Posts tagged landet

Åh jag vill inte bo här. Det är hemskt att säga eftersom vår lägenhet är så himla fin. Vi har lagt så mycket tid och kärlek på att göra den till vår, och jag är förälskad i varenda litet hörn vi har skapat tillsammans, men längtan efter något annat har fullständigt tagit över. Jag vill bara ut på landet. Till skogen, ängarna, grusvägarna och tystnaden. Jag behöver inte bo öde flera mil från grannarna, men det måste ändå finnas runt knuten och helst synligt från köksfönstret: naturen. Att kunna välja att åka in till centrum, eller cykla åt andra hållet och komma till hästhagar och svampskog. Slippa dela gata med efterfestfolk och coola kids med diverse illalåtande fordon (jag veeet hur gammal är jag!?!)

Men ja, jag är så trött på det, jag vill inte bo i stan längre. Jag vantrivs. Men husköp är minst ett år bort och jag förstår inte hur jag ska stå ut? Att flytta ännu en tillfällig gång när vi jobbat så hårt med att få ordning här hemma och dessutom har sjukt bra hyra känns bara idiotiskt. Det blir dyrare och mer omständligt. Dyrare går inte, eftersom vi sparar allt vi kan för att komma närmare huset. Idag surfade jag hembyn och övriga Norrland i ren panik. Där har vi råd med ett hus. I morgon. Tusan också, att jag skulle flytta ifrån och växa ur en håla det kostar noll att bo i. Ja, det är bittert idag.

S jobbar eftermiddag denna vecka och vi ser inte varandra om dagarna. Lever om varandra. Inga pengar i världen är egentligen värda att inte ha vardagen ihop, det är ju den som är livet. Egentid är skönt, men inte att leva ihop endast varannan vecka. Men just nu är det så det ser ut, och lön är ju ett måste. Arbetssituationen står dock också på förändringsschemat. Senare. Alla dessa senare någon gång. Vad hände med mitt leva i nuet? Men det är skapligt jäkla tråkigt att leva i nuet utan den jag valt att dela allt med.

Sätter punkt här. Bara en massa jäkla gnäll. Trivs fint på kontoret i alla fall, skönt att hänga med saknade vinterkollegor igen.

Annonser

Hejsan lördag! Här sitter jag och funderar på att klä på mig sedan tre timmar tillbaka. Det är grått busväder utanför, S jobbar och nattgästerna har gett sig ut på äventyr. Igår trillade lillasyster med sambo in, och vi körde nacho- och ölkväll deluxe innan de slocknade framför teven. Skönt att hitta sin syster på en madrass på golvet när jag vaknade. Nästan som hemma, nästan.

Det har varit fem ganska hårda vardagar. Kollegor- och kontorsbyte mitt i veckan och lite stressigt både att packa ihop sig och att komma tillrätta. Pinades av två dagars migrän (gissningsvis pga strejkande hjärna som inte hann med i omväxlingstakten) och är fortfarande småhängig efter senaste förkylningen. Har annars haft en riktigt bra vecka. Träffat fina vänner, snosat bäbis, pysslat här hemma och testat att göra fransförlängning! Jag har verkligen tröttnat totalt på att sminka mig. Jag har orkat få tummen ur ett fåtal gånger senaste åren, och det blir verkligen bara jobbigare och jobbigare. Det tar en massa onödig jäkla tid och är opraktiskt. Men likt förbaskad kan jag känna mig liksom grå och tråkig osminkad. Önskar jag inte brydde mig, men vafan, en är väl mänsklig antar jag. Blev i alla fall toknöjd och är rädd för att detta snabbt blir ett beroende.

Annars har jag längtat efter Gästrikland helt galet den sista tiden. Drömt att jag flyttat hem, morgonspringer favoritrundan och hänger i skogen mest hela tiden. Att vi saknar ett hem där uppe börjar kännas på riktigt nu. Det var alldeles för länge sedan jag åkte norrut för att andas ut, lyssna på träden och vakna i ett hav av katt och syskon. Alldeles för länge sedan jag fick ladda batterierna på det där unika sättet som endast Storvik lyckas med. Jag saknar lugnet och tystnaden. Landet. Jag gillar stan men inte att bo i. Asfalten och stressen är ångestframkallande, jag vill ha mer livskvalité än såhär. Livskvalité för mig är närhet till naturen, djur och frisk luft. Det är helt sjukt hur mycket jag längtar efter det, så mycket att jag måste kväva det för att inte deppa ihop. Snart så.. så ska vi dit. Tills dess får jag göra det bästa av att bo på stan; fixa ögonfransar och promenera till sushin t.ex.

ögonfransar

Det blev ett snabbt återbesök på jobbet igår. En skum fredag som efter ledighet kändes som måndag. Ynka fyra timmars arbetsdag, sedan hem till helg igen. Här sitter jag och täcket i soffan sedan några timmar tillbaka. Jag förflyttade mig från sängen vid 8, och har scrollat internet sedan dess. Magen skriker efter frukost, men bekvämligheten har tagit över. En lite molnig himmel och balkongdörren på glänt. Luften som strömmar in är sval och luktar lite höst. Jag har virat in mig och sitter som en boll här i kuddhavet. Plöjer Hemnet precis som tusen gånger förr och drömmar mig till lördagar då stadsbruset sagt sitt och tystnaden tagit över. Längtan efter att slippa se asfalten. Och grannarna. Höra dunsen av äpplen som faller till marken och att byxlös kunna plocka in både post och rabarber. Jag föddes och växte upp på landet, och det är grusvägar, djur och natur jag ständigt längtar tillbaka till. Jag saknar utsikten från en häst och rådjur som tuggar i sig trädgårdslandet. Jag saknar att arbeta med kroppen och smutsa ner mig. Jag har trivs i all bekvämlighet och närhet som en stad ger, men jag börjar bli mättad nu. Det är ljudet jag saknar allra mest, ljudet av tystnad. Och skogen och sjöarna. Det vackraste ljudet som finns. Det bor ändå himla mycket Norrland i den här flängiga lilla stresskroppen. Med åren hälsar längtan på igen, längtan efter ett helt annat tempo och närheten till det som växer. Att kunna cykla mitt i vägen och gå en promenadslinga som väcker liv i en. Att öppna dörren på morgonen och andas in livet. Inte asfalten. Jag börjar bli så trött på bilarna och bruset. På allt som låter, snurrar och surrar. Naturen är det bästa jag vet, och nu när jag inte längre har ett hus i norr att resa hem till, inser jag hur viktigt det är för mig att hitta mitt eget hemma på landet någon annan stans.

524277_10152034545785654_710089215_n

Och så kom hösten. Sådär över natten precis som alltid. Igår såg jag ett gult blad på ett träd. Stannade upp och bara glodde. Nää? Inte redan väl? Men har man väl sett ett så smittar det liksom av sig på hela skogen. Och plötsligt står man och gapar åt allt grönt som blivit gult och undrar hur tusan man kan missa det varje jäkla år. Men mycket riktigt, kantarellerna jag var på jakt efter visade sig vara blöta och slemmiga och trattkantareller hade poppat upp i var och varannan mossgrop. Gick och la mig fryssen och vaknade till den där luften man inte kan ta fel på, den som luktar kyla. Och mogna äpplen. Och stickade tröjor, värmeljus och Bonde söker fru. Årets första höstdag var en vacker en. Strålande sol och flera timmar på favoritstigarna i skogen. Jag kan nog inte minnas någon finare sommar än denna. Och jag är så jävla lycklig över alla minnen jag samlat på mig här hemma de här månaderna. Vi har verkligen gjort det allra bästa av både sommaren och varandra, och det svider i hjärtat att vi ska åt olika håll igen. Olika länder och olika mål. Och allt kommer ändras nu. Men nya äventyr väntar, för min familj och mina vänner i alla fall. Stora äventyr. Nya jobb, nya utbildningar, nya små människor. Helt fantastiskt ju. Jag, jag ska bara hem än så länge. Till mitt älskade Värmland och Annas balkong. Men för en gångs skull är jag nöjd med det. Visst längtar jag efter topparna. Och nya vägar, ansikten och utsikter. Inbillar mig fortfarande att hemma finns någon annan stans. Ibland. Men det spelar ingen roll, för plötsligt finns det något som jag längtar efter mer, och det.. det är den bästa känslan i världen.

Tack Storvik för den här sommaren, oförglömlig ❤

Tusan, jag hade ju världens grymmaste helg med tusen tillhörande bilder jag skulle dela med mig av. Sånt där man verkligen vill ordna upp lite snyggt i bloggen och kunna kika tillbaka på. Men satan vad lite tid jag har haft! Har knappt hunnit sova och hann inte ens till gymmet idag (då jävlar är jag upptagen). Vi har slitet som djur med gården (djungeln) och fått hjälp av halva byn snart (TACK!). Nu är det bara partytälten och möblerna som ska på plats. Det blir helhelg hos oss i år med små avstickar-laster upp till stångresning och turistande i Ockelbo.  Är precis hemkommen från en sen kvällspromenix med mina två bästa Storvikstjejer, en hela fyra veckor gammal nu 🙂 och ska äta sjukt sen kvällsmat sedan hoppa i säng. I morgon ringer klockan tidigt för sista hemma- och matfixet och sedan måste jag en sväng till gymmet innan gästerna (systers svärisar från Värmland och mor från Sthlm) kommer och helgen drar i gång. Anna och alla syskonen är redan på plats. Och visst ja: jag har (förutom ett minijobb måndag-tisdag) semester nu! 😀 Det kommer bli en så jäkla bra helg! PUSS

Det är förjävla gött med helg och ledighet. Ligga kvar i sängen och kolla i kapp serier. Sedan flytta sig tre meter till soffan och dricka kaffe framför bloggar och ovettigt skvaller i timmar. Och nu har jag precis laddad min iPod med nytt så det blir lååångpromenad längst skogsstigarna till drömma-stort-musik i någon timme. Sådan vardagslyx (haha känner mig som Engla när jag slänger mig med såna ord) att slippa stressträna och ha tid att köra lågintensivt. För att inte tala om vad det gör för humöret de där timlånga svängarna till pepplåtar. Lite smådrygt att det är storm ute dock, men solen skiner i alla fall. I eftermiddag måste jag stapla in några kubik ved också. Livet på landet. Fint äre! PUSS!

(nej bilden är inte från idag, haha snygg som satan har aldrig varit mer passande)