Posts tagged karaktär

Ja jisses, det är nästan så jag skäms över att dela med mig av helgens så kallade aktivitet. Min bastanta röv och jag har suttit fastklistrade i soffan med Netflix på teven, Hemnet på iPaden och pinsamt slött surf i mobilen. Baljat te och 18 (!!!) avsnitt Downton Abbey. Sambo har jobbat så jag passade på att köra efterlängtad premiär. Jag har hört så mycket gott om denna serie och det är ovanligt att jag sparar något jag ser fram emot i filmväg såhär länge. Men tidsbrist har fram till i fredags lämnat mig lyckligt ovetandes om hur svårt jag skulle ha att pausa denna brittiska supersåpa. Det krävdes bara ett avsnitt sedan var jag fast, vilken fantastisk serie! Tråkigt nog är det måndag och jobb i morgon, vilket betyder att jag måste både sova, duscha och byta trosor. Och efter att ha skrivit den meningen inser jag vilken tur det är att ledigheten förr eller senare alltid tar slut.

– Jag kan inte fatta att det är den 5 januari i morgon, vad hände med min hälsosamma start på året? Undrade den brieostmättade författaren där hon flöt ut över sin stol med whiskyglaset i vänsterhanden och den högra trivsamt vilandes i chipsskålen.

– Än finns det hopp! Svarade hon trovärdigt sig själv efter att kvickt som satan ha surfat sig fram till prislistan på stadens nya gym och känt sig som en av #fitspo-tjejerna som äter kvarg på Instagram.

Än finns det hopp.

Idag mina vänner, idag är det lördag. Det innebär lördagsgodis. Allt socker jag blir toksugen på i veckorna undviker jag med det får jag äta på lördag. Har dock, senilt och jävligt, glömt lördagsgodis två helger i rad nu. Jag har ju jobbat, vänt på dygnen och blandat ihop dagarna, så i tre veckor har jag varit ofrivilligt godisfri. Men idag är det lördag och att jag glömmer vore ungefär lika troligt som att jag skulle glömma ett ben. Någon undrade varför jag inte äter godis på exempelvis söndag när jag missat lördag, och gratulerade till min fantastiska karaktär. Well, min karaktär är rätt kass och just precis därför skulle jag aldrig gambla med lördagarna. Börjar jag tänja på gränserna är det kört, och nästa sekund är jag inne i äsch men jag åt ju bara en halv godispåse i helgen, så kan äta andra halvan nu. Eller så nyttig som jag varit den är veckan förtjänar jag den här pizzan och så eskalerar det och jag mår i det stora hela bara sämre.  Den där skräpmaten mitt i veckan eller paniksockersuget i kvällssoffan är inte att unna sig i min värld, det är att ge efter för något jag egentligen inte alls vill ha. Jag skulle liksom aldrig kunna kalla något som ger ångest för att unna sig. Var finns logiken i det? På lördagar äter jag det jag vill. En annars hälsosam livsstil och en karaktär som varje vecka får sig en boost av att låta bli tillåter mig att göra det utan dåligt samvete. Jag vet att det sockret kanske inte är det världsbästa för min kropp, men det fungerar som bränsle för själen. Att jag endast äter onyttigt en dag i veckan ser jag inte som att begränsa mig, utan istället att öppna upp den största dörren av alla till möjligheten att må bra. Det mina vänner, det kallar jag att unna sig.