Hejsan bloggen, Sverige, världen. Det är jag igen, er favorit bland ej bloggande skittråkiga bloggare. Lucky you. Jag vill bara kika in och dela med mig av hur det är att vara 32 år. Det innebär (i statens tjänst) 6 veckors semester, formgjutna fotbäddar i skorna och ett abrupt slut på legitimationsfrågorna på Systembolaget. Och..tandställning.

Tandställningen skulle inte vara någon big deal. En liten undersökning för att kika på mindre synliga och mer ”32-åriga” alternativ bara. Följt av ytterligare tre undersökningar och sjuttiofyra röntgenbildsförsök. Mottagningen har fått nya röntgenverktyg för ett halvår sedan, berättar tandsköterskan för mig när hon för cirka tjugonde gången fotar min tunga. Hon beskriver de nya verktygen som omöjliga men har löst det genom att bygga sin egen kameragrej av gummisnoddar och plastgem. Hon pratar varmt om denna uppfinning, men dagen för mitt besök har den mystiskt försvunnit och hon tvingas ge sig på den nya tekniken. Folk brukar tro att det är skräp så den ligger i papperskorgen ibland, men idag hittar jag den ingenstans. En halvtimme senare får hon hjälp och 2 min senare är alla bilder tagna.

Det landar slutligen i att det bästa för mitt bettfel är hederlig gammal tågräls i båda käkarna för den nätta summan 36 000 SEK. Som hittat, det tar vi!

..oj vi måste visst dra ut två tänder också. DRA UT TVÅ TÄNDER?! ..jo men det är bara fyrorna (sicken tur va, bara fyrorna, phew).

Oj nu var det mycket fucking och sånt.. säger min tandläkare på grov värmländska samtidigt som han vickar tången fram och tillbaka. Min son gör listor på min Spotify, han är 15 förstår du, då är det mycket sånt dära yo yo och fucking. Knastrandet i mitt käkben hörs dock från insidan av huvudet, så varken musiken eller min tandläkares klockrena Lars Lerin-imitation lyckas få mig att tänka på något annat än att min käke ska lossna och följa med tången ut genom munnen.

En vecka efter det gemytliga avlägsnandet sitter jag här sjukskriven med käkbensinfektion och knaprar antibiotika och Citodon. Detta kan mycket väl vara det mest smärtsamma jag någonsin upplevt, och jag har inte sovit ordentligt på 6 dygn. Då tänkte jag på dig bloggen, du finns alltid här i vått och torrt. Tack för det!

 

tumblr_nbpxspmS4E1s2wio8o1_500.gif

 

 

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS