Posts tagged jobb

Då var det maj. Igen. Det känns som ett aprilskämt, huuuur kan tiden gå sååå fooort? Jag tycker nyss jag satt här och taggade inför sommarvikariatet med start 2 maj. Sommaren som kom, var varmast i mannaminne och sedan försvann helt utan förvarning, eller semester. Det var antagligen därför jag knappt hann uppfatta sommaren 2014 innan den var över, jag hade som så många gånger förr ingen semester. Den sista september stämplade jag ut och den första oktober satt jag vid min skrivbord på Drottninggatan igen, fjärde gången gillt. Min sista säsong på min kära gamla skidort, jag visste det redan när jag började. Jag var klar, slutsäsongad och färdigflängd. 30 år och trött på tillfälliga anställningar och halvtaskiga löner. Sedan examen från universitetet hade jag haft nio stycken anställningar, n i o. Och det jag längtade efter mest av allt var en traditionell 40-timmarsvecka med friskvårdsbidrag och arbetsfri semester. (Och att kunna betala tillbaka CSN, inom parentes, knappast något en går runt och längtar ihjäl sig efter.)

Men nu i efterhand är det lätt att romantisera. Jag är så glad över allt jag fått se, uppleva och lära mig under den tiden i livet. Att resa ensam, träffa nya människor, leva fjälldrömmarna, arbeta fysiskt och i naturen. Att befinna sig i ingenstans. Det går ju inte att kombinera att leva i ingenstans med att ha nära och kära runt hörnet. Eller ett vidöppet fjällandskap med lokalt sushiställe och stadsträdgård. Och då får en kompromissa med sig själv helt enkelt.

Hej förresten. Planen var att kika in, säga hallå, sedvanligt be om ursäkt för dålig uppdatering och skriva tre rader om kaffe och Netflix. Men ni ser ju, det gick överstyr med tänkandet.

Det är alltså maj idag och det betyder tre hela månader på nya jobbet gjorda. Det känns som fler, det känns som hemma. Min arbetsplats liksom, inga konstigheter. Det är fortfarande klurigt ibland, men tur är väl det. Utmaningen gör det kul. Och ja, jag har njutit av lediga helger. Varje helg har jag konstaterat högt för mig själv att guuuuuud vad skönt att vara leeedig. Samma visa idag igen. Studsar upp ur sängen och dansar segerdans. Minnet av helgjobb sitter som cement i bakhuvudet, det kommer ta en bra stund innan detta blir vardag för mig.

Det är bara fredag idag, lyxigt långledigt alltså. Firar detta med att (håll i er, nu kommer det) dricka kaffe, titta på Netflix och dricka kaffe igen. Ska försöka pallra mig ner på stan och köpa en kalasig tröja att ha på kvällens vindejt. Gamla kollegorna och en nyhet från roséhyllan – inte alls tokigt.

Lyckades förresten med bedriften att färga mitt hår knallrosa förra veckan. Sådär rosa-rosa att en går tveksamma steg till kontoret och morgonmötet. Tajmade in det perfekt med oväntat besök från generaldirektören som hade en hälsning från ministern. Och där sitter jag i min kavaj och ser ut som My little pony.

Mer kaffe tror jag minsann.

bloggisch

Annonser

Hej hej hej, jag är här nu! Jag hann bara lägga nervösa huvudet på kudden och plötsligt hade första jobbdagen, två månaders utbildning, en franskakurs, en födelsedag och hela jäkla lanseringen passerat. God morgon, Bonjour, liksom. I morse presenterades tjänsten i båda morronsofforna och i första sändningen av Rapport. Hallååå jag såg dig på teeveen sa mobilen, som jag inte hann titta på förrän jag gick hem ungefär. Ja, det blev succé! Ja, första dagen blev ganska intensiv. Ja, det är jättekul.

Oron i mitt senaste inlägg känns så overklig nu. Den där ångesten över att inte veta vad någon heter, inte hitta, inte känna sig hemma osv. Nu både känner jag och känner för mina kollegor. En del av dem har redan blivit sådana jag kallar vänner. Vi har haft skitkul tillsammans och vi kommer ha fantastiskt roligt ihop framöver. De känns hemma, kontoret känns hemma, arbetsplatsen känns mer och mer hemma och arbetsuppgifterna – kommer troligtvis göra det med tiden.

Ja det är kul, men det är svårt. Jag känner att jag har en ganska lång väg kvar till någon sorts hyfsad bekvämlighet i mitt nya yrke, men eftersom det är lika kul som det är svårt så funkar det. Engagemanget finns där, utvecklingsmöjligheterna är just nu oändliga och jag känner en stolthet när jag stämplar ut och knatar hem. Jag har planerat och ansökt om helt vanlig semester och jag ska ÄNTLIGEN vara ledig när det är helg. Det är stort för någon som har jobbat helg och röda dagar ungefär heeela sitt liiiv. Mm det känns bra, men nu behöver tant sin sömn. Bonne nuit!

Här sitter jag och räknar ner till deadline för sömn. Ni vet..? den där absoluta gränsen för när sovandet måste påbörjas för att det ska vara möjligt att vakna hyfsat mänsklig dagen därpå. Det bådar inte gott. Det bådar aldrig gott. Sova bör göras utan vidare eftertanke. Så fort jag börjar leka plus och minus med klockan och inser att ett visst mått sömn behövs så går det åt helvete. Det betyder med 99% säkerhet att jag kommer bomma deadline med minst en timme eller tre. Och vakna omänsklig.

Nu har jag i alla fall ställt in mig på det, då kan det bara bli bättre.

Klockan är för övrigt 18.30. Ingen legitim sovtid direkt. Men det är söndag och inte vilken söndag som helst: jag börjar mitt nya jobb i morgon! Tänk er tivolit i min redan snurriga skalle. Jag är överladdad och skittrött på samma gång. Jättepepp men minst lika nervös. Förväntansfull och glad, men samtidigt full med ångest över diverse nytt och främmande. Jag är en person som trivs när jag har koll. Koll på folk, koll på rutiner, koll på antal minuters gångsträcka till sushin kl 12.05. Nu vet jag ingenting.

Jag vet inte vad mina kollegor heter eller om de gillar zombies. (Gillar de zombies?) Jag vet inte hur mitt kontor ser ut, när jag slutar om dagarna eller hur min arbetsdag ser ut i morgon eller om två månader. Jag är så glad, tacksam och ofattbart lycklig över detta nya kapitel i mitt liv, men att veta så lite som jag gör idag är inte kompatibelt med mitt kontrollbehov. Jag vill bara ha första veckan gjord, grunden kartlagd, geografin och människorna analyserade, göra några hastiga fördomsprofiler och kunna slappna av och koncentrera mig på det väsentliga: att lära mig mitt nya arbete.

Nu ska jag ta en dusch och packa in hår, ansikte, kropp osv. Peela bort det yttersta lagret stress och vinterdepp. Skrapa bor gammalt damm, lägga grunden för lite nytt. Piffa till och slappna av. Varva ner och spendera kvällen i soffan med magisk film, mjukisbyxor och te.

Kanske hörs vi i morgon, kanske somnar jag på vägen hem. Vi får se.

Jobbmigrän i vanlig ordning. Jag måste vara allergisk mot helgarbete. Alternativt allergisk mot 6 timmar framför en gammal flimrande skärm. Nu är jag värd hämtmat! (Jag är alltid värd hämtmat.) Proppmätt och annalkande söndagsångest. Lite Homeland, lite för mycket kaffe. Koffeinstudsar upp och ned på datorstolen. Betalar räkningarna i kliande kemikaliemössa. Aldrig mer hemmablekning sa en klok tjej förra året. Och året där innan. Och året innan det. Hon sa det redan under 90-talet men å andra sidan drack hon hembränt och vandrade runt utan byxor på den tiden, så vem är hon att lita på egentligen.

Om det ändå kunde dyka upp några hus på marknaden. Det är verkligen stendött. Kommer vi någonsin flytta från vår gatan i stan? Jag har börjat kika på sommarställen i Gästrikland istället. Det är också en dröm. Och något att inspireras av i väntan på vårt drömobjekt.

Jag ska förresten börja läsa franska i februari. Jag har en Paris-resa inbokad i oktober och därmed även en fantastisk morot för denna kvällskurs. Ja, jag inser att min hjärna kommer vara mosig som det är med utbildning på nya jobbet parallellt, men jag har drömt om denna kurs ett bra tag nu så det får gå helt enkelt. Au revoir!

Hej januari, det är inte klokt vad du har brått. Nyss nyår, snart februari. Jag har fyra, F Y R A, arbetsdagar kvar på kontoret. Ynka kortveckan sedan stämplar jag ut för gott. Jag hade räknat med blandade känslor inför detta, men det känns bara skönt. Jag vill inte gå in på detaljer (och dessutom skrumpnar jag ihop som ett bittert lite russin om jag tänker på det) men mycket har varit rent ut sagt skitjobbigt på kontoret den senaste tiden. Saker jag och kollegor inte kan styra över. Och det vilar tungt på axlarna, även på hemmaplan. Det är ett tråkigt avslut på fyra skrattfyllda år. Men samtidigt blir det extra tydligt att det är tid att gå vidare. Jag längtar efter att få lägga energin på det jag är bra på igen. Vända blad och hitta motivationen.

Jag hade massa saker att berätta men jag skriver som en snigel och sängen lockar mer än detta just nu. Klockan är över 00 och det är starkt jobbat för tant som ska upp till kontoret i morgon. Nästa gång jag skriver har jag antagligen bytt jobb. Hurra och håll en tumme för första veckan är ni söta!

Efter fem dagar julledigt är det ändå lite kul att komma tillbaka till kontoret och träffa fina kollegorna. Eller inte. Idag har bestått av 9 timmar stress och diverse problem. Kul. Känns verkligen suveränt att byta en fin ledighet mot orolig mage och migrän. Jag gick dit med misstanken om mycket på skrivbordet men inställningen att det ordnar sig. Sedan lyckades jag hålla god min i cirka två timmar innan känslan övergick i att lyckas överleva dagen. Det är svårt att vara positiv när en inte hinner andas.

Tänkte sudda ut alltsammans pga tråkigt och onödigt att vara en gnällspik men då kändes det som att radera själva effekten av att få skriva av sig. Fattar ni? Äsch jag ger upp och går och sover. Hoppas på en bättre dag i morgon. 2015 blir ett mindre stressigt år, det har jag lovat mig själv. Det kan inte vara vettigt någonstans att stressa slut på dig själv och livet, det är jag bombsäker på.

Den 22 december 2014. Det är inte klokt att det är julafton om två dagar, inte klokt någonstans. Jag är heeelt slut och ganska opepp.. Stressigt helgjobb sög julmusten (höhö) ur mig och fortsatt arbete idag och även i morgon är rätt ut sagt skitjobbigt. Jag scrollar Instagramflödet och muttrar över andras glädjeinlägg; två veckor ledigt hit och semesterresor dit. Ja, haha, jag är så jävla bitter. Jag är så trött på den anställningsform jag har, att jobba helg och röda dagar. Att ha kontorstid när de flesta andra kontor är stängda. Och att samtidigt känna att en inte får tillbaka något för den energi en faktiskt bidrar med, att känna sig utbytbar och tillfällig. Det är tröttsamt. Mentalt liksom.

Det är inte ofta jag skriver om min arbetsplats, och jag är egentligen inte bekväm med att prata negativt om den. Jag har ju mestadels trivts så himla bra. Det är ju i grund och botten ett så himla bra ställe att vara på. Men denna säsong har mitt jobb inneburit lika mycket teknikstrul som faktiskt jobb, och det är ganska svårt att göra bra ifrån sig när en saknar verktygen för att.. ja.. jobba. Tråkigt. För alla drabbade.

Samtidigt är det så satans onödigt att gnälla, för det är ju precis det här jag skulle ändra på. Har ändrat på. Nästa år börjar måndag-till-fredags-livet på riktigt. På en ny arbetsplats där jag kommer få visa mer av mig och vad jag är bra på. Jag irriterar mig själv när jag deppar ihop över min nuvarande situation, varför låter jag mig själv påverkas så? Det är ju snart slut. Tekniska problem, vad gör det om hundra år? Jag försöker fokusera på allt jag lärt mig under dessa år samt vara tacksam över mina fina kollegor. Men det är verkligen på gränsen till bottenskrap på energikontot. Jag har liksom gett det jag har att ge, nu är det stopp. Jag gör mina arbetsuppgifter men det finns ingen gnista där, ingen motivation eller energi. Jag känner mig klar. Det är dags att byta jobb helt enkelt. Vilken tur att jag gör det om en ynka månad.

Nu ska jag sova och tagga för 9 timmars arbetsdag i morgon innan vi pyser söderut. Att väskan är opackad, julklapparna oinslagna och lägenheten kaos.. well.. så kan det vara. Det är redan efter min sovtid så det får bli morgondagens stressmoment. Sedan är det faktiskt jul. *kJaMiZ*

Jag känner mig grymt nöjd med senaste tidens rubriker. Ibland bara bubblar kreativiteten och jag kan titta tillbaka på gamla inlägg och tänka ja jävlar, där fick jag minsann till det. Dagens rubrik består av ordet ”lördag” som representerar den faktiska dagen lördag. Och inte nog med det, det råkar även vara just precis lördag idag. Jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag är briljant.

Det är en märklig tid att leva i såhär innan jul. Jag var ledig mitt i veckan och jobbar nu helg. Det betydde söndagsångest redan igår. Det jag finurlar på är om veckans söndagsångest därmed är gjord, eller om den kommer igen i morgon?

Jag sitter här i samma mjukisar och sovhår jag gick till jobbet i för sju timmar sedan. Har hällt upp ett glas rött och väntar på att tacosen ska servera sig själv. Katten har snott en lök som dundrar runt under köksbordet och grannen har bett sin hund hålla käften i en timme snart. Om jag inte var så mesig skulle jag ringa på och be honom hålla käften och låta hundstackaren vara.

Annars jobbar jag till kl 17.30 den 23 dec sedan tar jag julledigt i fem dygn. Först bär det av söderut och sedan sluts det upp med syskonen mitt emellan söder och norr. När landet är för långt får en kompromissa. Det är inte klokt hur mycket jag längtar efter ledighet. Nu ska jag återgå till mitt vin och fortsätta låtsas att det är helt vanlig lördag. Det fungerar förhoppningsvis utmärkt fram tills klockan ringer i morgon bitti. Tacohej!

Idag har jag till mina citroners stora glädje, och katts stora besvikelse, köpt mig ett litet växthus. Där kan plantorna frodas i fred och dessutom få sig lite ljus i vintermörkret. Hus med plexiglas 150 pix och batteridrivna Led med smarta klämmor för en femtiolapp styck. Det kallar jag kap! (Eller IKEA)

Helgen var btw så jäkla bra. Massa restaurangbesök varvat med soffhäng, loppisutflykt och fantastiska Katniss på bio. Så härligt med familjetid. Ledig måndag innebar cirka samtliga timmar i Illustrator, både kul och bra för plånboken att göra lite beställningsjobb. På nå vänster känns det dock ännu tyngre att börja jobbveckan med tisdag, jag vänjer mig alldeles för fort vid ledigheten. På tal om jobb har jag fått startdatum 1 feb på nya kontoret. Det är inte klokt vad jag längtar! Samtidigt känns det konstigt att räkna ner sista dagarna på jobbet jag tillbringat de senaste fyra vintrarna på. Själva jobbet känner jag mig klar med, men kollegorna kommer jag sakna som tusan. Jag håller alla tummar för arbetskamrats-jackpott även på nya stället.

Nu ska jag hoppa ner med skämskudden framför Bonde söker fru, vi hörs!

DSC_0492