Posts tagged mat

Idag är det den 1 januari 2015. Jag började för tredje och sista? gången det nya året med att jobba. Jag behöver inte gå in på hur fantastiskt kul det var. Gårdagen: jisses sicken fullträff! Har ett gäng fina nyår i bagaget men igår toppade de flesta. Vi träffade vänner över lunch och vid 00-slaget, och lade tiden där emellan på att laga lyxmat och dricka findricka bara vi fyra. Resultatet blev trerätters perfektion varvat med kissa-ner-sig-skratt. Ingen stress, ingen press. Bara hur lyckat som helst. Vinlistan var en liten tripp till himlen och tillbaka. Det första som ströks från onödighetslistan när vi började spara till hus förra året var rödvinet. Jag köpte för ofta och jag köpte för dyrt. Nu när det blir mer sällan är de både roligare och godare att dricka, så det var ett riktigt win-win-beslut.

Jag har varit bortskämd med mycket familjetid denna jul och nyår, så det känns tomt när favoriterna nyss packat väskan och ska resa hem till Englandet igen. Men jag är sjukt tacksam för att ha haft dem snarkandes på golvet i några dagar. 2015 bjuder på en hel del sammanstrålningar och jag är jättepepp på dem alla. Är laddad för att ta tag i mig själv också. Värsta sjukdomsåret i min livshistoria har resulterat i viktuppgång och allmän ohälsa. Jag är så trött, så trött, så trött. Och tung liksom. Det må låta som ett klyschigt nyårslöfte men det är inte klokt vad jag längtar efter att samla ihop mig själv och komma igång med träningen igen. Det är alltså inget slit på gymmet det handlar om, utan små små steg mot friskheten, mer muskler och kraft igen. Ska skaffa mig kort på badhuset och hoppas ryggen blir gladare av det. Snälla kropp, håll bättre 2015 är du snäll? Jag tror verkligen på förbättring nu.

Summering av året är på gång, men dagens energikonto är tömt så det får bli en annan dag. Gott nytt på er!

Annonser

Fredag och hemma från jobbet. Fasen.Tror det är tredje gången i år jag är hemma sjuk, och jag kan inte ens räkna alla gånger jag jobbat med feber och vattenmelonhuvud. Som igår, jisses vad jag mådde kasst på kontoret. Huttrade och pep under jackan, fullproppad med Alvedon. Men eftersom jag blivit smittad av samma kollegor som finns på plats tänkte jag att det liksom inte skadade att kämpa sig genom dagen. Att promenera hem kändes dessutom jobbigare än sitta kvar på stolen efter lunch. Hade knappast varit friskare idag ändå. Dessa idiotförkylningar suger. Vaknar tre gånger i timmen av andnöd och feberdrömmar. Här har man liksom räknat ner till helg och att ta med kameran ut i naturen, så orkar jag inte ens ta mig mellan soffan och vattenkokaren. Gissar att jag är pigg och mig själv igen lagom till måndag. Såklart. Thank god for Netflix dessa dagar!

Sorry för gnäll men det kommer liksom på köpet med sjukdom. Det är så handikappande. Orken är noll. Vardagen har annars varit trevlig den senaste tiden. När min lillasyster åkte hem kom sambos lillebror hit. Det är härligt med långa sova-över-besök. Förra helgen var ett enda långt mat- och mysmaraton. Förutom klassisk tacos i tv-soffan och favoritsushi blev det ett middagsbesök till Nya Via Appia (alltså deras mat är fantastisk!) och en långbrunch på Scandic City. Fint liv helt enkelt. Men som många gånger förr går det upp för mig att mitt största intresse här i livet numera är att äta, och att jag lägger alldeles för mycket pengar på att äta ute och köpa hem färdigt. Jag vet inte när eller hur det blev så. Jag har alltid älskat mat, kommer alltid älska mat, men jag saknar tiden då jag la tid i köket istället för pengar på restaurang. Dessutom är det skillnad på att älska mat och att planera livet runt att äta, vilket jag gör nu. Vad jag ska göra på lördag? – Äta världens största frukost. Ja. Seriöst. Tidigare har det varit ledigheten jag längtat efter. Soffmyset, förmiddagsfilm, gå ut genom dörren och promenera i flera timmar. Nu är det ätandet allt cirkulerar runt. Det hänger väl ihop alltsammans. Diverse sjukdomar det senaste året har tömt mig på energi, och istället för försöka balansera upp det med mer träning och bättre kost låter jag med själv bara glida med. Eller låter och låter, jag försöker både träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Men för tillfället lever jag på värktabletter och väntar på ny remiss till specialist på sjukhuset (utredningen om min mage fortlöper) och det är svårt att motivera sig just nu. Min reumatism envisas med ett utdraget skov och jag gissar att alla dessa förkylningar hänger ihop med mitt allmänt kassa fysiska tillstånd. Jag väntar på svar och längtar efter en nystart. Det är svårt att bryta ihop och komma igen när jag fortfarande svävar i ovisshet, smärtstillande lugnar ju endast för stunden. Det är ibland (ofta) enklare att bara bryta ihop och stanna där. Gömma sig under täcket med en godispåse. Den där klassiska falska trösten har fått grepp om mig.

Över till något roligare: VI HAR BLIVIT MED KATT! I tisdags for vi ut i värmländska skogen och hämtade hem ett litet lurvigt monster. Att separera honom från hans syskon, stänga in honom i en bur och lyssna på hans hjärtskärande skrik under den 3 mil långa bilfärden var något av det värsta jag varit med om. Lyckligtvis tog det inte många timmar innan han hade koll på både matplats och låda här hemma. Den första dagen var lite läskig, och han gömde sig och sina små pip längst in under badkaret. Men några dagar senare har vänstra hörnet i soffan blivit favoritplatsen. Sedan igår hoppar han upp i knät och lägger sig. När han spinner och trycker in sin lilla nos i handflatan på en smälter jag, vår fina lilla kisse. Säg hej till Frank:

Photo 2014-10-14 18 06 29 (1)

Hej! Jag har varit i England och haft så obeskrivligt kul. Förväntningarna på en midsommarhelg i London var höga, ändå överträffade dagarna sig själva om och om igen. Hela långhelgen bjöd på 23 grader, strålande sol och stämning på topp. En perfekt balans av roliga planer och spontana avstickare, utan varken stress eller tidshål att fylla. Det liksom bara flöt på så fantastiskt jäkla bra. Det började med ett flyg som landade för tidigt och sedan fortsatte helgen så. Allt funkade, inget krånglade, vädret imponerade, alkoholen flödade och baksmällan lyste med sin frånvaro. Vi la cirka noll tid på shopping (har faktiskt inte ett endaste klädesplagg med mig hem) och koncentrerade oss på att äta (haha) vandra fina gator, hänga i hörn på soliga pubar, rota i nördiga Soho-kvarter, besöka brädspelsbutiker och små serietidningsgränder. Mycket promenerande men vi hann även åka runt på upptäcktsfärd längst fram i klassiska röda dubbeldäckarna, svettas på central line och självklart: åka svart London-taxi. Besökte både systers och systers sambos jobb, och fick lite ansikten på folk jag bara hört talas om innan.

Alla mornar började med stooor engelsk frukost på terrassen i solen. På fredagen gjorde vi stan i jakt på diverse svenska midsommarspecialiteter, och efter några timmar (med paus för pub, sol och öl) var vi i hamn. Senapssill, Abbas svarta kaviar, färska räkor, ägghalvor, lax, färskpotatis osv. Inte så svårt att vara svensk och traditionssuktande i London. Syster hade fixat hemmagjord snaps och resten av kvällen/natten spenderades på terrassen (de har alltså en sjukt stor och fantastisk takterrass till deras lägenhet) skålandes och skrålandes.

På lördag var det dags igen: midsommarlunch i Hyde Park. Aldrig förr har svensk midsommar varit så mycket svensk midsommar. Alla dessa tusentals människor som slog upp picknickmaten på filtar intill varandra. Ett hav av sill, snaps, sång och midsommarkransar. Barn med blå byxor och gula västar, föräldrar med blombuketter och vimplar, Sverigeflaggor i träden och Helan går i kanon. Fler ringar runt stången än vad vi lyckades räkna till, och hundratals människor som vrålar EN GÅNG TILL efter tredje svängen Små Grodorna. Nostalgiska och patriotiska svenskar, boendes där eller på besök. Midsommar på crack. Så intensivt, stort och stämningsfullt så det var galet. Samtidigt upplevde vi ingen jobbig fylla eller något kaos under alla de timmar vi jäste i solen. Det var bara skratt, sommar och folkfest. En fantastisk midsommar helt enkelt.

Förutom midsommarfirande gånger två så hann vi med imponerande Soho-mat: Yalla-Yalla är ett libanesiskt street-food-ställe som absolut är värt att köa i en kiss-gränd för! Det togs även tid för galet grym sushi i parken, lokala-haket-burgare (ja, haha, mycket mat som sagt) och att se England spela VM-match på en pub i.. ja.. England.

Både vägen dit och hem gick via Göteborg/Borås med luftmadrass/bäddsoffa, god mat och finfint sällskap. Att säga att ledigheten varit suverän vore en underdrift. Jag grät när alarmet ringde i morse, alltså grät! Muttrade och surade hela promenadvägen till jobbet och genom morgonkaffet också. Jag. Vill. Inte. Sedan körde arbetsdagen igång och jag blev påmind om att jag ju faktiskt trivs på kontoret och att arbetsdagen, trots sura miner, går skitfort. Värt att påminna sig själv om, det man faktiskt har. Är efter 6 dagar ledigt lite för mör för att orka något mer idag dock. Har förpassat städning, packning, tvätt och betala räkningar till i morgon och tänker krypa ner under täcket med en ny bok nu. Ja, klockan är 19 men haha.. jag orkar faktiskt inte mer än så idag. (Vill bjuda på bildbomb men har inte energi till det heller, så det får bli en annan gång.)

 

Photo 2014-06-19 18 31 10

 

 

Bryter semesterbubblan med lite dator. Efter en vecka utomhus är det tokskönt att slippa kisa och vifta flygfän för några minuter, och istället sätta sig inne och kylas av (med ett glas rött). Veckan som gått ha varit både fantastisk och fantastiskt lång. Den började i måndags för sju dagar sedan med finbesök i Solstan, uteservering, vin och prata-ikapp på gräset intill Klarälven i solnedgången. En riktig idyllstart, och sedan har det rullat på. Mat, vin och det bästa av människor. Vi har hunnit rulla ner till Gbg för drinkar, upptäcktsfärd, sötaste djurbäbisarna och strandhäng hos systeryster och sedan vidare till svärisarna i Kinna. Bad, mat, bad, mat, bad.. ja ni fattar. Kvällsdopp, altandrinkar och upptäcktsfärd i byarna. Och en (något envis) korsordstidning såklart! Sitter nu med ett glas rött och magen full med sushi och bara har det göttigast i världen. I morgon ringer klockan jobbtidigt fast inte det minsta jobbigt. Då ska vi nämligen pysa vidare ner till Skåneland. Vi har inte ens bestämt när vi åker hem till Karlstad igen, så jäkla skönt! Pst.. vad är det för superdupersommar vi har!? Helt otroligt!

Photo 2013-07-15 17 21 28

Photo 2013-07-15 19 21 42

Photo 2013-07-15 18 16 41

Photo 2013-07-15 20 20 51

Photo 2013-07-19 09 37 43

Photo 2013-07-19 20 59 07

Photo 2013-07-19 18 13 09

Photo 2013-07-20 14 29 52

Photo 2013-07-19 23 43 10

Photo 2013-07-22 13 23 46

Photo 2013-07-22 13 15 44

Photo 2013-07-22 13 16 35

Photo 2013-07-22 13 08 58

Photo 2013-07-22 13 04 49 (1)

Photo 2013-07-21 18 25 11

Photo 2013-07-22 17 34 25

Photo 2013-07-22 15 38 36

Photo 2013-07-22 16 01 44

Photo 2013-07-22 18 29 22

Avslutar denna omgång vardagar med att stämpla ut och springa milen. Har ingen aning om vad den fredagsenergin kom ifrån, men tackar och tar gladeligen emot! Det har varit en skitgrym vecka på alla sätt. Det har gått finfint på jobbet, vi har lagat nyttig och bra mat och träningen har inte ens varit jobbigt. Dessutom har jag och Simon haft det bättre än någonsin. Eller, grejen är ju den att vi har det så jäkla bra jämt, vilket är helt underbart! Men det har liksom legat någon sorts nyförälskelse i luften de här dagarna. Sådär så man suttit och skickat fnissiga sms på kontoret. Haha jag vet, skittöntigt, men inte mindre fantastiskt för det. Det enda som saknas nu är den där lilla detaljen ett hem, men jag orkar inte ens gå in på det idag. Istället ska jag öppna en flaska rött och krypa ner med mig själv framför brittiska historieprogram. Min bästa slutar jobbet lagom till i natt så jag ska passa på att vila fötterna och grotta ner mig ordentligt i 1700-talets mat- och levnadsvanor.

Photo 2013-07-05 18 00 26

För att laga denna rätt är det ganska bra om du har, alternativt skaffar:

Laxfilé
Färgglad pasta
Färsk babyspenat
Matlagningsgrädde
Färskost 4 peppar
Citron
Vitt bröd

Photo 2013-01-23 19 56 16

Koka pastan och stek laxen lätt. Ta med fördel tid med kattklocka, mobil funkar också.

Photo 2013-01-23 19 57 19

Lägg fisken åt sidan. Vispa ner osten i matlagningsgrädden. Salt och citron efter behag.

Photo 2013-01-23 19 58 51

Vänd ned spenat i pastan och laxen i pannan. Hacka brödet, på med olivolja, in i ugnen.

Photo 2013-01-23 20 00 02

Låt puttra kort, servera med snitslig citron och krutonger. Lätt som en plätt!

Photo 2013-01-23 20 01 19

Smaklig måltid!

Det går fort när man har roligt! (Kul uttryck för norskar btw.) Det var ju meningen att återuppstå i bloggen och sedan hänga kvar, men dagarna springer visst ifrån mig. Varje dag efter lunch börjar jag skruva på mig, snegla på klockan och räkna långsamma minuter. Sedan spenderas kvällarna med  Simon. Jag kommer inte att förhålla mig direkt coolt till mina känslor för honom eller livet just nu, men ser heller ingen logik i att försöka, så ni får helt enkelt stå ut med o-inlindad kärlek och bubblande glädjeinlägg på obestämd tid framöver 😉 Haha fan, jag är en sådan jävla tönt, men det kan inte hjälpas.

Nu är det äntligen fredag igen och vi har precis varit och handlat sambokilon. Jag har lovat mig själv normala träningsrutiner och vardagssockerförbud från och med måndag, och ser faktiskt fram emot det. Vi ska ju hålla i längden liksom. Nu sitter jag bortskämt i soffan framför TV:n med datorn i knät, medan min kille lagar mat. Jag har i uppdrag att fixa söndagsmiddagen och är redan taggad. Fy satan så kul alla vardagliga saker blir när man är två.

Avslutar med en bild jag la upp på Instagram i veckan och slutsatsen att större delen av min bekantskapskrets inte ser en frusen kontorsjag, de ser bazookas.

 

Det var länge sedan jag skrev om träning. Det var iofs länge sedan jag skrev frekvent om någonting alls. Men i alla fall: träningen går fortsatt svinbra och jag vågar nästan säga att jag är tillbaka i gamla rutinerna. Det är inte längre någon grej jag måste komma ihåg eller orka med, utan det är liksom bara självklart. Så har det ju sett ut största delen av mitt liv, tills då jag för två somrar sedan gick bananas med norsk Nutella, blev tjock, drog till Island och blev sockerjunkie och sedan fortsatte mysa runt i extrakilona här hemma i drygt ett år. Nu gick jag ju inte och blev överviktig i något medicinsk mått. Men jag som låg på stadiga 60 kilo gick på tre månader upp till 70. Vilket är en ganska rejäl viktuppgång och i överkant för min längd. Och en vikt jag inte trivdes i triggade liksom igång ohälsan. Jag kände mig klumpig. Och trött. Började äta godis på vardagar, dricka läsk, skippa träningar osv. Allt sånt som jag liksom aldrig någonsin tänkt tanken på tidigare. Men som sagt; efter att ha hittat tillbaka till både kost och träningen i höstas och snart har avverkat ett år i samma spår börjar det kännas jävligt bra helt enkelt. Så här med facit i hand har jag aldrig varit så hängig, sovit så dåligt eller känt mig så lat. Och jag trodde aldrig det skulle vara så sjukt svårt att vända tillbaka! Osund livsstil är verkligen ett monster. Som en snöboll som bara rullar på och smittar av sig på allt annat. Jag var aldrig sugen på frukt eller vatten, eller en nyttig middag, så som man faktiskt blir när man tränar och mår bra, under den där perioden. Istället ville jag ha tomma kolhydrater, fett och socker. Och trots att jag mådde illa och vaknade bakis ville puckokroppen bara ha mer. Läskigt det där. Nu förstår jag verkligen människor med viktproblem och konstig inställning till mat på ett helt annat sätt. Tidigare visste jag inte riktigt vad sockerberoende var. Eller varför så många frekvent äter saker man mår dåligt av. Det är en jävla berg-och-dal-bana och jag ska aldrig trilla dit igen!

Hälsa är glädje 🙂