Posts tagged framtid

Livet har varit så himla fint den senaste tiden, och det verkar (ta i trä) hålla i sig. Tiden må springa lite väl fort ibland, men aldrig hade jag kunnat ana hur fantastiskt det kunde vara att bli äldre. All erfarenhet, all tid som gått, alla gropar, svackor, utmaningar och kamper gör en så satans stabil. Nu skulle jag inte påstå att jag är något harmoniskt orubbligt berg, men det finns ett inre lugn som växer sig starkare. Något helt annat än 20+-bergochdalbanan jag så många år susat fram i. Det spelar mindre och mindre roll med yta, samtidigt som jag trivs bättre och bättre med mig själv. Jag känner mig trygg med vem jag är och jag vet att jag duger. Vad jag vill och vart jag är på väg är fortfarande ett mysterium till och från, men vägen dit är inte längre lika stressig och hetsig, den känns mer spännande. Och det gör så himla mycket. Jag har fortfarande tusentals mål och drömmar som inte alls samspelar med varandra, men varje litet steg är en seger i sig. Jag har hittat någon form av ro i själen.

Välmåendet har gett mig mycket energi, vilket lett till ett allmänt skitkul liv senaste månaderna. Jag reser bort, vänner reser hit. Jag har varit ute mycket i naturen och sugit i mig många liter frisk luft. Det leder i sin tur till bättre sömn, bra matvanor och större träningssug. Vilket gjort att min kropp skött sig bra och att jag knappt tagit en värktablett senaste tiden. Det är helt overkligt skönt att för en stund glömma bort att en är sjuk. Jag håller alla tummar i världen för att detta håller i sig.

På tal om något helt annat köpte jag en bil igår. En ny. Efter 12 bilfria år och tusentals mil på cykel tyckte jag att jag förtjänade den. Den är ju knappast något ekonomiskt hurra, men jag hade sedan länge bestämt mig för att den dagen jag köper en bil så ska det vara en ny bil, som drar lite och är hyfsat ”miljöklassad” ändå. Annars kommer det bara bli att jag får dåligt samvete och låter den stå. Det ska den självklart få göra nu också, mestadels stå. Men den ska storhandlas med, äventyras med och resas med. Som ett brev på posten kom även ett lånelöfte igår, inte på drömhuset, men på något annat tillsvidare. Om vi hittar något.

Nu ska jag umgås med mig själv. Helgbesöket är ute på vift och sambo jobbar, det betyder några timmar bara jag. Fantastiskt.

have

Hej hej hej, jag är här nu! Jag hann bara lägga nervösa huvudet på kudden och plötsligt hade första jobbdagen, två månaders utbildning, en franskakurs, en födelsedag och hela jäkla lanseringen passerat. God morgon, Bonjour, liksom. I morse presenterades tjänsten i båda morronsofforna och i första sändningen av Rapport. Hallååå jag såg dig på teeveen sa mobilen, som jag inte hann titta på förrän jag gick hem ungefär. Ja, det blev succé! Ja, första dagen blev ganska intensiv. Ja, det är jättekul.

Oron i mitt senaste inlägg känns så overklig nu. Den där ångesten över att inte veta vad någon heter, inte hitta, inte känna sig hemma osv. Nu både känner jag och känner för mina kollegor. En del av dem har redan blivit sådana jag kallar vänner. Vi har haft skitkul tillsammans och vi kommer ha fantastiskt roligt ihop framöver. De känns hemma, kontoret känns hemma, arbetsplatsen känns mer och mer hemma och arbetsuppgifterna – kommer troligtvis göra det med tiden.

Ja det är kul, men det är svårt. Jag känner att jag har en ganska lång väg kvar till någon sorts hyfsad bekvämlighet i mitt nya yrke, men eftersom det är lika kul som det är svårt så funkar det. Engagemanget finns där, utvecklingsmöjligheterna är just nu oändliga och jag känner en stolthet när jag stämplar ut och knatar hem. Jag har planerat och ansökt om helt vanlig semester och jag ska ÄNTLIGEN vara ledig när det är helg. Det är stort för någon som har jobbat helg och röda dagar ungefär heeela sitt liiiv. Mm det känns bra, men nu behöver tant sin sömn. Bonne nuit!

Vilket år det var ändå. Min hälsa sög men ljuspunkterna var många och långa; här kommer en tillbakablick till några guldkorn (jag har ny dator och lider brist på photoshop, så ni får ha överseende med olika bildstorlekar och bristfällig kvalité).

jan

Året började med en fantastisk fest hemma hos oss. Bästa vänner skålade och skrålade in det nya året – precis som det ska vara!

branäs

Jag rundade av min tredje säsong på Branäs med en förjäkla fin avslutningsfest!

Processed with VSCOcam with t1 preset

Jag fyllde 30 (!) och reste till ett vårvackert och fantastiskt trevligt Budapest.

sommar - uteservering

Jag tackade nej till två jobb och var livrädd för att ha gapat efter för mycket, men fick istället världens bästa vikariat som gav mig massa erfarenhet och fina nya bekantskaper.

hyde park - jag

Jag firade tidernas bästa midsommarhelg i London med favoritgänget, 25 grader och strålande sol.

lasse w

Jag såg världens bästa Lasse i min egen stad ❤

långt hår

Jag sparade ut mitt hår på riktigt för första gången på 10 år.

odla

Jag odlade massa grönt.

karlagatan

Vi la tid och pengar på lägenheten och trivs så himla bra i den nu.

DSC_0150

Men fick även på riktigt tummen ur och började spara kontantinsats till ett hus. Jag skippade semester, jobbade massa extra, tjänade lite i företaget och började på Branäs igen dagen efter mitt vikariat tog slut. Rent ekonomiskt och arbetsmässigt var 2014 mitt livs bästa år. Hittills.

frank söt

Vi skaffade katt !!! Världens bästa Frank ❤

gbg - helg

Jag köpte en ny kamera och vi hade många fina äventyr ihop.

konsumentverket

Jag fick drömjobbet på arbetsplatsen jag suktat efter i flera år. Jag börjar om mindre än en månad och får fortfarande nypa mig själv ibland för att förstå att det inte längre bara är en dröm.

jul -frank

Frank och vi firade jul hos svärisarna i Västra Götaland, och jag firade för första gången utan mina syskon och föräldrar. Det gick över förväntan och jag är så tacksam över detta varma hem och denna fina familj jag fått på köpet.

10906546_10154969821950654_3134775252086946760_n

Och så blev det nyår igen, och dygnet blev nog den mest lyckade någonsin. Bäst schema någonsin, bäst mat någonsin, bäst tempo någonsin. Slutsatsen är liknande förra årets slutsats: jag är en grymt lyckligt lottad människa och jag ser grymt mycket fram emot vad 2015 har att erbjuda!

Den 22 december 2014. Det är inte klokt att det är julafton om två dagar, inte klokt någonstans. Jag är heeelt slut och ganska opepp.. Stressigt helgjobb sög julmusten (höhö) ur mig och fortsatt arbete idag och även i morgon är rätt ut sagt skitjobbigt. Jag scrollar Instagramflödet och muttrar över andras glädjeinlägg; två veckor ledigt hit och semesterresor dit. Ja, haha, jag är så jävla bitter. Jag är så trött på den anställningsform jag har, att jobba helg och röda dagar. Att ha kontorstid när de flesta andra kontor är stängda. Och att samtidigt känna att en inte får tillbaka något för den energi en faktiskt bidrar med, att känna sig utbytbar och tillfällig. Det är tröttsamt. Mentalt liksom.

Det är inte ofta jag skriver om min arbetsplats, och jag är egentligen inte bekväm med att prata negativt om den. Jag har ju mestadels trivts så himla bra. Det är ju i grund och botten ett så himla bra ställe att vara på. Men denna säsong har mitt jobb inneburit lika mycket teknikstrul som faktiskt jobb, och det är ganska svårt att göra bra ifrån sig när en saknar verktygen för att.. ja.. jobba. Tråkigt. För alla drabbade.

Samtidigt är det så satans onödigt att gnälla, för det är ju precis det här jag skulle ändra på. Har ändrat på. Nästa år börjar måndag-till-fredags-livet på riktigt. På en ny arbetsplats där jag kommer få visa mer av mig och vad jag är bra på. Jag irriterar mig själv när jag deppar ihop över min nuvarande situation, varför låter jag mig själv påverkas så? Det är ju snart slut. Tekniska problem, vad gör det om hundra år? Jag försöker fokusera på allt jag lärt mig under dessa år samt vara tacksam över mina fina kollegor. Men det är verkligen på gränsen till bottenskrap på energikontot. Jag har liksom gett det jag har att ge, nu är det stopp. Jag gör mina arbetsuppgifter men det finns ingen gnista där, ingen motivation eller energi. Jag känner mig klar. Det är dags att byta jobb helt enkelt. Vilken tur att jag gör det om en ynka månad.

Nu ska jag sova och tagga för 9 timmars arbetsdag i morgon innan vi pyser söderut. Att väskan är opackad, julklapparna oinslagna och lägenheten kaos.. well.. så kan det vara. Det är redan efter min sovtid så det får bli morgondagens stressmoment. Sedan är det faktiskt jul. *kJaMiZ*

Idag har jag till mina citroners stora glädje, och katts stora besvikelse, köpt mig ett litet växthus. Där kan plantorna frodas i fred och dessutom få sig lite ljus i vintermörkret. Hus med plexiglas 150 pix och batteridrivna Led med smarta klämmor för en femtiolapp styck. Det kallar jag kap! (Eller IKEA)

Helgen var btw så jäkla bra. Massa restaurangbesök varvat med soffhäng, loppisutflykt och fantastiska Katniss på bio. Så härligt med familjetid. Ledig måndag innebar cirka samtliga timmar i Illustrator, både kul och bra för plånboken att göra lite beställningsjobb. På nå vänster känns det dock ännu tyngre att börja jobbveckan med tisdag, jag vänjer mig alldeles för fort vid ledigheten. På tal om jobb har jag fått startdatum 1 feb på nya kontoret. Det är inte klokt vad jag längtar! Samtidigt känns det konstigt att räkna ner sista dagarna på jobbet jag tillbringat de senaste fyra vintrarna på. Själva jobbet känner jag mig klar med, men kollegorna kommer jag sakna som tusan. Jag håller alla tummar för arbetskamrats-jackpott även på nya stället.

Nu ska jag hoppa ner med skämskudden framför Bonde söker fru, vi hörs!

DSC_0492

Onsdag. Ett glas vitt, illustrator, höstmörkret ute och mysbelysning inne. Bonde söker fru på teven och ledig dag i morgon. Inte så svårt att trivas med tillvaron. Men tråkigt att behöva plågas av förbaskade stenar i skon. Jag hade min tid hos specialisten i måndags, och hon hittade en möjlig orsak till mitt galna magont, vilket innebär återbesök om två månader. Jobbigt som tusan men samtidigt skönt med svar. Alla dessa recept på smärtstillande vården kastar efter en istället för att försöka hitta felet, både frustrerande och skrämmande. Men nu är jag i alla fall på väg någonstans, och kan slappna av lite när jag vet att återbesök och vidare utredning inte är långt borta. Håll tummarna för att det ordnar sig smidigt är ni söta! (Jag börjar bli väldigt trött på att skriva om sjukdomar nu, jag längtar efter riktiga problem, när man är sjuk är det enda en längtar efter att vara frisk.) 

Kommer ni ihåg det här inlägget. Den 17 april hade jag ont i magen och svårt att sova pga mitt livs jobbigaste jobbansökan. Drömjobbet låg där, öppet att söka, men hur jag än vred och vände på orden lyckades jag inte få ner på papper hur rätt jag var för jobbet, eller hur rätt jobbet var för mig. Jag ville det så. jäkla. mycket. Sedan gick dagarna. Jag fick veta att tjänsterna skulle tillsättas först under hösten och började mitt sommarvikariat, ständigt väntandes på det där samtalet.. som aldrig kom. I augusti kontaktade jag rekryteringen som gav mig beskedet att om man inte blivit kontaktad innan sista september hade man inte gått vidare.

Sista september, sista dagen på sommarvikariatet. Inget samtal, inget mejl heller. Satans jäkla skit. Kände mig besegrad och bitter, jag visste ju själv att min ansökan inte var den bästa. Jag fick aldrig till det som jag ville. Pressen tog över. Nåja, jag hade en vintersäsongstjänst som väntade dagen därpå, skönt att fortsätta jobba och tänka framåt. Dagarna gick. Och veckorna. Och jag började fundera över framtiden. Igen. Inget drömjobb i sikte, noll motivation att söka något jobb över huvud taget. Nej, jag tillåter mig att vara lite bitter en stund till.

En helt vanlig novemberdag 2014. Jag sitter på jobbet, öppnar inkorgen, och där är det.. Välkommen på intervju. Väl på plats tre dagar senare får jag veta att rekryteringen dragit ut lite på tiden. Intervjun är svettig, mest för att jag blir mer och mer övertygad om det jag redan vet, jag är rätt person för det här jobbet. Får jag fram det? Sådär lagom avslappnat och självsäkert? Eller är jag för på? Eller är jag för blek pga rädsla att vara för på?

tumblr_m8wvi7RqU71ra7x63o1_500

Veckan som följer är plågsam. Sedan kommer torsdag. Jag är ledig från jobbet och njuter av segerns sötma. Kvällen innan har mitt lag vunnit kontorets kick-off, och med mig i bakissoffan har jag en låda Anthon Berg. Och så ringer telefonen.. och jag får jobbet. JAG FÅR JOBBET! Bara sådär, på några sekunder, så är livet förändrat på obestämd tid. Nästa år börjar jag. Heltid, tillsvidare, på drömarbetsplatsen. Den glädjen alltså.. jag får nog återkomma till den när det sjunkit in lite mer.

Fredag och hemma från jobbet. Fasen.Tror det är tredje gången i år jag är hemma sjuk, och jag kan inte ens räkna alla gånger jag jobbat med feber och vattenmelonhuvud. Som igår, jisses vad jag mådde kasst på kontoret. Huttrade och pep under jackan, fullproppad med Alvedon. Men eftersom jag blivit smittad av samma kollegor som finns på plats tänkte jag att det liksom inte skadade att kämpa sig genom dagen. Att promenera hem kändes dessutom jobbigare än sitta kvar på stolen efter lunch. Hade knappast varit friskare idag ändå. Dessa idiotförkylningar suger. Vaknar tre gånger i timmen av andnöd och feberdrömmar. Här har man liksom räknat ner till helg och att ta med kameran ut i naturen, så orkar jag inte ens ta mig mellan soffan och vattenkokaren. Gissar att jag är pigg och mig själv igen lagom till måndag. Såklart. Thank god for Netflix dessa dagar!

Sorry för gnäll men det kommer liksom på köpet med sjukdom. Det är så handikappande. Orken är noll. Vardagen har annars varit trevlig den senaste tiden. När min lillasyster åkte hem kom sambos lillebror hit. Det är härligt med långa sova-över-besök. Förra helgen var ett enda långt mat- och mysmaraton. Förutom klassisk tacos i tv-soffan och favoritsushi blev det ett middagsbesök till Nya Via Appia (alltså deras mat är fantastisk!) och en långbrunch på Scandic City. Fint liv helt enkelt. Men som många gånger förr går det upp för mig att mitt största intresse här i livet numera är att äta, och att jag lägger alldeles för mycket pengar på att äta ute och köpa hem färdigt. Jag vet inte när eller hur det blev så. Jag har alltid älskat mat, kommer alltid älska mat, men jag saknar tiden då jag la tid i köket istället för pengar på restaurang. Dessutom är det skillnad på att älska mat och att planera livet runt att äta, vilket jag gör nu. Vad jag ska göra på lördag? – Äta världens största frukost. Ja. Seriöst. Tidigare har det varit ledigheten jag längtat efter. Soffmyset, förmiddagsfilm, gå ut genom dörren och promenera i flera timmar. Nu är det ätandet allt cirkulerar runt. Det hänger väl ihop alltsammans. Diverse sjukdomar det senaste året har tömt mig på energi, och istället för försöka balansera upp det med mer träning och bättre kost låter jag med själv bara glida med. Eller låter och låter, jag försöker både träna och tänka på vad jag stoppar i mig. Men för tillfället lever jag på värktabletter och väntar på ny remiss till specialist på sjukhuset (utredningen om min mage fortlöper) och det är svårt att motivera sig just nu. Min reumatism envisas med ett utdraget skov och jag gissar att alla dessa förkylningar hänger ihop med mitt allmänt kassa fysiska tillstånd. Jag väntar på svar och längtar efter en nystart. Det är svårt att bryta ihop och komma igen när jag fortfarande svävar i ovisshet, smärtstillande lugnar ju endast för stunden. Det är ibland (ofta) enklare att bara bryta ihop och stanna där. Gömma sig under täcket med en godispåse. Den där klassiska falska trösten har fått grepp om mig.

Över till något roligare: VI HAR BLIVIT MED KATT! I tisdags for vi ut i värmländska skogen och hämtade hem ett litet lurvigt monster. Att separera honom från hans syskon, stänga in honom i en bur och lyssna på hans hjärtskärande skrik under den 3 mil långa bilfärden var något av det värsta jag varit med om. Lyckligtvis tog det inte många timmar innan han hade koll på både matplats och låda här hemma. Den första dagen var lite läskig, och han gömde sig och sina små pip längst in under badkaret. Men några dagar senare har vänstra hörnet i soffan blivit favoritplatsen. Sedan igår hoppar han upp i knät och lägger sig. När han spinner och trycker in sin lilla nos i handflatan på en smälter jag, vår fina lilla kisse. Säg hej till Frank:

Photo 2014-10-14 18 06 29 (1)

Åh jag vill inte bo här. Det är hemskt att säga eftersom vår lägenhet är så himla fin. Vi har lagt så mycket tid och kärlek på att göra den till vår, och jag är förälskad i varenda litet hörn vi har skapat tillsammans, men längtan efter något annat har fullständigt tagit över. Jag vill bara ut på landet. Till skogen, ängarna, grusvägarna och tystnaden. Jag behöver inte bo öde flera mil från grannarna, men det måste ändå finnas runt knuten och helst synligt från köksfönstret: naturen. Att kunna välja att åka in till centrum, eller cykla åt andra hållet och komma till hästhagar och svampskog. Slippa dela gata med efterfestfolk och coola kids med diverse illalåtande fordon (jag veeet hur gammal är jag!?!)

Men ja, jag är så trött på det, jag vill inte bo i stan längre. Jag vantrivs. Men husköp är minst ett år bort och jag förstår inte hur jag ska stå ut? Att flytta ännu en tillfällig gång när vi jobbat så hårt med att få ordning här hemma och dessutom har sjukt bra hyra känns bara idiotiskt. Det blir dyrare och mer omständligt. Dyrare går inte, eftersom vi sparar allt vi kan för att komma närmare huset. Idag surfade jag hembyn och övriga Norrland i ren panik. Där har vi råd med ett hus. I morgon. Tusan också, att jag skulle flytta ifrån och växa ur en håla det kostar noll att bo i. Ja, det är bittert idag.

S jobbar eftermiddag denna vecka och vi ser inte varandra om dagarna. Lever om varandra. Inga pengar i världen är egentligen värda att inte ha vardagen ihop, det är ju den som är livet. Egentid är skönt, men inte att leva ihop endast varannan vecka. Men just nu är det så det ser ut, och lön är ju ett måste. Arbetssituationen står dock också på förändringsschemat. Senare. Alla dessa senare någon gång. Vad hände med mitt leva i nuet? Men det är skapligt jäkla tråkigt att leva i nuet utan den jag valt att dela allt med.

Sätter punkt här. Bara en massa jäkla gnäll. Trivs fint på kontoret i alla fall, skönt att hänga med saknade vinterkollegor igen.

Idag är söndagsångesten knapp. Det väntar en annorlunda vecka och jag ser fram emot det. Måndag och tisdag tillbringas på sommarjobbet medan onsdag är första dagen på vinterkontoret. Jag skålade in skidsäsongen redan i fredags med gamla goa kollegor, och det ska bli härligt att få omringa mig med deras skratt och surr igen. Sedan i maj har jag arbetat ensam i mitt eget rum och jag längtar tillbaka till det öppna kontorslandskapet. Att bara kunna be om hjälp, få feedback eller dela med sig av allt eller inget. Det är extra mycket värt när en jobbat utan det ett tag.

Att jag ser extra mycket fram emot denna vintersäsong kan nog ha att göra med att jag tror det kan vara min sista. Det känns så. Det funkar bra och är fantastiskt roligt, men någon gång måste ju även jag sluta flänga och hitta hem. Jag tänker att det kan vara dags nu. Att 2015 är året. Magkänslan säger att något nytt och mer permanent väntar. Kanske flytt från Värmland. Kanske inte. Men resten av mitt liv, i en ny och mer ordnad form, finns bakom hörnet. Jag känner det på mig. Vad det innebär mer exakt får vi se helt enkelt.

Processed with VSCOcam with m5 preset