Posts tagged hälsa

Ja jisses, det är nästan så jag skäms över att dela med mig av helgens så kallade aktivitet. Min bastanta röv och jag har suttit fastklistrade i soffan med Netflix på teven, Hemnet på iPaden och pinsamt slött surf i mobilen. Baljat te och 18 (!!!) avsnitt Downton Abbey. Sambo har jobbat så jag passade på att köra efterlängtad premiär. Jag har hört så mycket gott om denna serie och det är ovanligt att jag sparar något jag ser fram emot i filmväg såhär länge. Men tidsbrist har fram till i fredags lämnat mig lyckligt ovetandes om hur svårt jag skulle ha att pausa denna brittiska supersåpa. Det krävdes bara ett avsnitt sedan var jag fast, vilken fantastisk serie! Tråkigt nog är det måndag och jobb i morgon, vilket betyder att jag måste både sova, duscha och byta trosor. Och efter att ha skrivit den meningen inser jag vilken tur det är att ledigheten förr eller senare alltid tar slut.

– Jag kan inte fatta att det är den 5 januari i morgon, vad hände med min hälsosamma start på året? Undrade den brieostmättade författaren där hon flöt ut över sin stol med whiskyglaset i vänsterhanden och den högra trivsamt vilandes i chipsskålen.

– Än finns det hopp! Svarade hon trovärdigt sig själv efter att kvickt som satan ha surfat sig fram till prislistan på stadens nya gym och känt sig som en av #fitspo-tjejerna som äter kvarg på Instagram.

Än finns det hopp.

Idag är det den 1 januari 2015. Jag började för tredje och sista? gången det nya året med att jobba. Jag behöver inte gå in på hur fantastiskt kul det var. Gårdagen: jisses sicken fullträff! Har ett gäng fina nyår i bagaget men igår toppade de flesta. Vi träffade vänner över lunch och vid 00-slaget, och lade tiden där emellan på att laga lyxmat och dricka findricka bara vi fyra. Resultatet blev trerätters perfektion varvat med kissa-ner-sig-skratt. Ingen stress, ingen press. Bara hur lyckat som helst. Vinlistan var en liten tripp till himlen och tillbaka. Det första som ströks från onödighetslistan när vi började spara till hus förra året var rödvinet. Jag köpte för ofta och jag köpte för dyrt. Nu när det blir mer sällan är de både roligare och godare att dricka, så det var ett riktigt win-win-beslut.

Jag har varit bortskämd med mycket familjetid denna jul och nyår, så det känns tomt när favoriterna nyss packat väskan och ska resa hem till Englandet igen. Men jag är sjukt tacksam för att ha haft dem snarkandes på golvet i några dagar. 2015 bjuder på en hel del sammanstrålningar och jag är jättepepp på dem alla. Är laddad för att ta tag i mig själv också. Värsta sjukdomsåret i min livshistoria har resulterat i viktuppgång och allmän ohälsa. Jag är så trött, så trött, så trött. Och tung liksom. Det må låta som ett klyschigt nyårslöfte men det är inte klokt vad jag längtar efter att samla ihop mig själv och komma igång med träningen igen. Det är alltså inget slit på gymmet det handlar om, utan små små steg mot friskheten, mer muskler och kraft igen. Ska skaffa mig kort på badhuset och hoppas ryggen blir gladare av det. Snälla kropp, håll bättre 2015 är du snäll? Jag tror verkligen på förbättring nu.

Summering av året är på gång, men dagens energikonto är tömt så det får bli en annan dag. Gott nytt på er!

Idag stämplade jag ut vid 17 efter en lång och lite jobbig arbetsdag. Svinseg och skithungrig klev jag ut i regnrusk och mörker, bara för att släpa min trötta röv och träningsvärk runt älven. Tänkte först bortförklara mig med att det är dåligt att träna på skrikande mage, men svängde in på affären och fyllde på med en proteinshake vilket var precis lagom för att orka rundan innan middagslaxen.  Jag vill med detta inlägg helt enkelt ge mig en klapp på axeln, för att jag orkar när jag egentligen inte har någon lust. Det är verkligen viktigt att påminna sig om att träning inte tar energi, utan ger mer. Och i det långa loppet finns det inget som heter inte tid att träna, då du blir både mer vaken och effektiv att att röra på dig. Det kanske inte känns så för stunden, men det är alltid sant i längden. Ibland när vintermörkret och kylan tränger sig på kan jag få för mig att jag förtjänar att gå raka vägen hem till soffan. Men det är ju så jäkla dumt, för det jag förtjänar är ju ett träningspass som ger glädje, välmående och hälsa. Det försöker jag påminna mig om i dessa regn&rusk-tider då filmer och soffmat lockar som allra mest. (Vem säger förresten att det inte går att äta mat i soffan efter träningen?). Ser med spänning fram emot morgondagens skitväder!

5 tummar upp

Stundande bikinisäsong och brist på kroppsångest. Tänka sig va, sicken grej. Det beror på en kombo av anledningar. Förra sommaren hittade jag ett grymt flyt gällande både träning och kost, och det har liksom inte bara hållit i sig, utan dessutom bara blivit bättre med tiden.

Det viktigaste konstaterandet jag gjort är att man får ha lite toppar och dalar. Det är inte hela världen om man blir sjuk/tappar gnistan/något slinker emellan, det är ingen idé att hetsa om tappade träningsresultat. Ibland kommer man av sig, det är bara att komma igen. Istället för att ta stillasittandet i akt och vräka i sig choklad (been there) eller noja om hur kroppen förfaller när man åker på en förkylning så har jag gjort det bästa av det.

Är jag mindre fysiskt aktiv så väljer jag bort skräpmat och vardagsefterrätter. När jag tränar ordentligt slinker det ner en onlinepizza emellan åt. Blir det glest mellan träningspassen så ser jag till att röra på mig ändå. Promenerar. Tar trapporna. Gör det till vardagstänk och hindrar latheten från att ta tag i mig.

Inga galna träningskrav och inga stenhårda begränsningar gällande kost, utan mer rätt inställning och sunt förnuft. Och en jäkla massa pepp-tankar såklart. Det är ju inte så att jag studsar ut genom dörren 06.30 för den dagliga 7 km långa powerwalken till kontoret. Bussen lockar gaaanska ofta. Men påminnelsen om hur skönt det är när jag kommer fram, hur vaken och laddad jag är, och hur tillfredsställande trött jag är (inte bara i hjärnan utan även i kroppen) när arbetsdagen är slut..well, det är ju ur ett må-bra-perspektiv så jäkla värt det.

Sedan tror jag det är mycket pga åldern också. Livet liksom. Fokuset på yta och utseende flyttas allt mer över på annat som är, ja men, viktigare. Relationer, upplevelser och välmående. Jag är inte i mitt livs form inför beach 2013, men jag är i helt okej form. Jag mår bra! Sund, normalviktig och har en kropp fungerar på alla sätt. Jag tycker om den för det, och trivs med mig själv. Idag hämtade jag ut ett paket innehållandes en ny bikini och ja, den satt svinbra på min lite mjuka kritvita rumpa. Det slank med lite nya träningskläder också, för att det blir så himla mycket både lättare och roligare då.

Photo 2013-05-21 18 22 56

Fin dag. Plockat frukost i trädgården, jobbat, tränat, sjungit i duschen, röjt undan måsten, tokfnissat åt sötbäbis, skvallrat med mamman och kommit hem till lagad mat. Nu får det bli en kopp grönt och uppdatera mig i lite favvobloggar, PUSS! (ja, vi matchar både varandras träningskläder och himlen och yes – jag är 28 år och har tungpiercing)

(och till middag serveras: quinoa med keso och chilikorv + massa grönt, gult och rött)

Det var länge sedan jag skrev om träning. Det var iofs länge sedan jag skrev frekvent om någonting alls. Men i alla fall: träningen går fortsatt svinbra och jag vågar nästan säga att jag är tillbaka i gamla rutinerna. Det är inte längre någon grej jag måste komma ihåg eller orka med, utan det är liksom bara självklart. Så har det ju sett ut största delen av mitt liv, tills då jag för två somrar sedan gick bananas med norsk Nutella, blev tjock, drog till Island och blev sockerjunkie och sedan fortsatte mysa runt i extrakilona här hemma i drygt ett år. Nu gick jag ju inte och blev överviktig i något medicinsk mått. Men jag som låg på stadiga 60 kilo gick på tre månader upp till 70. Vilket är en ganska rejäl viktuppgång och i överkant för min längd. Och en vikt jag inte trivdes i triggade liksom igång ohälsan. Jag kände mig klumpig. Och trött. Började äta godis på vardagar, dricka läsk, skippa träningar osv. Allt sånt som jag liksom aldrig någonsin tänkt tanken på tidigare. Men som sagt; efter att ha hittat tillbaka till både kost och träningen i höstas och snart har avverkat ett år i samma spår börjar det kännas jävligt bra helt enkelt. Så här med facit i hand har jag aldrig varit så hängig, sovit så dåligt eller känt mig så lat. Och jag trodde aldrig det skulle vara så sjukt svårt att vända tillbaka! Osund livsstil är verkligen ett monster. Som en snöboll som bara rullar på och smittar av sig på allt annat. Jag var aldrig sugen på frukt eller vatten, eller en nyttig middag, så som man faktiskt blir när man tränar och mår bra, under den där perioden. Istället ville jag ha tomma kolhydrater, fett och socker. Och trots att jag mådde illa och vaknade bakis ville puckokroppen bara ha mer. Läskigt det där. Nu förstår jag verkligen människor med viktproblem och konstig inställning till mat på ett helt annat sätt. Tidigare visste jag inte riktigt vad sockerberoende var. Eller varför så många frekvent äter saker man mår dåligt av. Det är en jävla berg-och-dal-bana och jag ska aldrig trilla dit igen!

Hälsa är glädje 🙂

I morse var jag uppe med tuppen (särkatten) för en cykeltur i regnblandad sol till gymmet. Det var söndagstungt som satan men vi fixade biffen! (sjukt kul om det hade varit värsta biffen där som jag fixade i morse, hehe, men nej). Toktrampade hem till snabbdusch innan bästa Sandra med man hämtade upp mig för en tur till Valbo. Skulle köpa noll saker men kom hem med sex (nope, fortfarande inget ligga). Åt grisig Subwaymacka och drack fyra koppar kaffe. Avslutade kvällen med att få pimpade naglar, prata med holländarna och se fantastiska Watership Down med miniskrutt. I veckan kommer bästa folket hit, och kanske kaaanske pyser jag ner till Karlstad och hämtar upp dem. PUSS! Visst ja, jag fick mitt livs värsta facebooktagg idag också! HAHA!

världens bästa tjorv

bilåkande

dagens

brände 2000 kcal innan jag hade samvete nog för denna

köpte bland annat denna..

och den här..

och den här

sött kvällssällskap

råsnygg facebookbild

God natt!

Idag mina vänner, idag är det lördag. Det innebär lördagsgodis. Allt socker jag blir toksugen på i veckorna undviker jag med det får jag äta på lördag. Har dock, senilt och jävligt, glömt lördagsgodis två helger i rad nu. Jag har ju jobbat, vänt på dygnen och blandat ihop dagarna, så i tre veckor har jag varit ofrivilligt godisfri. Men idag är det lördag och att jag glömmer vore ungefär lika troligt som att jag skulle glömma ett ben. Någon undrade varför jag inte äter godis på exempelvis söndag när jag missat lördag, och gratulerade till min fantastiska karaktär. Well, min karaktär är rätt kass och just precis därför skulle jag aldrig gambla med lördagarna. Börjar jag tänja på gränserna är det kört, och nästa sekund är jag inne i äsch men jag åt ju bara en halv godispåse i helgen, så kan äta andra halvan nu. Eller så nyttig som jag varit den är veckan förtjänar jag den här pizzan och så eskalerar det och jag mår i det stora hela bara sämre.  Den där skräpmaten mitt i veckan eller paniksockersuget i kvällssoffan är inte att unna sig i min värld, det är att ge efter för något jag egentligen inte alls vill ha. Jag skulle liksom aldrig kunna kalla något som ger ångest för att unna sig. Var finns logiken i det? På lördagar äter jag det jag vill. En annars hälsosam livsstil och en karaktär som varje vecka får sig en boost av att låta bli tillåter mig att göra det utan dåligt samvete. Jag vet att det sockret kanske inte är det världsbästa för min kropp, men det fungerar som bränsle för själen. Att jag endast äter onyttigt en dag i veckan ser jag inte som att begränsa mig, utan istället att öppna upp den största dörren av alla till möjligheten att må bra. Det mina vänner, det kallar jag att unna sig.