Posts tagged höst

Choose another tag?

karlstad

Antal soltimmar hittills i november: 0. Men så idag lyste Sola rosa över Klarälven i hela 10 min!

1 grad varmt i morse när jag vaknade. Det betyder 1 ynka grad från den där magiska gränsen då det är okej att börja loopa Love Actually och The Holiday. Julmust och pepparkaka får vänta till kalendern säger december, någon måtta får det vara. Jag saknar dessutom karaktären som krävs för att börja äta pepparkakor tre månader innan jul, så 1 dec känns som en bra deal med mig själv. Annars så njuter jag järnet av min lediga (arbetslösa) vecka. På måndag börjar jag min nya tjänst på mitt gamla kontor. Lite mer ansvar, lite roligare. Jag är verkligen jättepeppad! Extra spännande att jag ska jobba deltid och förhoppningsvis ha både tid och energi över till skrivandet och skapandet. Jag har så jäkla många idéer, men att sätta liv i dem tar sin lilla tid. Och kraft. Å andra sidan, nämn en valfri väg här i livet som inte är både tuff och lite krokig? Tar tillfället och nästan minusgraderna i akt och premiärar raggsockorna idag! Dåligt matchat med minishorts, men har man byggt koja i soffan så har man.

höstkläder

Det drar idag. Från balkongdörren längst ner där listen sitter löst, och ovanför kindbenen som när man ätit en för sur godis. Lycklig träningsvärk kan vi kalla det, ett resultat av att ha smilat i kapp med solen i höstkylan. Om någon missat det så bor jag i Karlstad, Solas stad, vi snackar alltså mjölksyra i kinderna. Kalendern (sicket ljug, jag äger inte ens en kalender), min telefon visar 1 okt idag. De första riktigt kalla dagarna förvandlar mig till ett sockerchockat barn sekunderna innan Kalle Anka på julafton. Plötsligt känns vardagen som varm choklad med extra grädde. För mig betyder höst det första djupa andetaget efter flera månaders syrebrist. Misstolka mig rätt, sommaren är fantastisk! Men termometern får gärna hålla sig vid 20-strecket, och både morgonregn och kvällskofta är välkomna. Strandhetta och gassande bastuhimmel har liksom aldrig varit goda vänner till mig. Inte ovänner heller, men vi har våra dispyter när låren klibbar samman och det droppar svett från näsan där solglasögonen halkar runt. Värmen gör mig matt och orkeslös. Så när första kalla septembervindarna sveper in är det lite som att vakna till liv igen. Dagarna blir lite finare, livet lite enklare och skorna lustigt nog lite lättare. På pappret ett barn fött på våren, i hjärtat ett typiskt höstexemplar.

klarälven

Klarälven sista september 2013

Hösten flåsar verkligen i nacken nu. Jag bytte ut kalla koftan på jacka igår, och i morse lekte jag inte nudda löv på väg till lördagsgodishyllan. Vi flyttar ju in om två veckor (halleluja!) och jag kan knappt bärga mig tills jag får börja knarka värmeljus i nya slottet. Pysselbloggsflikarna går varma här hemma, och just nu är jag på jakt efter de perfekta klassiska glasburkarna. Min syster hade gjort så himla fint i midsomras, flätat tunn ståltråd och hängt upp burkar som ljuslyktor i taket. Hur mysigt som helst. Jag tänkte färgklicka dem, alltså värmeljusen, med washi-tejp. Smartaste uppiffningen då ljusstakarna är genomskinliga.

midsommartak

Photo 2013-08-17 14 39 17

Photo 2013-04-26 09 45 53

Ja ni, jag hade ju tänkt uppdatera mer om min semester men dagarna älskar att springa ifrån mig. Först dök det ju upp lägenhetsnervositet som tog över totalt i några dagar. Tugga sönder fingrarna, trycka sönder uppdateringsknappen i webbläsaren, stirra sig blind på telefonen och sova så jävla oroligt. Efter det kom lyckan, skriva kontrakt och surfa inredning 24/7. Och så plötsligt vaknar man upp och ska gå till jobbet. I morgon är det fredag och det känns sjukt overkligt att ha en månads ledighet och snart alltså även en arbetsvecka bakom sig. Liksom.. va?

Jag hade i alla fall världens bästa semester, och hann med grymt mycket kul, sevärdheter, Sverige och lata sommardagar. Prickade in fyra veckor kanonsommar, och lustigt nog kände jag första höstvindarna i måndags på väg till kontoret. Lite tidigt kan jag tycka, men samtidigt älskar jag hösten mest. Så det är fina tider på gång minsann. Men trots lyckan över att ha hittat vårt hem, ha världens bästa sambo och vara allmänt bortskämd med fint folk runt om mig och stundande favoritårstid, så har jag mått lite sådär sista tiden. Stressad och rastlös på samma gång. Omotiverad. Hade jobbångest i söndags och har varit seg och känt mig deppig hela veckan. Haft feber och en jobbig förkylning som spökat, och känner mig liksom även mentalt nere.

Har insett att jag jobbar mycket ensam på min nuvarande arbetsplats. Eller ja, nästan uteslutande. Jag har inte ens reflekterat över det innan, men har faktiskt aldrig suttit på ett kontor med väggar och tak runt skrivbordet, utan har endast arbetat i öppna kontorslandskap eller på golvet där man hör varandras surr och kan vända på huvudet och fråga eller bara snacka skit när som helst under dagen. Det har nog kommit i kapp mig lite nu, bristen på folk, fläkt och kollegor 100% av arbetsdagen. Som man liksom inte bara stämmer av med eller har rast med, utan som man liksom jobbar tätt intill och tillsammans med. Jag är inte alls stänga in mig och ha det tyst-typen. Konstigt att det inte slagit mig tidigare. Men det har samtidigt varit full fart sedan jag började i våras, och jag har varit så jäkla fokuserad på att göra ett bra jobb, så antar att det krävdes semester för att hinna reflektera. Jag har alltså blivit en sån där ensamjobbare. Jag gillar det inte.

Det är höst. Dagarna är idiotfina. Det händer massa grejer. Jag har en del saker att diskutera och bolla med er. Jag åker snart ner till Karlstad och är något panikig.  Men det är svårt att skriva just nu, det blir mest bara tvätta, packa, ringa, fylla i papper, sortera livet och inte minst hjärnan. Och hjärtat. Och försöka komma ihåg att andas. Ser söndagen komma krypande och får hjärtslagen upp i gommen flera gånger om dagen. Men det löser sig. Känns bara så himla jobbigt att inte få lägenheten förns oktober. (Så dumt eftersom jag samtidigt är så jäkla ofattbart lycklig att jag faktiskt fick den!) Men det är en ångestkombo av att inte vilja vara i vägen, inte vilja leva i kappsäck och vilja kunna gå hem efter jobbet. Men det löser sig. Försöker fokusera på sen och allt som är bra. Som Karlstad, Anna, hösten.. åh.. hösten. Min absoluta favorit. Du är så sinnes jäkla välkommen. Nu: fortsätta det eviga tvätta, hänga tvätt, stryka, packa och så om igen. PUSS!

Förra hösten. Med ett impulsfärgat hår i en tveksam nyans av gråblondbrun.