Posts from the film och sånt Category

Det känns som igår, glädjeropen och studsandet upp och ner i soffan. Som ett sockrat barn på julafton. Äntligen säsongsstart! Och nu är det slut. Igen. Finito. Inga mer avsnitt. Oktober tidigast säger de och jag förstår ingenting. En vår och sommar utan zombies?

tumblr_msvrl6dDNO1qg786lo1_500

Annonser

En av mina mest använda taggar i den här bloggen, i min blogg, är Håkan. Jag lyssnar på Håkan när jag är glad. Och när jag är ledsen.  Ibland vet jag inte riktigt hur jag mår, och kanske är det det då jag lyssnar jag på Håkan Hellström allra mest. Igår bokade jag äntligen biljetten och tog mig till biografen. Alla recensioner jag läst, alla twitterflöden och förvirrade facebookdiskussioner.  Är det en film om Håkan? Handlar den om Håkan? Kanske bara lite? Vissa älskar den, andra fattar ingenting. Ingen fara, det liksom reder ut sig direkt den kör igång!

Känn ingen sorg är alltså en film inspirerad av Håkans texter och musik. Den innehåller personer, miljö och små känsloladdade detaljer hämtade ur hans låtar. Sammanflätade till ett manus som blev en film. Och vilken film! Känn ingen sorg är en saga om ett punkigt Göteborg som glittrar och aldrig sover. Där verkligheten är fantastisk och lite magisk men ändå så förbaskat jävlig och svart. Precis som den är helt enkelt. Jag kan inte uttala mig om hur filmen funkar för den som inte kan Håkans texter utan och innan. Eller för den som inte kommit hem från sommarfesten kl 05 och istället för att sova låtit det bränna i bröstet och lyssnat på En midsommarnattsdröm till soluppgången.

När Johnny målar ett svart moln på väggen och sätter sig under gick min darrande läpp över i forsande floder. Det blev inte direkt bättre av den äldre damen bredvid som hulkade sig och torkade kinderna på koftan tills den gick att vrida ur. För mig var den tårar, kärlek och gåshud rakt igenom. En påminnelse om livet då det känts som mest. En rolig men mörk film som gjorde ont men ändå lämnade en fin känsla i kroppen. När jag gick ur salongen och ut på Karlstads festliga fredagsgator låg det liksom ett vackert och stilla täcke över hela staden. En film som lämnar spår helt enkelt. Och något av det bästa jag sett hittills i år, fyra solklara Janetar!

4 tummar upp

Denna grymt slappa bakissöndag har jag plöjt två nya filmer. En av den bättre sorten och en av den sämre. Vi kör den dåliga nyheten först;

Oz the great and powerful. En minst sagt opassande titel på denna soppa till film. Den som hoppas på snurrig magi och vackra vyer blir snabbt besviken, hela filmen känns mer som en småtöntig teaterpjäs framför en kuliss med kontrasten uppdragen på max. Ögonen gör nästan ont av skrikiga färgskalor och effekter. Dessutom brister både handling och tempo flera gånger om. Väldigt mycket Tim Burton och Alice in wonderland över det hela: Det vill säga ett överdrivet animerat kommersiellt jippo. Barnfilm på crack. Ja, jag totalsågar denna film, för är det något jag verkligen ogillar så är det när man roffar åt sig magiska klassiker och misshandlar dem på det här viset. Den får en janet-tumme upp enbart för en snygg inledning. BU!

1 tumme uppMen efter besvikelse kommer zombies. När jag första gången läste om Warm Bodies var jag minst sagt skeptisk. De levande döda ligger mig, som ni vet, varmt om hjärtat. Och trots att Shaun of the dead är en gammal favorit så envisas jag ändå med att zombies hör ihop med ångest, inte feel-good. Men.. jag får helt enkelt se mig besegrad. Warm bodies framkallar både fniss och skön magkänsla. Dessutom är den skitsnygg. En uppfriskande Romeo&Julia-saga med hoppa till-inslag och träffsäker humor av den svarta sorten. Och några plus i kanten för sköna detaljer och bra musik. Tre och en halv tumme upp (för att Shaun of the dead faktiskt redan finns och är bättre).

3,5 tummar upp

Jag och Simon spanade in franska serien Les revenants i lördags. I morse till frukosten tog den slut. Att vi plöjt åtta timlånga avsnitt på dryga två dygn skvallrar ganska bra om vad vi tyckte. Ja, den var bra. Jävligt snygg också. Sådär lagom mörk och gåshudsframkallande. En spökserie av det mer fina och mindre läskiga slaget. Tyvärr räckte slutet inte till. Varning för spoiler nu (för serien är trots allt sevärd) men det värsta jag vet är när det byggs upp mystik med små röda trådar hit och dit, och det sedan presenteras varken jaahaa-upplevelse eller twist. När alla teorier man byggt upp får fortsätta vara teorier och vad som kunde ha varit ett superslut på en riktigt bra serie istället blir lamt och luddigt. Jag satt i sju och ett halvt avsnitt och imponerades. Lät fantasin bygga upp mystiska samband mellan rollerna och historier om själavandring, gud, djävulen, regeringshemligheter, parallella världar och tidszoner. För att nå en halvtimmes besvikelse och bli lämnad med känslan jaha? Var det allt? Mycket tråkigt att inte ge en så pass bra historia ett lika väljobbat slut. Nästa på menyn är American Gothic. Jag hoppas lite mer på den.

nikopic

Idag har jag inte varit på kontoret. Jag jobbar helg och är därför kompensationsledig mitt i veckan. Satan så skönt. Det har varit en exemplarisk tisdag. Sovmorgon, tv-frukost, svinkall kaloriförbränning i snöregnet och välförtjänt soffmys efteråt. Jag har denna höst plöjt två sanslöst grymma serier som jag hade sparat på: Game of Thrones och The walking dead. Den senare gav jag dock nästan upp där i segaste utdragna säsong två, men det är värt att kika vidare, för säsong tre väger upp! Men nu är det uppehåll ett tag framöver. Inte kul. Det är som att äta lördagsgodis i November och med den sista Ferraribilen i munnen  få höra att nästa lördag är i mars. Har dock kört igång med nästa soffprojekt: Breaking bad – än så länge mycket uppskattat. Såg på tal om sofftid en kul bio nyligen också. Minst sagt underhållande. Och knallade även iväg och spanade sista Twilight i fredags. Den var precis sådär lagom dålig och tillfredsställande underhållande som väntat. Annars rullar det på. Jobbet och vardagen och livet och så. I helgen är det första advent och jag har ingen aning om vart hösten tog vägen, men antar att han kommer tillbaka förr eller senare. Jag har i alla fall köpt en ny mössa som får mitt huvud att se ut som ett extraliv i Super Mario så kom nu vintern, jag är redo!