjutton har jag gjort många knop de friska dagarna heller. Jag kan inte riktigt placera denna lilla svacka. Jag är frisk, kär och lycklig – med massa drömmar och längtan. Jag fyller 30 om tre veckor och det är ju nu det börjar. Jag tror verkligen det. Att allt det bästa. Inte hänt än. Men jag liksom bara trampar på stället och kommer ingenstans. Sover lite dåligt. Saknar den där gnistan. Hittar inte flytet. Grunnar och oroar mig.

Jag har tre lediga dygn framför mig och stans första blommor har slagit ut. Jag ska ta dessa tidiga vårdagar till att vandra nysopade gator och försöka jaga rätt på lite motivation.

Processed with VSCOcam with t1 preset

Idag stämplade jag ut vid 17 efter en lång och lite jobbig arbetsdag. Svinseg och skithungrig klev jag ut i regnrusk och mörker, bara för att släpa min trötta röv och träningsvärk runt älven. Tänkte först bortförklara mig med att det är dåligt att träna på skrikande mage, men svängde in på affären och fyllde på med en proteinshake vilket var precis lagom för att orka rundan innan middagslaxen.  Jag vill med detta inlägg helt enkelt ge mig en klapp på axeln, för att jag orkar när jag egentligen inte har någon lust. Det är verkligen viktigt att påminna sig om att träning inte tar energi, utan ger mer. Och i det långa loppet finns det inget som heter inte tid att träna, då du blir både mer vaken och effektiv att att röra på dig. Det kanske inte känns så för stunden, men det är alltid sant i längden. Ibland när vintermörkret och kylan tränger sig på kan jag få för mig att jag förtjänar att gå raka vägen hem till soffan. Men det är ju så jäkla dumt, för det jag förtjänar är ju ett träningspass som ger glädje, välmående och hälsa. Det försöker jag påminna mig om i dessa regn&rusk-tider då filmer och soffmat lockar som allra mest. (Vem säger förresten att det inte går att äta mat i soffan efter träningen?). Ser med spänning fram emot morgondagens skitväder!

5 tummar upp

Idag har jag varit ledig och jobbat morgon (hehe okej.. lunch) till kväll i Illustrator. Sjukt kul men slitigt på samma gång. Det är lätt att säga att jag bara ska skapa när jag har lust. Men det är ju en jäkla massa arbete förutom själva idén. Rent tekniskt tar det några timmar att få ner en bild från huvudet. Sedan ska det ändras och putsas fyrtioelva gånger innan färgläggning och efterarbete. När jag lägger på sista filtret och trycker spara är jag så förbaskat glad och tillfreds med livet, men vägen dit kräver både motivation, tid och energi. (Ja, klart det gör.) Det jag ville komma fram till var nog att jag är helt slut. Min hjärna känns som Konrads kalasklister efter alldeles för många kisande skärmtimmar. Vilken tur att det är torsdag och jag endast jobbar kortdag i morgon. Helg, det är fina grejer det.

Photo 2013-11-14 22 30 20

ett av kvällens alster

Ja ni, jag hade ju tänkt uppdatera mer om min semester men dagarna älskar att springa ifrån mig. Först dök det ju upp lägenhetsnervositet som tog över totalt i några dagar. Tugga sönder fingrarna, trycka sönder uppdateringsknappen i webbläsaren, stirra sig blind på telefonen och sova så jävla oroligt. Efter det kom lyckan, skriva kontrakt och surfa inredning 24/7. Och så plötsligt vaknar man upp och ska gå till jobbet. I morgon är det fredag och det känns sjukt overkligt att ha en månads ledighet och snart alltså även en arbetsvecka bakom sig. Liksom.. va?

Jag hade i alla fall världens bästa semester, och hann med grymt mycket kul, sevärdheter, Sverige och lata sommardagar. Prickade in fyra veckor kanonsommar, och lustigt nog kände jag första höstvindarna i måndags på väg till kontoret. Lite tidigt kan jag tycka, men samtidigt älskar jag hösten mest. Så det är fina tider på gång minsann. Men trots lyckan över att ha hittat vårt hem, ha världens bästa sambo och vara allmänt bortskämd med fint folk runt om mig och stundande favoritårstid, så har jag mått lite sådär sista tiden. Stressad och rastlös på samma gång. Omotiverad. Hade jobbångest i söndags och har varit seg och känt mig deppig hela veckan. Haft feber och en jobbig förkylning som spökat, och känner mig liksom även mentalt nere.

Har insett att jag jobbar mycket ensam på min nuvarande arbetsplats. Eller ja, nästan uteslutande. Jag har inte ens reflekterat över det innan, men har faktiskt aldrig suttit på ett kontor med väggar och tak runt skrivbordet, utan har endast arbetat i öppna kontorslandskap eller på golvet där man hör varandras surr och kan vända på huvudet och fråga eller bara snacka skit när som helst under dagen. Det har nog kommit i kapp mig lite nu, bristen på folk, fläkt och kollegor 100% av arbetsdagen. Som man liksom inte bara stämmer av med eller har rast med, utan som man liksom jobbar tätt intill och tillsammans med. Jag är inte alls stänga in mig och ha det tyst-typen. Konstigt att det inte slagit mig tidigare. Men det har samtidigt varit full fart sedan jag började i våras, och jag har varit så jäkla fokuserad på att göra ett bra jobb, så antar att det krävdes semester för att hinna reflektera. Jag har alltså blivit en sån där ensamjobbare. Jag gillar det inte.

Jävlar. All träning senaste månaden har gett mig lite hybris. Idag slog jag vad med mig själv att jag orkade tvåmilen men efter 1,4 kräktes jag. Helvete. Det ska mycket till innan jag spyr och detta kändes så jävla orutinerat. Buu! Jag är inte alls i den form jag inbillar mig och gick ut för hårt för att orka dubbla sträckan jag brukar köra. Jag har för lågt kaloriintag också. Jag kände mig inte särskilt trött, men efter stoppet hade jag lust att sova där i diket. Helt tom liksom. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Ska satsa på att jogga sakta och långt nu framöver, bygga uthållighet. Har beställt nytt proteinpulver deluxe och ska bli toknoga med att fylla på mellan måltiderna! Och i morgon är det ju gympremiär också! Lite styrka till konditionen är nog precis vad jag behöver!

Inspiration. Älskade syster som cyklade från Gbg till Afrika i höstas.