Ja jisses, det är nästan så jag skäms över att dela med mig av helgens så kallade aktivitet. Min bastanta röv och jag har suttit fastklistrade i soffan med Netflix på teven, Hemnet på iPaden och pinsamt slött surf i mobilen. Baljat te och 18 (!!!) avsnitt Downton Abbey. Sambo har jobbat så jag passade på att köra efterlängtad premiär. Jag har hört så mycket gott om denna serie och det är ovanligt att jag sparar något jag ser fram emot i filmväg såhär länge. Men tidsbrist har fram till i fredags lämnat mig lyckligt ovetandes om hur svårt jag skulle ha att pausa denna brittiska supersåpa. Det krävdes bara ett avsnitt sedan var jag fast, vilken fantastisk serie! Tråkigt nog är det måndag och jobb i morgon, vilket betyder att jag måste både sova, duscha och byta trosor. Och efter att ha skrivit den meningen inser jag vilken tur det är att ledigheten förr eller senare alltid tar slut.

– Jag kan inte fatta att det är den 5 januari i morgon, vad hände med min hälsosamma start på året? Undrade den brieostmättade författaren där hon flöt ut över sin stol med whiskyglaset i vänsterhanden och den högra trivsamt vilandes i chipsskålen.

– Än finns det hopp! Svarade hon trovärdigt sig själv efter att kvickt som satan ha surfat sig fram till prislistan på stadens nya gym och känt sig som en av #fitspo-tjejerna som äter kvarg på Instagram.

Än finns det hopp.

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS