Posts tagged arbetslöshet

Som jag saknat vardagsrutinerna. Jag har inte ens börjat nya jobbet ännu, och ja det är lördag idag, men jag liksom ställer om direkt. Jag har för dålig karaktär och blir helt enkelt kass på både tider och måsten när jag inte har ett jobb att planera runt. Motivationen sinar. Är väl inte direkt ensam om att fungera så, så kanske känner ni igen er?

Jag hann vara hemma i sex veckor. Fyra av dem var egentligen semester (och någon mer sådan blir det ju inte i år). Så det blev bara två veckors arbetslöshet. Eller ja, på papper har jag inte varit arbetslös alls då jag aldrig varit inskriven på arbetsförmedlingen utan drivit företag. Men.. som jag tagit upp tidigare har jag haft svårt att motivera mig när jag inte haft ett kontor att gå till eller kollegor att skvallra med. Har jobbat med ganska många uppdrag dessa sex veckor, och har en del framöver nu också som jag får lägga på kvällstid, vilket känns så mycket lättare. Jag är aldrig så duktig på att jobba som när jag kommer hem från jobbet. Det går av bara farten. Att vara ledig däremot, och ha hela dagen på sig att jobba, det resulterar bara i att jag skjuter upp saker så långt det bara går. Får ju alltid sakerna gjorda, men det är riktigt tungt ibland. (Att fixa en universitetsexamen innebar, förutom allt det grymt roliga, mycket ångest och många sömnlösa pluggnätter för en vinälskande rutinjunkie som jag.)

Dessa dryga två veckor i maj har känts som flera månader. Långa månader. Ett kortare för alltid. Jag har hunnit tappa bort veckodagar, trasslat till sömnen, slarvat med mat och varit allmänt osugen på det mesta. Men efter samtalet igår och vetskapen om jobb på måndag så bara vände det. Jag är träningssugen, pepp på bra mat och redo för tidiga mornar. Idag, denna sommarvarma lördag, har jag tvättat, sorterat hela städskåpet och gått svettiga vändor till återvinningen med ett halvårs skräplager. Sitter nu och äter tonfisksallad och laddar inför powerwalk. Ja, jag är alltså en sån där skitdryg människa som jag själv kan sitta och kräkas över när jag moffar lördagsgodis i soffan två dygn i sträck. Vilket man btw gör helt rätt i om man jobbat hela jäkla veckan. Men det har ju inte jag, jag är ju övertaggad på att jobba igen, och inte minst: ha helg på riktigt igen. Nästa lördag hittar ni mig garanterat i mjukisarna svullandes framför serier hela dagen, som det ska vara!

Ps. jag berättade ju att jag inte blev ombedd att lämna några referenser för denna tjänst (har nog faktiskt aldrig hänt mig). Men så idag ser jag att min grymma säsongschef skrivit och gratulerat nya arbetsplatsen till en fantastiskt medarbetare. På Instagram! Det gjorde mig verkligen jätteglad och betydde hur mycket som helst. Så om, mot förmodan, nya chefen frågar om en referens i efterhand så kan jag visa upp en minst sagt modern variant 🙂

Annonser

Något att lita på, den där magkänslan. Känns det bra, ja men då är det bra! En timme efter förvirringsinlägget ringde de och erbjöd mig jobbet. Jag börjar på måndag. Jobbar hela sommaren måndag till torsdag och halva fredagar. Med flex. Och inga helger. Har alltså långhelg resten av våren och sommaren. När jag la på luren hade jag fått svar från drömjobbet, tjänsterna har startdatum först i höst. Så nu fortsätter vi hålla tummarna! Jag är lite för glad för att vara glad just nu. Det sjunker nog in först på måndag när jag bekantat mig med mitt nya skrivbord. Nu tänker jag gå och köpa vin! Glädjefredag!

Så, intervjun. Den gick bra. Jag brukar känna direkt efter en intervju att nu satt den, eller nje. Men denna gång är jag faktiskt osäker. Det var ett väldigt lättsamt möte där det fokuserades mest på mig som person, och väldigt lite på tidigare jobb och utbildning. Av erfarenhet vet jag att det oftast är dessa arbetsplatser jag trivts bäst på. Arbetsplatser där arbetsgivaren koncentrerar sig på personlighetsdrag och inställning till jobb och arbetssätt framför att rota i tidigare arbeten. Vad jag jobbat med och vad jag pluggat står ju där, på pappret. Vem jag är däremot, och hur väl jag matchar den kollega de önskar sig, det är svårt att läsa ur en ansökan. Inget kontor är ju det andra likt, men har man både utbildning och tidigare erfarenhet så är ju personlighet och att klicka med övriga i arbetslaget typ.. allt.

Den lättsamma atmosfären och de trevliga människorna jag träffade gjorde att det kändes jättebra. Det flöt på och blev mer småprat än uppspaltade frågor och svar. Men hur gick det då? Jag vet inte. Det var inga konstigheter och magkänslan kändes liksom.. rätt. Jag skulle trivas, jag skulle lära mig saker och schemat lockade otroligt mycket. Men sedan fanns det små gruskorn. Inte ur trivas-synpunkt, utan mer praktiska grejer. Jag är icke avbokningsbart bortrest på arbetsdagar när de har semester (vilket kändes ganska kasst) och det är dessutom ett för mig nytt område. Jag gillar ju nytt, och lär mig tokfort, men jag kom liksom aldrig in på det under intervjun. De tog heller inga referenser (jag som har två jättebra!) så det finns liksom ingen chans att min andra chef eller arbetsledare pratar gott om mig.

Antingen betyder det att de kände sig säkra på mig, eller så hade de tre till kandidater att intervju och välja mellan. Jag frågade inte något om detta heller. Inte alls likt mig, jag brukar fråga om allt. Men det liksom flöt på så fint med småprat och vardagsdiskussioner, och plötsligt hade det gått en timme och de ställde sig upp och tackade för sig.

Detta var alltså igår. Idag är det fredag och jag är lite förvirrad. De borde ju höra av sig idag, med bu eller bä, eller ska jag vara förvirrad resten av helgen?

Fick btw mejl från drömjobbet i morse. De hade fått 158 (HUNDRAFEMTIOÅTTA) ansökningar och påbörjade rekryteringen nu. Alltså inte borträknad. Så jag passade idag på att mejla en fundering om startdatum. Typ om tjänsten startar i höst och går att kombinera med ett sommarjobb eller om det är start mitt i semestern. Väntar på svar. Från två håll idag alltså.

Fick förresten ett samtal från okänt nummer i morse. Jag svarade superexalterat för besvikelsen nyvaken gubbe som ville prata med Albin. Tredje felringningen på en vecka, haha så jäkla typiskt i jobbsökartider.

Uppdatering i jobbsökardjungeln!

Jag fick två jobbsamtal förra veckan, varav ett var av dubbelkoll-sorten och det andra en märklig telefonintervju. Båda avvaktande, precis börjat med rekrytringen osv. Aja, fint att få respons i alla fall. Men när telefonen ringde i morse från ett tredje nytt företagsnummer var tanken Yes, nu! Äntligen! Eftersom jag via uteslutningsmetoden kom fram till att det endast fanns ett jobb kvar av de jag sökt, som inte hade hört av sig.

Det var inte det jobbet. Det gällde ett längre sommarvikariat som jag hade sökt för evigheter sedan, och faktiskt glömt. Nu gjorde de sig påminda. Arbetsplatsen ligger här i stan så jag ska duscha, dra på mig fintröjan och knata bort efter lunch. Vet inte jättemycket om tjänsten så det blir en spännande kaffe. Ett sommarvikariat är både dåligt och bra. Dåligt eftersom arbetet tar slut i höst (dah), men samtidigt bra för en rastlös Janet vars mål och drömmar spretar överallt. Om arbetet inte känns rätt så är det slut i höst, och i höst har jag ett jobb att återgå till (alternativt har jag fixat jobb neråt i landet vilket är det hetaste diskussionsämnet här hemma nu för tiden). Och känns det bra, ja då får jag väl göra ett jäkla fint intryck och försöka hänga kvar.

Kanske känns det inte alls bra. Eller så känns det helrätt. Det handlar ju om vad de tycker om mig också (hah!). Det känns ändå skönt i ovissheten, att få återkoppling och vara en intressant kandidat. Är lite bitter över att jag inte hört något från drömjobbet än (heltid, tillsvidare, bra bransch osv – åh) men samtidigt har jag inte fått ett nej heller. Det börjar dock kännas som att peppen har övergått till en väntan på tackmennejtack-mejlet.

Äsch, duscha och gå på intervju! Det är kul! Hejsan!

Första maj och jag är inte på stan och tycker till. Istället tycker jag massa här hemma vid datorn, och använder översvämmad jobbmejl som ursäkt till innesittande. Det svåraste med att styra över sig egen arbetstid är ju att just arbeta på en viss tid. Det är svårt åt båda hållen det där, dels motivationen att arbeta när man inte måste, dels att vara ledig vissa specifika dagar när man egentligen kan vara ledig när man vill. Men det håller ju inte att göra precis som man känner för, typ vara ledig när det är sol och jobba när solen försvinner. Låter himla fint, men njee.. inte jättemotiverande eller någon mirakelmedicin för rutiner och effektivitet. Så jag försöker bortse från väder, happenings, jobbsug osv och helt enkelt jobba när det är vardag och (för mig) normal arbetstid. Och sedan vara ledig på helgen och återuppta jobb som inte är klart på måndagen igen. Lättare sagt en gjort, men en bra grundregel i alla fall.

Annars så är första maj ett ypperligt tillfälle att påminna mig själv om att det är en FA-skattesedel jag har. Det är en månad sedan nu, som jag stämplade ut från kontoret, fyllde 30 och kickade igång min illustrationsverkstad. Det är fantastiskt roligt och det hade aldrig blivit lika bra om jag samtidigt hade försökt jobba i april. Men idag är det maj, och lika gärna som jag vill fortsätta utveckla mitt lilla företag lika gärna vill och behöver jag ha en arbetsplats att gå till. Kollegor. Kalkbeklädd kaffemaskin och glömd matlåda. Så är det bara. Jag har sökt två jobb vars ansökningstid går ut denna vecka. Två jobb må låta himla lite för er som sökt hundra, men jag har jobbat så jäkla mycket och på så många ställen i mitt liv. Jag har varit där så många gånger redan: där ett jobb alltid är ett jobb. Där jobbet inte är vad jag vill men funkar tillsvidare. Och där jobbet är ett ställe jag knappt ens trivs på men man ska ju vara glad för att man haaar ett jobb. Ja, vi har hört det tusen gånger. Verklighetens röst. Men jag har verkligen varit allt annat än okräsen. Alltid testat, provat och gett mitt bästa på alla arbetsplatser jag haft. Och kanske kommer jag tvingas tillbaka dit, kanske står jag snart där igen, i det där hörnet där den enda väg som erbjuds är en jag egentligen inte lockas av, men i brist på alternativ ändå måste börja knata på. Ja, jag är medveten om det. För det pågår ett krig där ute.

Men just nu känner jag ändå hopp om att drömkontoret finns och att jag inte helt omöjligt hittar fram till dörren. Så låt mig leva lite till på det hoppet. Det ligger en jäkla massa jobb och passion i de två ansökningarna jag skickat, och jag laddar batterierna för att kunna lägga detsamma på en tredje. Att sprida ut denna tid och energi på att söka tjugo arbeten jag inte brinner för skulle fälla mig som en bowlingkägla just nu. Så istället satsar jag 102 % på det jag vill mest. Så hoppas vi för allt i världen att det räcker.

 

Idag sökte jag ett jobb. Jag har hittills sökt två andra jobb i år. En av arbetsplatserna valde en intern sökande och den andra erbjöd mig jobbet. Men då det var ett kort uppdrag via bemanning utan garanti om vidare anställning valde jag att tacka nej. Tjänsten kändes inte helrätt heller, så det förstärkte magkänslan. Förstår ni pressen på mig själv i morse när jag skulle formulera årets tredje ansökan? Jag är hyfsat arbetslös sedan två veckor tillbaka och jag tackade nej till ett jobb! Får man göra det 2014? Kommer karma-djävulen straffa mig i all evighet nu? Gapade jag efter för mycket? Ja, ni hör ju, tivoli i jobbsökarhjärnan.

Och allt handlar väl egentligen om hur mycket jag faktiskt bryr mig. Äntligen ett jobb jag verkligen vill ha, i min egen stad, med arbetsuppgifter jag älskar och en arbetsplats att stå bakom med stolthet. Jag vill verkligen ha det här jobbet. Klart som tusan ångesten infinner sig när jag måste försöka övertyga någon som aldrig träffat mig om att just jag är rätt.

Jag la nästan tre timmar på att formulera om det personliga brevet för att försöka få det att avspegla mig och inte kännas som en punktlista av de kvalitéer de efterfrågade i annonsen. Jättesvårt verkligen. Det är konstigt det där, hur man kan känna sig så säker som skribent och trygg med att presentera andra från deras bästa sidor, men samtidigt tycka det är så knepigt att sälja in sig själv med just ord. Det är ju just ord jag är så bra på! Ni måste tro mig!

Har i alla fall spenderat eftermiddagen med att noja över alla andra hundra kommunikatörer i stan som sökt samma tjänst och inte lider av samma prestationsångest, haha finns det något onödigare? Fångade tillslut lite förnuft och körde några timmar i illustrator, vilket gjorde själen mer harmonisk igen. Kommer dock ha kvar det här jobbet på hjärnan tills jag hört något. Håller alla mina tummar för att det sker genom ett telefonsamtal och inte via tack men nej tack-mejl.

Sa jag att jag vill ha det här jobbet? Bjuder på en poster jag gjorde igår, finns att köpa i butiken!

circus i det blå

Hej på er! Vecka nr två utan arbetsplats och jag klarar mig ganska fint ändå. Saknar kollegor och saknar ett kontor att knata till, men jag har hittills lyckats göra det bästa av tiden. Har att göra och så. Förra veckan skeppade jag iväg doppresenter och denna betar jag av beställningar. Det är kul och jag känner mig väldigt tacksam och ödmjuk just nu. Även om det är hårt jobb, och jag verkligen slitit hårt, så är det svårt att vara kaxig. Det finns så många duktiga illustratörer där ute, och att kunna få sig en liten bit av det kreativa tårtkalaset känns fantastiskt kul.

Det är roligt att känna hur jag utvecklas också. Inte minst inför framtiden. I och med att jag lärt mig mer och mer av illustrator har jag även bekantat mig med nya funktioner i Photoshop. Från att bilder ska in där, få en bakgrund och sparas i olika format för olika ändamål, till att faktiskt använda mig av filer, lager och effekter. Alla dessa idéer som varit instängda i huvudet så länge börjar äntligen hitta sina vägar ut.

Det är motiverande och spännande, och jag lägger verkligen ner så mycket kärlek i skapandet, vilket i sin tur kommer tillbaka i form av välmående. Gör det du älskar och den biten. Samtidigt saknar jag en arbetsgivare och arbetskamrater. Det kommer jag göra tills jag hittat mitt nya jobb. Det går ganska segt just nu, jag har faktiskt inte hittat ett endaste arbete att söka i platsannonsdjungeln, men jag har däremot hört mig för en del. En av trådarna jag ryckte i ledde till en intervju. Nu passade den tjänsten dåligt geografiskt, men det var precis den peppen och motivationen jag behövde för att söka vidare, vilket jag ska ägna kvällen åt. Jag är hoppfull. Jag älskar ju att jobba vilket betyder att jag är en jäkla bra tillgång. Nu ska jag bara hitta en arbetsgivare att övertyga! Lättare sagt än gjort, det pågår ett krig där ute, jag vet. Men håll en tumme eller tre är ni söta!

kaninmeddiamant

 

1 grad varmt i morse när jag vaknade. Det betyder 1 ynka grad från den där magiska gränsen då det är okej att börja loopa Love Actually och The Holiday. Julmust och pepparkaka får vänta till kalendern säger december, någon måtta får det vara. Jag saknar dessutom karaktären som krävs för att börja äta pepparkakor tre månader innan jul, så 1 dec känns som en bra deal med mig själv. Annars så njuter jag järnet av min lediga (arbetslösa) vecka. På måndag börjar jag min nya tjänst på mitt gamla kontor. Lite mer ansvar, lite roligare. Jag är verkligen jättepeppad! Extra spännande att jag ska jobba deltid och förhoppningsvis ha både tid och energi över till skrivandet och skapandet. Jag har så jäkla många idéer, men att sätta liv i dem tar sin lilla tid. Och kraft. Å andra sidan, nämn en valfri väg här i livet som inte är både tuff och lite krokig? Tar tillfället och nästan minusgraderna i akt och premiärar raggsockorna idag! Dåligt matchat med minishorts, men har man byggt koja i soffan så har man.

höstkläder