Posts tagged kaos

Den 22 december 2014. Det är inte klokt att det är julafton om två dagar, inte klokt någonstans. Jag är heeelt slut och ganska opepp.. Stressigt helgjobb sög julmusten (höhö) ur mig och fortsatt arbete idag och även i morgon är rätt ut sagt skitjobbigt. Jag scrollar Instagramflödet och muttrar över andras glädjeinlägg; två veckor ledigt hit och semesterresor dit. Ja, haha, jag är så jävla bitter. Jag är så trött på den anställningsform jag har, att jobba helg och röda dagar. Att ha kontorstid när de flesta andra kontor är stängda. Och att samtidigt känna att en inte får tillbaka något för den energi en faktiskt bidrar med, att känna sig utbytbar och tillfällig. Det är tröttsamt. Mentalt liksom.

Det är inte ofta jag skriver om min arbetsplats, och jag är egentligen inte bekväm med att prata negativt om den. Jag har ju mestadels trivts så himla bra. Det är ju i grund och botten ett så himla bra ställe att vara på. Men denna säsong har mitt jobb inneburit lika mycket teknikstrul som faktiskt jobb, och det är ganska svårt att göra bra ifrån sig när en saknar verktygen för att.. ja.. jobba. Tråkigt. För alla drabbade.

Samtidigt är det så satans onödigt att gnälla, för det är ju precis det här jag skulle ändra på. Har ändrat på. Nästa år börjar måndag-till-fredags-livet på riktigt. På en ny arbetsplats där jag kommer få visa mer av mig och vad jag är bra på. Jag irriterar mig själv när jag deppar ihop över min nuvarande situation, varför låter jag mig själv påverkas så? Det är ju snart slut. Tekniska problem, vad gör det om hundra år? Jag försöker fokusera på allt jag lärt mig under dessa år samt vara tacksam över mina fina kollegor. Men det är verkligen på gränsen till bottenskrap på energikontot. Jag har liksom gett det jag har att ge, nu är det stopp. Jag gör mina arbetsuppgifter men det finns ingen gnista där, ingen motivation eller energi. Jag känner mig klar. Det är dags att byta jobb helt enkelt. Vilken tur att jag gör det om en ynka månad.

Nu ska jag sova och tagga för 9 timmars arbetsdag i morgon innan vi pyser söderut. Att väskan är opackad, julklapparna oinslagna och lägenheten kaos.. well.. så kan det vara. Det är redan efter min sovtid så det får bli morgondagens stressmoment. Sedan är det faktiskt jul. *kJaMiZ*

Annonser

Jag bloggar verkligen helt fantastiskt dåligt nu för tiden, det är nästan så man blir imponerad. Mitt liv just nu är ett enda jättekaos av jobb, flyttkartonger, pappersberg, telefonsamtal, stress och för lite sömn. Om en vecka börjar jag på kontoret i Karlstad igen och bostadsbristen är skapligt total. För att inte tala om att jag ska ta mig ner dit också. Förslagsvis i sällskap av en del prylar. Jag, som inte skriver listor, borde kanske göra en ansträngning. Å andra sidan kan jag utan både problem och lista räkna ut att exempelvis kläder är något svårtransporterade då de hänger i garderoben. Eller ligger smutsiga under sängen. (Och i maskinen som var klar i förrgår.) Det något komiska med mycket på måstelistan är att man liksom inte lyckas göra någonting alls. Mer än att stressa upp sig då. Dessa satans paradoxer. Och uppe på småproblemen jag redan har är jag i en sån där alltbehöverbytasochfixas-period. Ni vet, bankkort, BankID och pass går ut samtidigt, bankkontrollen har slut på batteri, datorn skulle behöva en ersättare och telefonen plingar på sista refrängen. Jag fick min norska skatt på ett utbetalningskort jag inte kan lösa in i Sverige, jag har slut på alla mina receptuttag och jag åt precis en hel tekopp (tekopp, inte kaffekopp) med chokladbollssmet. Ni vet sådär hafsigt ångestihopslängd så man överraskas av en och en annan smörklump. Och så grädden på det hela: jag åt inte med tesked, utan med en sån där stor. Nåja. Nu lämnar vi det.

Det är nu jag skulle kunna balla ur fullständigt, börja hetsäta rostmackor, gotta ner mig i familjeliv.se och lyssna på Kent. Men det är extremt sällan jag tappar bort mig själv på det viset nu för tiden. Jag antar att det har med livserfarenhet att göra. Ålder, lärda läxor, förnuft osv. Ja men ni vet. Jag antar att det i grunden handlar om balans, att man i all kaos, stress och ovisshet ändå har det där orubbliga trygga i sig. Längst där inne mår jag bra, är jag lycklig, är jag en jävligt både stabil och mogen människa som för det mesta tänker rätt sunt och vettigt. Och har man väl hittat dit är det liksom okej att balla ur och snubbla. Ibland är det nog till och med nyttigt. Jag brukar säga till mig själv att små knutar på tråden är en liten påminnelse om att reflektera över saker. Som små kom-ihåg-lappar för att man ska fortsätta utvecklas och lära sig nya saker, och inte bara flyta med. (Fast ibland älskar jag att bara flyta med.) Men när jag var yngre hade jag väldigt lätt för att stoppa människor i fack: trevliga och otrevliga (eller smarta och osmarta). Men ju mer jag lärt mig om mig själv desto lättare har det blivit att förstå andra. Och se de bra sidorna i både människor och situationer. Jag har blivit mindre dömande helt enkelt. Fått större förståelse. Och byggt upp ett förjäkla bra tålamod. Jag är i ärlighetens namn genuint glad 99.9 % av tiden och det är jag så jävla tacksam för. Att jag kan ha den inställningen i en värld som är så brutalt hemsk och orättvis på så många sätt. Men åter igen inbillar jag mig att glädje smittar och i slutändan ställer till med någon sorts nyttighet. Jag kan självklart bli både stressad, orolig, rädd och ledsen. Livet är ju ändå livet, och saker kan vara svinjobbiga ibland. Och göra jävligt ont. Men arg, sur, grinig, bitter, gnällig och deppig – det är ju inte känslor egentligen, det är ju ett sätt. En inställning. Som man kan göra något åt. Så tänker jag. Och ja, det sitter ju ihop alltihopa. Tänka rätt, fokusera på det bra och bla bla. Så in i norden klyschigt. Börjar låta som en sån där som knackar på dörren och försöker frälsa er. (Om ni lämnar er adress i en kommentar skickar jag hem en liten folder..) Det jag försöker säga är att det lönar sig att vara glad. Kunde kanske skrivit det istället. Blogginlägget kunde ju ha varit:

Hej, jag mår jättebra! Så jävla stressad och ALLT är kaos och sönder. Jag är bostadslös. Så jävla gött, jag är så genuint lycklig. Jag tycker jag har bra balans i livet nu. Har smutsiga trosor under sängen och glömde laga middag så nu sitter jag och äter dåligt blandad chokladbollssmet med sked ur en tekopp. Livet är svinjobbigt ibland och då blir jag ledsen. Fast jag är alltid glad. Nu ska jag rosta en macka och lyssna på Kent, PUSS!