Posts tagged fredag

Det går minsann tokfort som kontorslös att glömma bort fredagskänslan, men lika kvickt hittar man tillbaka till den igen. Det verkligen lättade under fötterna att stämpla ut till helg efter en helt vanlig (fast ganska ovanlig) arbetsvecka. Och vilken bra vecka jag har haft! Jag var ju inställd på den klassiska paniken första veckorna i nya system och program, men efter 4,5 dag känns det faktiskt helt okej. Det är klart det är lite svårt och nervöst också, men ja.. helt okej ändå ni vet. Ju fler webbpubliceringsverktyg, affärssystem och ärendehanteringsprogram man jobbat i, desto mer logiska blir även de man inte arbetat med. Har jag märkt. Uppbyggnaden är ju ofta densamma, och längs vägen lär man sig liksom grundlogiken. Jag har ju hunnit med några arbetsplatser genom åren (haha, ja det är en underdrift) och idiotiskt vetgirig som jag är finner jag grym tillfredsställelse i att åter igen få bocka av nya it-kunskaper. Ja, jag är som ni hör mycket nöjd efter denna första vecka på jobbet. Och kollegorna.. ja.. jag vet liksom inte vad jag ska säga eftersom de är bättre än jag vågat hoppas på. Den lättsamma stämningen kände jag ju av redan på intervjun, men att gänget jag hamnat i skulle vara så himla enkla, trevliga och roliga.. nä.. det hade jag som sagt inte ens kunnat föreställa mig. Stor tumme upp helt enkelt!

Och nu är det helg!!! Jag ska unna mig något jag längtat efter hela veckan: att tvätta håret. Ingen big deal tänker du kanske nu, men haha, i min värld är det stort. Jag har ju sparat ut mitt hår, och just nu når det typ till bröstvårtorna. Addera ungefär 20 hårfärgningar, blekningar och veckor med samma tofs i det håret, och ni kanske kan föreställa er mitt svinto-skatbo. Så för att kunna behålla detta trassel en stund till (det är ju så kul nu när jag har sparat) har jag satt maxgränsen vid en tvätt i veckan. Det låter kanske äckligt, haha, men det tar alltså över en timme att tvätta det med balsam och inpackning. (Schampo i detta torra och trasiga hår gör det till en permanent boll). Så på helgen tar jag tiden att packa in och reda ut det, sedan njuter jag av utsläppt rent hår en dag eller två. Och på måndagen är det hästsvans som gäller till fredag igen.

I höst ryker det. Och det ska bli skitskönt. Men just nu, när jag kämpat så länge och faktiskt inte haft såhär långt (naturligt) hår sedan jag var liten, så vill jag njuta av eländet i sommar åtminstone. Nu: in i duschen och sedan vin med fint folk på stan! Så jäkla gött!

Photo 2014-05-22 20 34 23

Så, intervjun. Den gick bra. Jag brukar känna direkt efter en intervju att nu satt den, eller nje. Men denna gång är jag faktiskt osäker. Det var ett väldigt lättsamt möte där det fokuserades mest på mig som person, och väldigt lite på tidigare jobb och utbildning. Av erfarenhet vet jag att det oftast är dessa arbetsplatser jag trivts bäst på. Arbetsplatser där arbetsgivaren koncentrerar sig på personlighetsdrag och inställning till jobb och arbetssätt framför att rota i tidigare arbeten. Vad jag jobbat med och vad jag pluggat står ju där, på pappret. Vem jag är däremot, och hur väl jag matchar den kollega de önskar sig, det är svårt att läsa ur en ansökan. Inget kontor är ju det andra likt, men har man både utbildning och tidigare erfarenhet så är ju personlighet och att klicka med övriga i arbetslaget typ.. allt.

Den lättsamma atmosfären och de trevliga människorna jag träffade gjorde att det kändes jättebra. Det flöt på och blev mer småprat än uppspaltade frågor och svar. Men hur gick det då? Jag vet inte. Det var inga konstigheter och magkänslan kändes liksom.. rätt. Jag skulle trivas, jag skulle lära mig saker och schemat lockade otroligt mycket. Men sedan fanns det små gruskorn. Inte ur trivas-synpunkt, utan mer praktiska grejer. Jag är icke avbokningsbart bortrest på arbetsdagar när de har semester (vilket kändes ganska kasst) och det är dessutom ett för mig nytt område. Jag gillar ju nytt, och lär mig tokfort, men jag kom liksom aldrig in på det under intervjun. De tog heller inga referenser (jag som har två jättebra!) så det finns liksom ingen chans att min andra chef eller arbetsledare pratar gott om mig.

Antingen betyder det att de kände sig säkra på mig, eller så hade de tre till kandidater att intervju och välja mellan. Jag frågade inte något om detta heller. Inte alls likt mig, jag brukar fråga om allt. Men det liksom flöt på så fint med småprat och vardagsdiskussioner, och plötsligt hade det gått en timme och de ställde sig upp och tackade för sig.

Detta var alltså igår. Idag är det fredag och jag är lite förvirrad. De borde ju höra av sig idag, med bu eller bä, eller ska jag vara förvirrad resten av helgen?

Fick btw mejl från drömjobbet i morse. De hade fått 158 (HUNDRAFEMTIOÅTTA) ansökningar och påbörjade rekryteringen nu. Alltså inte borträknad. Så jag passade idag på att mejla en fundering om startdatum. Typ om tjänsten startar i höst och går att kombinera med ett sommarjobb eller om det är start mitt i semestern. Väntar på svar. Från två håll idag alltså.

Fick förresten ett samtal från okänt nummer i morse. Jag svarade superexalterat för besvikelsen nyvaken gubbe som ville prata med Albin. Tredje felringningen på en vecka, haha så jäkla typiskt i jobbsökartider.

Ja, jag antar att ingen är förvånad över ”morgondagens uppdatering” som uteblev. Och när jag nu tänkte skriva i kapp inser jag att kaffekoppen inte räcker till, skulle behöva minst fyra och ett bokförlag. Så, vad sägs om att köra snabbvarianten a la bilderbok? Fredag, (vi börjar alltså för en vecka sedan) värmlänningarna kom hem till byn.

Mamma och Mia plockade svamp i folks trädgårdar. Jag skämdes och tog fnissiga kort.

Vi skålade in höstens första kräftskiva

Och skrålade förstås.

Syster räddade en Pigge från vägen. Han fick åka cykelkorg och bor nu i vår trädgård.

Så blev det lördag och tant Janet var, efter fyra glas vin, kalasbakis.

Men oväntat finbesök piggade upp!

Så det blev kvällsgrill och chill (fetaoströra med tillbehör).

Och syster slängde ihop en enkel dessert (hon har en uppskattad matlagningsstörning).

Sedan tog vi en vända på byn och inhandlade socker.

Samt vinkade av urinvånare som tröttnat och flyttar till stockholm.

Snubblade över vad vi trodde var en klätter-äventyrsfilm (haha så jävla brutal)

Och så blev det söndag och jag promenerade bort helgfett med mamman och bäbisen.

Och fortsatte med att rensa, förvälla och frysa in lite sommar.

Så blev det måndag igen. Jag fyndade loppiskoppar. Mission: hitta den 12:e som saknas.

Åt på IKEA, trängdes med folk, körde vilse och hittade sedan detta lustiga gäng på Maxi:

Tänkte, dem hakar jag på! Och må ni tro, de bjöd på vardagsrumskonsert!

Och utomhusshow.

Och tre liter kaffe och film.

Sedan fick grannen vattenläcka i köket. Kissnödigt värre. Så vi traskade ut.

Hej hå hej hå till tvättstugan vi gå!

Sedan blev det mer film och slutligen danstaxi hem till byn och sängen.

Tisdag var det svampplockardag. Dryga fyra timmars jakt blev det för mig och syster yster.

Små svamparna små svamparna är lustiga att se.

Sedan hem och kasta i sig grillat igen innan peppig träning med bäbisledig mamma!

Och så hem och in igen, för att konstatera att utomhus är bättre. Så let’s åka ut på älgsafari!

Pass på, här kan man ju klättra upp!

Komsikom älgarna!

Här kan man va. I skymningsland. Med råsmutsigt hår och lycklig själ.

Hela tre ståtliga älgar hittade vi. Daniel stod för imponerande fotografering. Precis.

Så blev det kolsvart och natt och onsdagen började med högläsningsfrukost.

Sedan dök det upp hurtbullar och det blev ett träningspass i solen.

Och så kom stora blåbärsplockardagen 2.0. Mamman stod för o-nördigaste ryggsäcken.

Bäbisen var sötare än någonsin och vår gamle gode vän Anders var på hembesök.

Väl hemma gick matlagningsstörda syster bananas med en fransk ox- och vingryta.

Sannerligen ett munknull utan dess like.

– Vad sägs om kvällsbad?

Kallt vatten. Smånöjd tjej.

Solnedgångsbadare.

På torsdagen (igår) fick syster för sig att baka croissantfrukost.

Och resten av torsdagen är spårlöst försvunnen. Tänka sig. Och idag är det fredag. Det var den veckan det. Ledigt och fantastiskt. Med mycket vin, mat och skratt. Det här livet alltså. Vackert. Snart vardag och rutiner igen. Men, vi hörs om en vecka då, PUSS!