Arkiv för

Efter fem dagar julledigt är det ändå lite kul att komma tillbaka till kontoret och träffa fina kollegorna. Eller inte. Idag har bestått av 9 timmar stress och diverse problem. Kul. Känns verkligen suveränt att byta en fin ledighet mot orolig mage och migrän. Jag gick dit med misstanken om mycket på skrivbordet men inställningen att det ordnar sig. Sedan lyckades jag hålla god min i cirka två timmar innan känslan övergick i att lyckas överleva dagen. Det är svårt att vara positiv när en inte hinner andas.

Tänkte sudda ut alltsammans pga tråkigt och onödigt att vara en gnällspik men då kändes det som att radera själva effekten av att få skriva av sig. Fattar ni? Äsch jag ger upp och går och sover. Hoppas på en bättre dag i morgon. 2015 blir ett mindre stressigt år, det har jag lovat mig själv. Det kan inte vara vettigt någonstans att stressa slut på dig själv och livet, det är jag bombsäker på.

Nu har jag landat i Karlstad igen. Allt är sig likt förutom tangentbord med tillbehör. Min kära dator fick för sig att kasta in handduken lagom till jul, så undertecknad begav sig ut på mellandagsrea i Borås. Det var första och förhoppningsvis sista gången. Men.. datorn jag har spanat på sedan någon månad tillbaka fanns i butik för 2500 SEK mindre än vad jag hade tänkt köpa den för. Marginellt värt det (alltså kombinationen av så många människor och mellandagsrea var utan att överdriva fruktansvärd).

Det har varit en jättefin jul. Vi har betat av många ställen och mycket människor men ändå hunnit med att bara vara. Hundra mil + genom Värmland, Västra Götaland, Halland och Västmanland har faktiskt inte känts så jobbiga. Frank the katt har skött sig exemplariskt både i bilen och bland främmande julgranar. Jag är nöjd, och även tacksam över min stora fina familj. Årets minus är som vanligt Storvik, ja att jag inte varit där alltså. Att det inte är hemma mer. Att det inte bara går att åka upp och  andas trygghet som jag gjort förut. Det finns ingen bättre batteriladdare än Storvik men när huset är borta är ju liksom.. allt borta. Hemma är borta. Vännerna bor ju kvar men mitt hemma finns inte mer. Usch det är sorgligt att tänka på. Jag längtar mer än någonsin till att köpa mitt eget hus och göra det till hem-hemma. Bjuda dit alla syskon och äta chips och spela Yatzy halva natten.

Nu väntar två dagars jobb innan det blir nyårsfirande på vår gata i stan. Vi har slimmat ner förra årets fjorton personer till fyra, och tänkte laga finmat och dricka massa finvin. Jag kan inte tänka mig ett skönare nyår.

Nu ska jag fylla på tekoppen och ta med mig Frank till soffan. Han sover på rygg på mitt skrivbord och snarkar sig sakta med säkert upp på tangentbordet. Jag får lyfta på hans framtass för att nå A. Så jäkla söt.

Filar på en tillbakablick på året också, det kanske bästa året någonsin? Puss!

f

Den 22 december 2014. Det är inte klokt att det är julafton om två dagar, inte klokt någonstans. Jag är heeelt slut och ganska opepp.. Stressigt helgjobb sög julmusten (höhö) ur mig och fortsatt arbete idag och även i morgon är rätt ut sagt skitjobbigt. Jag scrollar Instagramflödet och muttrar över andras glädjeinlägg; två veckor ledigt hit och semesterresor dit. Ja, haha, jag är så jävla bitter. Jag är så trött på den anställningsform jag har, att jobba helg och röda dagar. Att ha kontorstid när de flesta andra kontor är stängda. Och att samtidigt känna att en inte får tillbaka något för den energi en faktiskt bidrar med, att känna sig utbytbar och tillfällig. Det är tröttsamt. Mentalt liksom.

Det är inte ofta jag skriver om min arbetsplats, och jag är egentligen inte bekväm med att prata negativt om den. Jag har ju mestadels trivts så himla bra. Det är ju i grund och botten ett så himla bra ställe att vara på. Men denna säsong har mitt jobb inneburit lika mycket teknikstrul som faktiskt jobb, och det är ganska svårt att göra bra ifrån sig när en saknar verktygen för att.. ja.. jobba. Tråkigt. För alla drabbade.

Samtidigt är det så satans onödigt att gnälla, för det är ju precis det här jag skulle ändra på. Har ändrat på. Nästa år börjar måndag-till-fredags-livet på riktigt. På en ny arbetsplats där jag kommer få visa mer av mig och vad jag är bra på. Jag irriterar mig själv när jag deppar ihop över min nuvarande situation, varför låter jag mig själv påverkas så? Det är ju snart slut. Tekniska problem, vad gör det om hundra år? Jag försöker fokusera på allt jag lärt mig under dessa år samt vara tacksam över mina fina kollegor. Men det är verkligen på gränsen till bottenskrap på energikontot. Jag har liksom gett det jag har att ge, nu är det stopp. Jag gör mina arbetsuppgifter men det finns ingen gnista där, ingen motivation eller energi. Jag känner mig klar. Det är dags att byta jobb helt enkelt. Vilken tur att jag gör det om en ynka månad.

Nu ska jag sova och tagga för 9 timmars arbetsdag i morgon innan vi pyser söderut. Att väskan är opackad, julklapparna oinslagna och lägenheten kaos.. well.. så kan det vara. Det är redan efter min sovtid så det får bli morgondagens stressmoment. Sedan är det faktiskt jul. *kJaMiZ*

Jag känner mig grymt nöjd med senaste tidens rubriker. Ibland bara bubblar kreativiteten och jag kan titta tillbaka på gamla inlägg och tänka ja jävlar, där fick jag minsann till det. Dagens rubrik består av ordet ”lördag” som representerar den faktiska dagen lördag. Och inte nog med det, det råkar även vara just precis lördag idag. Jag vet, ni behöver inte påpeka det, jag är briljant.

Det är en märklig tid att leva i såhär innan jul. Jag var ledig mitt i veckan och jobbar nu helg. Det betydde söndagsångest redan igår. Det jag finurlar på är om veckans söndagsångest därmed är gjord, eller om den kommer igen i morgon?

Jag sitter här i samma mjukisar och sovhår jag gick till jobbet i för sju timmar sedan. Har hällt upp ett glas rött och väntar på att tacosen ska servera sig själv. Katten har snott en lök som dundrar runt under köksbordet och grannen har bett sin hund hålla käften i en timme snart. Om jag inte var så mesig skulle jag ringa på och be honom hålla käften och låta hundstackaren vara.

Annars jobbar jag till kl 17.30 den 23 dec sedan tar jag julledigt i fem dygn. Först bär det av söderut och sedan sluts det upp med syskonen mitt emellan söder och norr. När landet är för långt får en kompromissa. Det är inte klokt hur mycket jag längtar efter ledighet. Nu ska jag återgå till mitt vin och fortsätta låtsas att det är helt vanlig lördag. Det fungerar förhoppningsvis utmärkt fram tills klockan ringer i morgon bitti. Tacohej!

..någon annanstans. Idag är det tredje advent (när.. hur.. va?!) och gräsplätten utanför fönstret är grön och garanterat snöfri. Jag har inte ens sett snö i stan ännu. Visst, det brukar bli riktigt kallt först efter nyår, men när det inte snöar alls innan jul? När det är för varmt och bara regnar? Inte bara snöfritt, utan slaskfritt också. Det är väl egentligen mest skönt att slippa den delen av vintern men samtidigt väldigt läskigt då det påminner om konsekvenserna av att misshandla planeten vi bor på. Det är inte direkt så att vi kan flytta någon annanstans när det gått åt helvete.

Klockan är 13 och jag har inte ätit frukost än. Jag gick upp vid 9 och ”ska bara diska lite” vilket urartade i storstädning. Min söndagsångest är inte bara dålig, den ger mig en ordentlig spark i röven ibland också. Jag har, vilket jag berättat tidigare, blivit ovän med söndagar. De senaste åren har det vuxit fram en brutal söndagsångest i mig och jag lyckas varken placera den eller bli av med den. Den ter sig så att jag inte vill ”börja” med söndagen eftersom den då tar slut och övergår till måndag. Att äta frukost är ett hyfsat legitimt sätt att påbörja en dag, alltså går det bort. Att krypa upp i soffan framför teven inbjuder till att sitta och fundera, vilket resulterar i funderingar på att det är söndag, alltså går även det bort. Att städa däremot. Diska, skrubba spisen, sortera skafferiet.. det klassas som kategorin måsten. Och måsten har av någon outgrundlig anledning en tendens att slå min söndagsångest på käften. Här och nu skulle någon kunna dra slutsatsen du gillar att städa och mår bra av det. Jag har bara en sak att säga om det: nej.

Jag tänkte skriva några rader om jul. Om att den blir annorlunda i år, att jag ska fira någon annanstans för första gången. Men jag är så kluven och vet själv inte hur jag känner inför detta, det är ett tivoli av bra-dåligt-kul-tråkigt-mysigt-trist-fel-rätt i hjärnan. Men den allmänna känslan är ändå positiv inför julen, för jag får hur som helst träffa min fantastiska familj och jag älskar verkligen min familj. Dessutom kommer världens bästa Londonsyster med världens bästa Londonsambo hem till Sverige och firar nyår med oss. Det är minsann något att se fram emot.

Jag tror nästan jag är redo nu, för den där frukosten och lite Netflix. Klockan är 13.28 så det tog mig alltså 28 minuter att skriva detta. Inser nu att min tidsuppfattning är skapligt kass, jag trodde jag hade knappat i uppskattningsvis 6-7 minuter. Ett blogginlägg tar ungefär ett perfekt kokt ägg brukar jag tänka. Jag antar att det stämde bättre back in the days när en gjorde detta lite mer frekvent. Jag kan sakna den tiden, när en sprutade ur sig ord så som Ernst sprutar ur sig snuskpoesi.

Glad tredje advent på er!