Posts tagged livspussel

Som jag saknat vardagsrutinerna. Jag har inte ens börjat nya jobbet ännu, och ja det är lördag idag, men jag liksom ställer om direkt. Jag har för dålig karaktär och blir helt enkelt kass på både tider och måsten när jag inte har ett jobb att planera runt. Motivationen sinar. Är väl inte direkt ensam om att fungera så, så kanske känner ni igen er?

Jag hann vara hemma i sex veckor. Fyra av dem var egentligen semester (och någon mer sådan blir det ju inte i år). Så det blev bara två veckors arbetslöshet. Eller ja, på papper har jag inte varit arbetslös alls då jag aldrig varit inskriven på arbetsförmedlingen utan drivit företag. Men.. som jag tagit upp tidigare har jag haft svårt att motivera mig när jag inte haft ett kontor att gå till eller kollegor att skvallra med. Har jobbat med ganska många uppdrag dessa sex veckor, och har en del framöver nu också som jag får lägga på kvällstid, vilket känns så mycket lättare. Jag är aldrig så duktig på att jobba som när jag kommer hem från jobbet. Det går av bara farten. Att vara ledig däremot, och ha hela dagen på sig att jobba, det resulterar bara i att jag skjuter upp saker så långt det bara går. Får ju alltid sakerna gjorda, men det är riktigt tungt ibland. (Att fixa en universitetsexamen innebar, förutom allt det grymt roliga, mycket ångest och många sömnlösa pluggnätter för en vinälskande rutinjunkie som jag.)

Dessa dryga två veckor i maj har känts som flera månader. Långa månader. Ett kortare för alltid. Jag har hunnit tappa bort veckodagar, trasslat till sömnen, slarvat med mat och varit allmänt osugen på det mesta. Men efter samtalet igår och vetskapen om jobb på måndag så bara vände det. Jag är träningssugen, pepp på bra mat och redo för tidiga mornar. Idag, denna sommarvarma lördag, har jag tvättat, sorterat hela städskåpet och gått svettiga vändor till återvinningen med ett halvårs skräplager. Sitter nu och äter tonfisksallad och laddar inför powerwalk. Ja, jag är alltså en sån där skitdryg människa som jag själv kan sitta och kräkas över när jag moffar lördagsgodis i soffan två dygn i sträck. Vilket man btw gör helt rätt i om man jobbat hela jäkla veckan. Men det har ju inte jag, jag är ju övertaggad på att jobba igen, och inte minst: ha helg på riktigt igen. Nästa lördag hittar ni mig garanterat i mjukisarna svullandes framför serier hela dagen, som det ska vara!

Ps. jag berättade ju att jag inte blev ombedd att lämna några referenser för denna tjänst (har nog faktiskt aldrig hänt mig). Men så idag ser jag att min grymma säsongschef skrivit och gratulerat nya arbetsplatsen till en fantastiskt medarbetare. På Instagram! Det gjorde mig verkligen jätteglad och betydde hur mycket som helst. Så om, mot förmodan, nya chefen frågar om en referens i efterhand så kan jag visa upp en minst sagt modern variant 🙂

Annonser

Så, intervjun. Den gick bra. Jag brukar känna direkt efter en intervju att nu satt den, eller nje. Men denna gång är jag faktiskt osäker. Det var ett väldigt lättsamt möte där det fokuserades mest på mig som person, och väldigt lite på tidigare jobb och utbildning. Av erfarenhet vet jag att det oftast är dessa arbetsplatser jag trivts bäst på. Arbetsplatser där arbetsgivaren koncentrerar sig på personlighetsdrag och inställning till jobb och arbetssätt framför att rota i tidigare arbeten. Vad jag jobbat med och vad jag pluggat står ju där, på pappret. Vem jag är däremot, och hur väl jag matchar den kollega de önskar sig, det är svårt att läsa ur en ansökan. Inget kontor är ju det andra likt, men har man både utbildning och tidigare erfarenhet så är ju personlighet och att klicka med övriga i arbetslaget typ.. allt.

Den lättsamma atmosfären och de trevliga människorna jag träffade gjorde att det kändes jättebra. Det flöt på och blev mer småprat än uppspaltade frågor och svar. Men hur gick det då? Jag vet inte. Det var inga konstigheter och magkänslan kändes liksom.. rätt. Jag skulle trivas, jag skulle lära mig saker och schemat lockade otroligt mycket. Men sedan fanns det små gruskorn. Inte ur trivas-synpunkt, utan mer praktiska grejer. Jag är icke avbokningsbart bortrest på arbetsdagar när de har semester (vilket kändes ganska kasst) och det är dessutom ett för mig nytt område. Jag gillar ju nytt, och lär mig tokfort, men jag kom liksom aldrig in på det under intervjun. De tog heller inga referenser (jag som har två jättebra!) så det finns liksom ingen chans att min andra chef eller arbetsledare pratar gott om mig.

Antingen betyder det att de kände sig säkra på mig, eller så hade de tre till kandidater att intervju och välja mellan. Jag frågade inte något om detta heller. Inte alls likt mig, jag brukar fråga om allt. Men det liksom flöt på så fint med småprat och vardagsdiskussioner, och plötsligt hade det gått en timme och de ställde sig upp och tackade för sig.

Detta var alltså igår. Idag är det fredag och jag är lite förvirrad. De borde ju höra av sig idag, med bu eller bä, eller ska jag vara förvirrad resten av helgen?

Fick btw mejl från drömjobbet i morse. De hade fått 158 (HUNDRAFEMTIOÅTTA) ansökningar och påbörjade rekryteringen nu. Alltså inte borträknad. Så jag passade idag på att mejla en fundering om startdatum. Typ om tjänsten startar i höst och går att kombinera med ett sommarjobb eller om det är start mitt i semestern. Väntar på svar. Från två håll idag alltså.

Fick förresten ett samtal från okänt nummer i morse. Jag svarade superexalterat för besvikelsen nyvaken gubbe som ville prata med Albin. Tredje felringningen på en vecka, haha så jäkla typiskt i jobbsökartider.