Posts tagged arbete

Choose another tag?

Kommer ni ihåg det här inlägget. Den 17 april hade jag ont i magen och svårt att sova pga mitt livs jobbigaste jobbansökan. Drömjobbet låg där, öppet att söka, men hur jag än vred och vände på orden lyckades jag inte få ner på papper hur rätt jag var för jobbet, eller hur rätt jobbet var för mig. Jag ville det så. jäkla. mycket. Sedan gick dagarna. Jag fick veta att tjänsterna skulle tillsättas först under hösten och började mitt sommarvikariat, ständigt väntandes på det där samtalet.. som aldrig kom. I augusti kontaktade jag rekryteringen som gav mig beskedet att om man inte blivit kontaktad innan sista september hade man inte gått vidare.

Sista september, sista dagen på sommarvikariatet. Inget samtal, inget mejl heller. Satans jäkla skit. Kände mig besegrad och bitter, jag visste ju själv att min ansökan inte var den bästa. Jag fick aldrig till det som jag ville. Pressen tog över. Nåja, jag hade en vintersäsongstjänst som väntade dagen därpå, skönt att fortsätta jobba och tänka framåt. Dagarna gick. Och veckorna. Och jag började fundera över framtiden. Igen. Inget drömjobb i sikte, noll motivation att söka något jobb över huvud taget. Nej, jag tillåter mig att vara lite bitter en stund till.

En helt vanlig novemberdag 2014. Jag sitter på jobbet, öppnar inkorgen, och där är det.. Välkommen på intervju. Väl på plats tre dagar senare får jag veta att rekryteringen dragit ut lite på tiden. Intervjun är svettig, mest för att jag blir mer och mer övertygad om det jag redan vet, jag är rätt person för det här jobbet. Får jag fram det? Sådär lagom avslappnat och självsäkert? Eller är jag för på? Eller är jag för blek pga rädsla att vara för på?

tumblr_m8wvi7RqU71ra7x63o1_500

Veckan som följer är plågsam. Sedan kommer torsdag. Jag är ledig från jobbet och njuter av segerns sötma. Kvällen innan har mitt lag vunnit kontorets kick-off, och med mig i bakissoffan har jag en låda Anthon Berg. Och så ringer telefonen.. och jag får jobbet. JAG FÅR JOBBET! Bara sådär, på några sekunder, så är livet förändrat på obestämd tid. Nästa år börjar jag. Heltid, tillsvidare, på drömarbetsplatsen. Den glädjen alltså.. jag får nog återkomma till den när det sjunkit in lite mer.

Annonser

Söndag och regn. Jag och pyjamaströjan har jobbat i soffan sedan två timmar tillbaka. Det ligger många illustrationsbeställningar på hög just nu, och plötsligt har jag ju ett vanligt måndag-till-fredags-kontorsjobb att sköta också. Så det blir en del helgpyssel framöver. Men jag är verkligen så sjukt lycklig och tacksam som får arbeta med det absolut roligaste jag vet. Att min fantasi får pryda allt fler väggar och hem runt om i landet. Det hade jag aldrig vågat drömma om när jag för två år sedan svor mig genom hundratals frustrerade nätter då jag gett mig fan på att lära mig Illustrator.

Det har även börjat dyka upp små samarbetsförslag här och där. Perfekt pepp för mig som skjutit de planerna framför mig. När andra hör av sig måste jag ju liksom ta tag i det. Det är spännande tider minsann. Har förresten kommit på idag att jag är sugen på att bli florist. Jag tycker det är så löjligt roligt att greja med mina små krukor och växter här hemma, och kan inte låta bli om att drömma större. Det är som vanligt alltså, jag snöar in mig och vill göra allt på en gång. Jag börjar inse att det är så mitt liv kommer se ut. Det har nog aldrig handlat om att aldrig vara nöjd, för jag är och har ju länge varit jättelycklig. Det är snarare åt andra hållet: jag är nöjd med det mesta men ständigt på väg. Jag tycker för många saker är roliga och är för nyfiken och otålig för att vara still. Jag finner ju hela tiden tillfredsställelse i det jag gör, vad jag än gör, och när jag saknar något jobbar jag för att nå dit. Men det innebär aldrig att jag blir klar, utan då startar bara nästa behov av att lära mig något, se något, uppleva något osv. Livet bjuder på alldeles för många vägar för en vädur med myror i byxorna. Lite ärftligt är det nog också, då jag inte är ensam i familjen om att vara som jag är. Men livet har ju fungerat bra hittills, så jag antar att det bara är att gilla läget. Nu: mer kaffe och ritprogram.

kaninmedklocka

Första maj och jag är inte på stan och tycker till. Istället tycker jag massa här hemma vid datorn, och använder översvämmad jobbmejl som ursäkt till innesittande. Det svåraste med att styra över sig egen arbetstid är ju att just arbeta på en viss tid. Det är svårt åt båda hållen det där, dels motivationen att arbeta när man inte måste, dels att vara ledig vissa specifika dagar när man egentligen kan vara ledig när man vill. Men det håller ju inte att göra precis som man känner för, typ vara ledig när det är sol och jobba när solen försvinner. Låter himla fint, men njee.. inte jättemotiverande eller någon mirakelmedicin för rutiner och effektivitet. Så jag försöker bortse från väder, happenings, jobbsug osv och helt enkelt jobba när det är vardag och (för mig) normal arbetstid. Och sedan vara ledig på helgen och återuppta jobb som inte är klart på måndagen igen. Lättare sagt en gjort, men en bra grundregel i alla fall.

Annars så är första maj ett ypperligt tillfälle att påminna mig själv om att det är en FA-skattesedel jag har. Det är en månad sedan nu, som jag stämplade ut från kontoret, fyllde 30 och kickade igång min illustrationsverkstad. Det är fantastiskt roligt och det hade aldrig blivit lika bra om jag samtidigt hade försökt jobba i april. Men idag är det maj, och lika gärna som jag vill fortsätta utveckla mitt lilla företag lika gärna vill och behöver jag ha en arbetsplats att gå till. Kollegor. Kalkbeklädd kaffemaskin och glömd matlåda. Så är det bara. Jag har sökt två jobb vars ansökningstid går ut denna vecka. Två jobb må låta himla lite för er som sökt hundra, men jag har jobbat så jäkla mycket och på så många ställen i mitt liv. Jag har varit där så många gånger redan: där ett jobb alltid är ett jobb. Där jobbet inte är vad jag vill men funkar tillsvidare. Och där jobbet är ett ställe jag knappt ens trivs på men man ska ju vara glad för att man haaar ett jobb. Ja, vi har hört det tusen gånger. Verklighetens röst. Men jag har verkligen varit allt annat än okräsen. Alltid testat, provat och gett mitt bästa på alla arbetsplatser jag haft. Och kanske kommer jag tvingas tillbaka dit, kanske står jag snart där igen, i det där hörnet där den enda väg som erbjuds är en jag egentligen inte lockas av, men i brist på alternativ ändå måste börja knata på. Ja, jag är medveten om det. För det pågår ett krig där ute.

Men just nu känner jag ändå hopp om att drömkontoret finns och att jag inte helt omöjligt hittar fram till dörren. Så låt mig leva lite till på det hoppet. Det ligger en jäkla massa jobb och passion i de två ansökningarna jag skickat, och jag laddar batterierna för att kunna lägga detsamma på en tredje. Att sprida ut denna tid och energi på att söka tjugo arbeten jag inte brinner för skulle fälla mig som en bowlingkägla just nu. Så istället satsar jag 102 % på det jag vill mest. Så hoppas vi för allt i världen att det räcker.