Posts tagged filosoferande

Då var det maj. Igen. Det känns som ett aprilskämt, huuuur kan tiden gå sååå fooort? Jag tycker nyss jag satt här och taggade inför sommarvikariatet med start 2 maj. Sommaren som kom, var varmast i mannaminne och sedan försvann helt utan förvarning, eller semester. Det var antagligen därför jag knappt hann uppfatta sommaren 2014 innan den var över, jag hade som så många gånger förr ingen semester. Den sista september stämplade jag ut och den första oktober satt jag vid min skrivbord på Drottninggatan igen, fjärde gången gillt. Min sista säsong på min kära gamla skidort, jag visste det redan när jag började. Jag var klar, slutsäsongad och färdigflängd. 30 år och trött på tillfälliga anställningar och halvtaskiga löner. Sedan examen från universitetet hade jag haft nio stycken anställningar, n i o. Och det jag längtade efter mest av allt var en traditionell 40-timmarsvecka med friskvårdsbidrag och arbetsfri semester. (Och att kunna betala tillbaka CSN, inom parentes, knappast något en går runt och längtar ihjäl sig efter.)

Men nu i efterhand är det lätt att romantisera. Jag är så glad över allt jag fått se, uppleva och lära mig under den tiden i livet. Att resa ensam, träffa nya människor, leva fjälldrömmarna, arbeta fysiskt och i naturen. Att befinna sig i ingenstans. Det går ju inte att kombinera att leva i ingenstans med att ha nära och kära runt hörnet. Eller ett vidöppet fjällandskap med lokalt sushiställe och stadsträdgård. Och då får en kompromissa med sig själv helt enkelt.

Hej förresten. Planen var att kika in, säga hallå, sedvanligt be om ursäkt för dålig uppdatering och skriva tre rader om kaffe och Netflix. Men ni ser ju, det gick överstyr med tänkandet.

Det är alltså maj idag och det betyder tre hela månader på nya jobbet gjorda. Det känns som fler, det känns som hemma. Min arbetsplats liksom, inga konstigheter. Det är fortfarande klurigt ibland, men tur är väl det. Utmaningen gör det kul. Och ja, jag har njutit av lediga helger. Varje helg har jag konstaterat högt för mig själv att guuuuuud vad skönt att vara leeedig. Samma visa idag igen. Studsar upp ur sängen och dansar segerdans. Minnet av helgjobb sitter som cement i bakhuvudet, det kommer ta en bra stund innan detta blir vardag för mig.

Det är bara fredag idag, lyxigt långledigt alltså. Firar detta med att (håll i er, nu kommer det) dricka kaffe, titta på Netflix och dricka kaffe igen. Ska försöka pallra mig ner på stan och köpa en kalasig tröja att ha på kvällens vindejt. Gamla kollegorna och en nyhet från roséhyllan – inte alls tokigt.

Lyckades förresten med bedriften att färga mitt hår knallrosa förra veckan. Sådär rosa-rosa att en går tveksamma steg till kontoret och morgonmötet. Tajmade in det perfekt med oväntat besök från generaldirektören som hade en hälsning från ministern. Och där sitter jag i min kavaj och ser ut som My little pony.

Mer kaffe tror jag minsann.

bloggisch

Annonser

Den 22 december 2014. Det är inte klokt att det är julafton om två dagar, inte klokt någonstans. Jag är heeelt slut och ganska opepp.. Stressigt helgjobb sög julmusten (höhö) ur mig och fortsatt arbete idag och även i morgon är rätt ut sagt skitjobbigt. Jag scrollar Instagramflödet och muttrar över andras glädjeinlägg; två veckor ledigt hit och semesterresor dit. Ja, haha, jag är så jävla bitter. Jag är så trött på den anställningsform jag har, att jobba helg och röda dagar. Att ha kontorstid när de flesta andra kontor är stängda. Och att samtidigt känna att en inte får tillbaka något för den energi en faktiskt bidrar med, att känna sig utbytbar och tillfällig. Det är tröttsamt. Mentalt liksom.

Det är inte ofta jag skriver om min arbetsplats, och jag är egentligen inte bekväm med att prata negativt om den. Jag har ju mestadels trivts så himla bra. Det är ju i grund och botten ett så himla bra ställe att vara på. Men denna säsong har mitt jobb inneburit lika mycket teknikstrul som faktiskt jobb, och det är ganska svårt att göra bra ifrån sig när en saknar verktygen för att.. ja.. jobba. Tråkigt. För alla drabbade.

Samtidigt är det så satans onödigt att gnälla, för det är ju precis det här jag skulle ändra på. Har ändrat på. Nästa år börjar måndag-till-fredags-livet på riktigt. På en ny arbetsplats där jag kommer få visa mer av mig och vad jag är bra på. Jag irriterar mig själv när jag deppar ihop över min nuvarande situation, varför låter jag mig själv påverkas så? Det är ju snart slut. Tekniska problem, vad gör det om hundra år? Jag försöker fokusera på allt jag lärt mig under dessa år samt vara tacksam över mina fina kollegor. Men det är verkligen på gränsen till bottenskrap på energikontot. Jag har liksom gett det jag har att ge, nu är det stopp. Jag gör mina arbetsuppgifter men det finns ingen gnista där, ingen motivation eller energi. Jag känner mig klar. Det är dags att byta jobb helt enkelt. Vilken tur att jag gör det om en ynka månad.

Nu ska jag sova och tagga för 9 timmars arbetsdag i morgon innan vi pyser söderut. Att väskan är opackad, julklapparna oinslagna och lägenheten kaos.. well.. så kan det vara. Det är redan efter min sovtid så det får bli morgondagens stressmoment. Sedan är det faktiskt jul. *kJaMiZ*