Posts tagged fest

Det har hänt några gånger senaste åren att jag efter vinglas nummer två övergår till vatten. Det har hänt några gånger här hemma och det har hänt några gånger borta. Jag uppskattar inte fylla som förr och jag uppskattar verkligen inte fulla människor som förr. Minst av allt uppskattar jag bakfyllan, som växt sig olidlig med åren. Jag festade galet mycket från åldern 14 till 28 (14 år!!!) så det är verkligen skönt att liksom inte vara sugen längre. Att faktiskt vilja säga tack men nej tack när någon tjatar (ja, vuxna människor tjatar också).

I förrgår var jag på säsongsavslutning med jobbet. Sån där stor fest. Sova borta i våningssäng-fest. Och det var verkligen skitkul! Jag, som känner min klena festkropp utan och innan, var noga som tusan med både mat och vatten. Laddade med massa vätska, stadig lunch och middag, höll mig borta från min akilleshäl rödvin och räknade vitvinsglasen. Detta varvat med vatten, vatten och ännu mer vatten. Hade till och med ett glas vatten med mig hem från baren. En fantastiskt kväll, med lagom alkoholnivå, ingen jättefylla, noll ångest och massa skratt. Och hur vaknade jag?

Kl 06-isch av kallsvett, migränliknande huvudvärk och behovet av att vända ut och in på magsäcken. Det gjorde jag, två gånger. Satt sedan och skakade av frossa vid frukosten, och lyckades med tvång tugga i mig en halva macka på 30 min. Bilresan hem (17 mil) var en mardröm och lagom till vi nådde Karlstad hade baksmällan letat sig ut i fingerspetsarna i form av en förkylning, nackspärr och blå ringar runt ögonen. Det här var alltså igår, och idag är jag fortfarande mer död än levande. Känner mig förgiftad. Benen skakar och det bor eld i magen. Okej om det  bara var just den här gången, men det är varje gång nu för tiden, det slår aldrig fel. Jag kan planera mat, vätskeersättning och alkoholintag i all oändlighet men det gör ingen skillnad: blir jag full så blir jag bakfullast i världen – inga undantag. Längre. För det fanns ju en tid (14 år lång tid) när jag faktiskt kunde planera någon sorts sunt drickande, eller inte planera alls, men ändå komma undan hyfsat levande.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här. Jag är väl mest bara fascinerad och matt på samma gång. För även om jag är allmänt trött på fylla och fest och oftast helst låter bli, så finns det ju undantag. Ibland fyller någon 30, ibland träffas gänget som inte varit samlade på flera år och herregud.. ibland dyker den där sommardagen upp när man bara vill sätta sig på en uteservering och dricka favoritöl utan anledning eller livet som insats. Men det pallar min kropp tydligen inte längre. Nåja, nu ska jag sluta vara bitter över strålande sol ute och lust att bara krypa ner under täcket igen. Bryta ihop och komma igen. Har mycket hopp om den här våren, inte just idag bara.

Annonser

Jag har slutat gå på fest. Eller ja, slutat dricka alkohol i festsyfte är det väl jag menar. Jag älskar att gå på kalas när någon fyller eller firar något, men tiden då man samlades för att festa är verkligen över. Ett glas rött till matlagningen och glas två till middagen är gott och trevligt, men fylla ger mig verkligen ingenting längre. Jag förstår inte varför jag så länge tyckt att det varit så kul att vara full? Eller tyckte jag någonsin det? Jag kommer inte ihåg.

Ja, jo, jag kan nog fortfarande uppskatta en öl för mycket en fnissig sommarkväll med vänner. Eller en lite snurrig släktkväll med gitarrerna. Men den där fyllan ni vet, festen liksom! Snurret, virrvarret, ljudnivån, borttappade omdömen, fylleflirtande, glappande munnar och söndagsångest. Nope, inte ett sug i världen! Och det är inte att jag känner mig tråkig heller (vilket jag ofta gjort till och från de senaste åren när kalashumöret sviktat). Jag är glad över att ha blivit så klok (haha allt är relativt). Men vilken jäkla lättnad liksom! Att faktiskt vilja göra annat än fest, istället för fan jag missar saker och är tråkig-känslan som jag har dragits med i en massa år.

Anledningen till det här inlägget är lördagen som kom och gick. En riktigt bra kväll. Vi hade finfolk över på mellokväll, lagom lugnt och festligt. Åt kex och ost, stödde radiohjälpen och bestämde oss för att dra till stan. Efter min flaska vitt + varannan vatten utspritt på sex timmar begav vi oss ut till skönaste puben där jag fortsatte på vattenspåret. Köpte mat och drog hem nöjd och glad kl 01. Och vaknade med världens mest obefogade ångest och idiotisk huvudvärk!

Slutsats: En halv flaska vin hade räckt. För att två glas vin är gott och sedan är jag ju egentligen nöjd. Cola är också gott. Men jag sögs liksom med. Eller så är det vanan. Jag vet faktiskt inte, jag vet bara att jag med glädje kommer fortsätta följa denna allt mer nyktra stig! Har förresten typ helt slutat feströka också. Säger typ eftersom jag de få gånger jag dricker brukar ta en cigg (vana? ren dumhet?) men efter några bloss ångra mig. Det smakar ju äckligt och gör inte direkt något för dagen-efter-huvudet heller.

Haha satan så helylle jag känner mig nu. Sådär jobbigt predikande. Det är inte alls så jag menar. Men jag började, tragiskt nog, festa innan jag fyllt 14 och var säkert packad i snitt varje helg de kommande 10 åren efter det. Och det känns så himla skönt att se tillbaka på det och tänka, då var då, jag visste inte bättre. Idag har jag samlat på mig så många erfarenheter att jag vill prioritera annat, vilken lyx!

Avslutar med ett illustrerande före-efter-exempel på en av alkoholens alla classy effekter:

Photo 2013-03-04 16 20 37

Photo 2013-03-02 19 37 47

PUSS!