Arkiv för


Tisdag och ett glas rött. Jag firar att jag överlevde min ovän måndag. Jobbångest eller problem att ta sig upp ur sängen på morgonen är verkligen inte vardag för mig, jag har en fantastisk arbetsplats och kollegor jag kallar vänner. Men måndagar har en förmåga att få mig att ifrågasätta allt. Inte bara mitt jobb, utan allt. Min vardag, min framtid, mitt förflutna, meningen med livet, finns det annat liv där ute? och annat smått och gott. När jag väl hamnat där snubblar jag lätt ner i ledsamhet över hur världen ser ut och alla orättvisor. Som att världen skulle må bättre av att jag sitter och mår skit över den. Maktlösheten. Jag och måndagar är helt enkelt ett dåligt team.

Men idag är det tisdag. När måndagen väl är gjord firar jag som andra firar helg. Som jag också firar helg för den delen. Efter måndag återstår en enda lång lycklig icke-måndag och sedan är det fredag. Hur bra som helst!

giphy.gif

Måndag. Dagen då jag motvilligt klär på mig vuxenheten för att segla iväg mot kontoret och bete mig. Drygt nio timmar senare sitter jag i bilen och surar som en obstinat unge; Jag vill inte åka till Maxi. Villiiiinteeeee.

Soffan. En kopp te. En macka eller tre.

Måndag den tredje oktober: dagen då jag struntade i att veckohanda och äta middag. (Av naturliga skäl fanns det ingen middag att äta.) Istället åt jag chips, för att jag kände för det. Trettiotvå år och helt wild and crazy.

 

Dessa ord skriver jag på nya tangenter. Jättesvarta och oförstörda tangenter. Inga brödsmulor som knastrar under mellanslag och ingen utspilld Prosecco som suger tag i Enter. En ouppdaterad stavningskontroll har jag tydligen också, det var länge sedan jag såg ett namn på alkohol blir rödmarkerat i detta hem.

Jag har tjatat om det ett bra tag, skrivandet. Mest saknaden av det. Att inte ta mig tiden, att inte hitta energi eller motivation, att alltid ha en ursäkt. Jag vill skriva. Jag saknar det och känner en längtan efter att göra det i större utsträckning än tidigare. Jag har så många påbörjade historier, en del finns redan nedskrivna. De har fått namn, kapitel och sidnummer. De har fått kommentarer och frågetecken i högerkanten, vissa har fått många, andra har fått fler. Alla saknar de slut. Inga happily ever after, inga unhappily heller. Det existerar över huvud taget inga slut. Inte ens en väg som leder dit.

Jag är ganska bra på att påbörja, fantasin är det inget fel på. Att knyta ihop däremot. Jag har aldrig hittat en röd tråd i mitt eget liv, jag vet aldrig vart jag ska eller var jag kommer landa. Mitt liv är oftast en röra. Hur tusan ska jag lyckas göra logik av någon annans?

Idag köpte jag en ny dator. Vaknade, fick ett infall och åkte till närmsta butik för att plocka med mig en laptop med knappvänligt tangentbord och lagom skärmstorlek. Sedan tog vi en tur till byggarbetsplatsen för att betrakta det nya huset som ännu inte är betalt. Konstaterade snabbt att jag köpt orimligt många skor den senaste tiden. Det vore därför ologiskt att få plötslig ekonomisk ångest över en dator, när jag problemfritt lyckats klicka hem sneakers i tre olika nyanser av vitt.

Det du läser nu är vårt releaseparty. Välkommen. Vi hoppas få bjuda på mer läsning framöver. Framför allt hoppas vi kunna färdigställa något lite längre, typ en bok. Jag kommer gissningsvis ha en del av säga om processen att skriva. Kanske kommer jag här skriva ganska mycket om mitt obefintliga skrivande någon annanstans. Paradoxalt. Precis som jag.