Arkiv för
jag
Bara för att.
söndag
Jobbmigrän i vanlig ordning. Jag måste vara allergisk mot helgarbete. Alternativt allergisk mot 6 timmar framför en gammal flimrande skärm. Nu är jag värd hämtmat! (Jag är alltid värd hämtmat.) Proppmätt och annalkande söndagsångest. Lite Homeland, lite för mycket kaffe. Koffeinstudsar upp och ned på datorstolen. Betalar räkningarna i kliande kemikaliemössa. Aldrig mer hemmablekning sa en klok tjej förra året. Och året där innan. Och året innan det. Hon sa det redan under 90-talet men å andra sidan drack hon hembränt och vandrade runt utan byxor på den tiden, så vem är hon att lita på egentligen.
Om det ändå kunde dyka upp några hus på marknaden. Det är verkligen stendött. Kommer vi någonsin flytta från vår gatan i stan? Jag har börjat kika på sommarställen i Gästrikland istället. Det är också en dröm. Och något att inspireras av i väntan på vårt drömobjekt.
Jag ska förresten börja läsa franska i februari. Jag har en Paris-resa inbokad i oktober och därmed även en fantastisk morot för denna kvällskurs. Ja, jag inser att min hjärna kommer vara mosig som det är med utbildning på nya jobbet parallellt, men jag har drömt om denna kurs ett bra tag nu så det får gå helt enkelt. Au revoir!
ingenting
Hej januari, det är inte klokt vad du har brått. Nyss nyår, snart februari. Jag har fyra, F Y R A, arbetsdagar kvar på kontoret. Ynka kortveckan sedan stämplar jag ut för gott. Jag hade räknat med blandade känslor inför detta, men det känns bara skönt. Jag vill inte gå in på detaljer (och dessutom skrumpnar jag ihop som ett bittert lite russin om jag tänker på det) men mycket har varit rent ut sagt skitjobbigt på kontoret den senaste tiden. Saker jag och kollegor inte kan styra över. Och det vilar tungt på axlarna, även på hemmaplan. Det är ett tråkigt avslut på fyra skrattfyllda år. Men samtidigt blir det extra tydligt att det är tid att gå vidare. Jag längtar efter att få lägga energin på det jag är bra på igen. Vända blad och hitta motivationen.
Jag hade massa saker att berätta men jag skriver som en snigel och sängen lockar mer än detta just nu. Klockan är över 00 och det är starkt jobbat för tant som ska upp till kontoret i morgon. Nästa gång jag skriver har jag antagligen bytt jobb. Hurra och håll en tumme för första veckan är ni söta!
Downton Abbey
För en vecka sedan hade jag bara hört lovorden, nu rättar jag in mig i ledet. Vilken fantastisk serie! Jag plöjde fyra säsonger på åtta dygn. Ja, det är personligt rekord. Ja, det är nästan lite sjukt. Men sjuk har även jag varit så jag skyller mitt överintensiva tevetittande på det.
jobbar helg igen
dagens dikt
kalla tår, ansiktshår hus är dyra ohyra. tomma skal framtidskval nötter och feberyra
tusan
Mitt senaste inlägg tog 50 min att skriva. Det ligger nu i utkast och blir nog kvar där ett tag eller tre. Jag var ett klick ifrån att lösenordsskydda bloggen och publicera det, men det kändes så konstigt och fel. I över 10 år har ju bloggen stått öppen för alla, vill jag ens veta vem som läser? Vill jag ha mer eller mindre anonyma mejl om lösenord? Nej. Men det hjälpte hyfsat att skriva klart och arkivera i utkast också. Hyfsat. Åååh vad handlar det om tänker ni nu. Eller så tänker ni det inte. Det var inget speciellt alls utan mest bara gnäll om jobb och trötthet. Det var skittråkigt helt enkelt.
Jag är sjuk. Så mycket för nystart, må bättre och heja 2015. Men en förkylning är i alla fall bara en förkylning. Eller möjligtvis en snäll form av influensan. Hur som helst går det över. Om det inte är Spanska sjukan och tar mig ner i graven. Ja, jag har börjat kolla på Downton Abbey och jag kan inte sluta. En serie, men både Titanic och Spanska sjukan var på riktigt och alla de där människorna dog. Jisses så muntert. Men.. jag sitter här och tycker synd om mig själv och det faller sig naturligt att då även tycka synd om andra. Onödigt att tycka synd om de som redan är döda kan tyckas, men jag sa aldrig att jag var logisk, jag är sjuk och nu ska jag gå och sova igen.
2014 – en trivsam återblick
Vilket år det var ändå. Min hälsa sög men ljuspunkterna var många och långa; här kommer en tillbakablick till några guldkorn (jag har ny dator och lider brist på photoshop, så ni får ha överseende med olika bildstorlekar och bristfällig kvalité).
Året började med en fantastisk fest hemma hos oss. Bästa vänner skålade och skrålade in det nya året – precis som det ska vara!
Jag rundade av min tredje säsong på Branäs med en förjäkla fin avslutningsfest!
Jag fyllde 30 (!) och reste till ett vårvackert och fantastiskt trevligt Budapest.
Jag tackade nej till två jobb och var livrädd för att ha gapat efter för mycket, men fick istället världens bästa vikariat som gav mig massa erfarenhet och fina nya bekantskaper.
Jag firade tidernas bästa midsommarhelg i London med favoritgänget, 25 grader och strålande sol.
Jag såg världens bästa Lasse i min egen stad ❤
Jag sparade ut mitt hår på riktigt för första gången på 10 år.
Jag odlade massa grönt.
Vi la tid och pengar på lägenheten och trivs så himla bra i den nu.
Men fick även på riktigt tummen ur och började spara kontantinsats till ett hus. Jag skippade semester, jobbade massa extra, tjänade lite i företaget och började på Branäs igen dagen efter mitt vikariat tog slut. Rent ekonomiskt och arbetsmässigt var 2014 mitt livs bästa år. Hittills.
Vi skaffade katt !!! Världens bästa Frank ❤
Jag köpte en ny kamera och vi hade många fina äventyr ihop.
Jag fick drömjobbet på arbetsplatsen jag suktat efter i flera år. Jag börjar om mindre än en månad och får fortfarande nypa mig själv ibland för att förstå att det inte längre bara är en dröm.
Frank och vi firade jul hos svärisarna i Västra Götaland, och jag firade för första gången utan mina syskon och föräldrar. Det gick över förväntan och jag är så tacksam över detta varma hem och denna fina familj jag fått på köpet.
Och så blev det nyår igen, och dygnet blev nog den mest lyckade någonsin. Bäst schema någonsin, bäst mat någonsin, bäst tempo någonsin. Slutsatsen är liknande förra årets slutsats: jag är en grymt lyckligt lottad människa och jag ser grymt mycket fram emot vad 2015 har att erbjuda!
kvarg på instagram
Ja jisses, det är nästan så jag skäms över att dela med mig av helgens så kallade aktivitet. Min bastanta röv och jag har suttit fastklistrade i soffan med Netflix på teven, Hemnet på iPaden och pinsamt slött surf i mobilen. Baljat te och 18 (!!!) avsnitt Downton Abbey. Sambo har jobbat så jag passade på att köra efterlängtad premiär. Jag har hört så mycket gott om denna serie och det är ovanligt att jag sparar något jag ser fram emot i filmväg såhär länge. Men tidsbrist har fram till i fredags lämnat mig lyckligt ovetandes om hur svårt jag skulle ha att pausa denna brittiska supersåpa. Det krävdes bara ett avsnitt sedan var jag fast, vilken fantastisk serie! Tråkigt nog är det måndag och jobb i morgon, vilket betyder att jag måste både sova, duscha och byta trosor. Och efter att ha skrivit den meningen inser jag vilken tur det är att ledigheten förr eller senare alltid tar slut.
– Jag kan inte fatta att det är den 5 januari i morgon, vad hände med min hälsosamma start på året? Undrade den brieostmättade författaren där hon flöt ut över sin stol med whiskyglaset i vänsterhanden och den högra trivsamt vilandes i chipsskålen.
– Än finns det hopp! Svarade hon trovärdigt sig själv efter att kvickt som satan ha surfat sig fram till prislistan på stadens nya gym och känt sig som en av #fitspo-tjejerna som äter kvarg på Instagram.
Än finns det hopp.
