Måndag. Dagen då jag motvilligt klär på mig vuxenheten för att segla iväg mot kontoret och bete mig. Drygt nio timmar senare sitter jag i bilen och surar som en obstinat unge; Jag vill inte åka till Maxi. Villiiiinteeeee.

Soffan. En kopp te. En macka eller tre.

Måndag den tredje oktober: dagen då jag struntade i att veckohanda och äta middag. (Av naturliga skäl fanns det ingen middag att äta.) Istället åt jag chips, för att jag kände för det. Trettiotvå år och helt wild and crazy.

 

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS