Posts tagged film

Den där jäkla tiden, den fortsätter glida mig ur händerna. Livet, hallå, var tar du vägen? Jag är glad över min tro på att det inte tar slut med döden. Jag tycker allt går för fort och tanken på att vi har ett liv och that’s it skulle ge mig panik. Jag tycker jag hittills i livet har lyckats med en skön mix av att följa drömmar och infall samt ta det lugnt och uppskatta nuet. Men ju äldre man blir, desto fortare går det, och jag börjar mer och mer känna att jag inte alls har hela livet på mig. 

Ännu en jobbvecka gjord, jag är mitt uppe i lördagen och godiset åts upp igår. Vi pallrade oss bättre sent än aldrig iväg till SF för att kika på Leo. Helt klart värd att hinna se på bio, lika mycket konst som film i den där fantastiska Baz ju. Och musiken.. gosh!

Idag jag har jag som sagt en sjuhelsikes måste-lista. Förra helgens packning har börjat krypa ut över golvet och jag är inne på reservtrosorna med häng. Konstigt nog känner jag bara för att chilla här med en kaffekopp och öppen balkongdörr resten av dygnet. Lyssna på regnsmatter och Cornelis. Himla märkligt.

För övrigt är det idag exakt nio månader tills jag fyller 30. Det snurrar minst sagt en hel del i huvudet. Biologiska bäst-före-datum. Framtiden. De där åren som försvann utan förvarning. Nåja, en födelsedag här och en födelsedag där, vem håller koll liksom? Vad vill jag? Är jag lycklig? Jo, visst är jag. Men är jag tillräckligt lycklig? Vad är tillräckligt? Kan jag bli lyckligare? Bör man ta det lugnt och uppskatta det man har eller kämpa vidare i livet? Går det ens att vara nöjd? När börjar The walking dead igen? Vem orkar. Jag orkar inte ens gå och fylla tvättmaskinen, och då befinner den sig alltså i badrummet 10 meter bort.

Jag funderar på att börja spela piano igen. Det är en sån där grej som alltid gjorde mig förbaskat tillfreds med livet, varför slutade jag med det?

Annonser

Denna grymt slappa bakissöndag har jag plöjt två nya filmer. En av den bättre sorten och en av den sämre. Vi kör den dåliga nyheten först;

Oz the great and powerful. En minst sagt opassande titel på denna soppa till film. Den som hoppas på snurrig magi och vackra vyer blir snabbt besviken, hela filmen känns mer som en småtöntig teaterpjäs framför en kuliss med kontrasten uppdragen på max. Ögonen gör nästan ont av skrikiga färgskalor och effekter. Dessutom brister både handling och tempo flera gånger om. Väldigt mycket Tim Burton och Alice in wonderland över det hela: Det vill säga ett överdrivet animerat kommersiellt jippo. Barnfilm på crack. Ja, jag totalsågar denna film, för är det något jag verkligen ogillar så är det när man roffar åt sig magiska klassiker och misshandlar dem på det här viset. Den får en janet-tumme upp enbart för en snygg inledning. BU!

1 tumme uppMen efter besvikelse kommer zombies. När jag första gången läste om Warm Bodies var jag minst sagt skeptisk. De levande döda ligger mig, som ni vet, varmt om hjärtat. Och trots att Shaun of the dead är en gammal favorit så envisas jag ändå med att zombies hör ihop med ångest, inte feel-good. Men.. jag får helt enkelt se mig besegrad. Warm bodies framkallar både fniss och skön magkänsla. Dessutom är den skitsnygg. En uppfriskande Romeo&Julia-saga med hoppa till-inslag och träffsäker humor av den svarta sorten. Och några plus i kanten för sköna detaljer och bra musik. Tre och en halv tumme upp (för att Shaun of the dead faktiskt redan finns och är bättre).

3,5 tummar upp

Idag har jag inte varit på kontoret. Jag jobbar helg och är därför kompensationsledig mitt i veckan. Satan så skönt. Det har varit en exemplarisk tisdag. Sovmorgon, tv-frukost, svinkall kaloriförbränning i snöregnet och välförtjänt soffmys efteråt. Jag har denna höst plöjt två sanslöst grymma serier som jag hade sparat på: Game of Thrones och The walking dead. Den senare gav jag dock nästan upp där i segaste utdragna säsong två, men det är värt att kika vidare, för säsong tre väger upp! Men nu är det uppehåll ett tag framöver. Inte kul. Det är som att äta lördagsgodis i November och med den sista Ferraribilen i munnen  få höra att nästa lördag är i mars. Har dock kört igång med nästa soffprojekt: Breaking bad – än så länge mycket uppskattat. Såg på tal om sofftid en kul bio nyligen också. Minst sagt underhållande. Och knallade även iväg och spanade sista Twilight i fredags. Den var precis sådär lagom dålig och tillfredsställande underhållande som väntat. Annars rullar det på. Jobbet och vardagen och livet och så. I helgen är det första advent och jag har ingen aning om vart hösten tog vägen, men antar att han kommer tillbaka förr eller senare. Jag har i alla fall köpt en ny mössa som får mitt huvud att se ut som ett extraliv i Super Mario så kom nu vintern, jag är redo!

Fin dag igår. Hann med både filmer, lördagsgodis, träning och att fynda en ny bok innan Pernilla bjöd på trädgårdsmat. Bäbisen bjöd på fniss, sötaste små sprattelfötterna och som vanligt.. kittel i mammatarmen. Jag har alltid älskat barn men inte riktigt haft det där suget. Det har helt enkelt aldrig känts som en stor grej för mig. Mer nåt som bara händer eller inte händer och sedan är det inte mer med det. Livets gång osv. Men nu, för första gången i mitt liv, kan jag känna den där längtan ibland. Inte jättestark, men den finns där och skrapar lite på axeln. Den där påminnelsen om att jag vill skjutsa till träningar, läsa all världens sagor och hänga fula streckgubbar på kylskåpet. Det är den skönaste känslan, att man har så otroligt fina och roliga år bakom sig och att de som väntar bara kommer bli ännu bättre.

Det är knasigt det där, hur sällan jag skriver om film, speciellt när man ser till hur mycket film jag ser och alla filmbloggar/nyhetssajter/forum jag begraver mig i om nätterna. En gång i tiden läste jag ju filmvetenskap och skulle bli överexalterad filmrecensent när jag blev stor. Jag antar att det har att göra med tid och press och sånt.  Att jag gärna skulle vilja recensera, kort men vettigt, varje film och eftersom det tar tid/är jobbigt/orkar inte så blir det att jag inte ens nämner det. I morgon ska jag i alla fall extrajobba lite som recensent, vilket var grymt länge sedan, men hej och hå vad det glädjer filmhjärtat. Och när vi ändå är inne på ämnet kan jag ju faktiskt passa på att tipsa om några av de hundra filmer jag sett denna sommar. En del nytt, en del halvnytt och en del tokgammalt. Olika genrer med den gemensamma nämnaren awesomeness. I olika skalor. (Sedan behöver jag ju inte sticka under stolen med att jag brinner liite extra för mystery, kalla kårar, ren och skär skräck, sagor, mysmagi, twistat till tusen och humor svart som natten) Nöjer mig med att säga att dessa är garanterat sevärda, så har ni en regnig dag eller två att fylla – enjoy! Vill ni läsa mer om dem så är alla bilder klickbara och slungar er direkt till himlen (IMDB). PUSS!

pssst, ni missade inte brutalt snygga bakgrunden på första filmen va? nää tänkte väl

Det är ett jäkla tempo i dessa tider. Även de slöaste sofftimmarna flyger förbi som jag vet inte vad. Igår drog vi på oss kalasbyxorna och spatserade uppåt i byn för bästa Kristins 27-årsgalej. Min lightfolkölsplan gick åt helvete så fort jag klev över tröskeln, och framåt hemgång var fötterna ordentligt runda av alla möjliga och omöjliga procenthalter, nyanser och konstistenser. Klättrade mätt och nöjd i säng med både smink och kläder och vaknade desto mindre bekväm av alarmet några få timmar senare. Melodikrysslördag! Live från stadsparken i lilla finfina Sandviken. Pensionärstidigt men mysigt. Smått bakis med gårdagens ansikte och klänning packade vi med oss frukost, picknickfilt och musiköronen in till stan där härliga gänget möttes upp och vässade pennorna (laddade ner appen). En timme senare borde man ha firat segerns sötma med att åka hem och ta en dusch, men då kom regnet och olusten att göra något alls. Så istället flyttade vi in i herr och fru Lassilas soffa där vi har spenderat dryga 12 timmar idag. Med paus för att stå i kön till datorn och onlinepizzabeställningen och lilla turen till hyrbutiken. Tre filmer klämde vi. Och lite gitarr. Och så lite allsång, lite godis samt lite prat om gnuss (feel free to google) eftersexbajs och tasmanska tigrar. Ja, sånt där man pratar om helt enkelt. Vi hann också med att mynta en framtida klassiker: får jag olla din livmoder? Nu är jag i alla fall hemma och förundras över hur mycket jag förundras över mörkret som lyser med sin frånvaro. Det är väl likadant varje år, och efter 28 stycken borde jag vara van? Hur som: klockan 00.00 tog jag en bild och i horisonten syntes solen. Om den var på väg upp eller ner eller kanske bara chillade lite soft där på kanten har jag ingen aning om, men i södra norrland den 16-17 juni 2012 är det minsann en rejäl avsaknad av mörker. Nu vet ni det. Jag är sinnes svintrött och skulle vilja sova till lunch i morgon, men icke, för vi ska upp och jaga regnbågar! Såna där blanka, fina som gömmer sig i skogstjärnarna 🙂 PUSS!

Tummen upp för helg!

Livet, vad du kan ibland! Jag har haft finaste dagen. Druckit morgonkaffet till fågelkvitter och regnbågsutsikt. Cyklat massa mil och tränat med bästa tjejen, vi skrattar garanterat fram lika mycket muskler som hantlarna bidrar med. Så fantastiskt kul. Kom hem efter jobbet till familjefika med nygräddad rabarberpaj och fnissiga historier. Åt sedan godaste kycklingen med rosépepparsås och ett glas rött till. Kikade John Carter (för andra gången – mysfilm) och avslutade med att cykla med lillasyster hem i kvällssolen längst fina byvägarna. Nu har jag kvällsuppdaterat och skvallrat lite med Anna och tänkte fixa fram största koppen grönt. En så jävla härlig dag. PUSS 🙂

Är supernöjd med musklerna nu. Ska bara deffa lite och tappa sista fyra kilon så är jag i mitt allra trivsammaste jag sedan. Ser nästan biffig ut på bilden, haha, det gör jag inte i verkligheten. Mer trevliga linjer än stora muskler. Och det finns fortfarande en del mjukt och kramvänligt kvar ;P