Arkiv för

Idag har jag till mina citroners stora glädje, och katts stora besvikelse, köpt mig ett litet växthus. Där kan plantorna frodas i fred och dessutom få sig lite ljus i vintermörkret. Hus med plexiglas 150 pix och batteridrivna Led med smarta klämmor för en femtiolapp styck. Det kallar jag kap! (Eller IKEA)

Helgen var btw så jäkla bra. Massa restaurangbesök varvat med soffhäng, loppisutflykt och fantastiska Katniss på bio. Så härligt med familjetid. Ledig måndag innebar cirka samtliga timmar i Illustrator, både kul och bra för plånboken att göra lite beställningsjobb. På nå vänster känns det dock ännu tyngre att börja jobbveckan med tisdag, jag vänjer mig alldeles för fort vid ledigheten. På tal om jobb har jag fått startdatum 1 feb på nya kontoret. Det är inte klokt vad jag längtar! Samtidigt känns det konstigt att räkna ner sista dagarna på jobbet jag tillbringat de senaste fyra vintrarna på. Själva jobbet känner jag mig klar med, men kollegorna kommer jag sakna som tusan. Jag håller alla tummar för arbetskamrats-jackpott även på nya stället.

Nu ska jag hoppa ner med skämskudden framför Bonde söker fru, vi hörs!

DSC_0492

Annonser

Nio timmar på fredagskontoret avslutades med att jag plockade med några kollegor hem till soffan. Vin, sushi och skvaller. Jag är så tacksam över att få jobba med människor jag tycker så bra om. Nu har de precis traskat hemåt och jag halvsover framför teven. Mätt, smått berusad och glad. En fantastiskt helg med syster och svärisar väntar, kommer garanterat sova som ett barn i natt. Bäst av allt är att jag är ledig på måndag och har en riktig långhelg framför mig. Precis vad jag behöver just nu.

Jag klickade mig in här för att berätta något helt annat, men jag har glömt av vad. Tackar för mig och kryper ner i soffan med min monsterboll istället, god natt!

Onsdag. Ett glas vitt, illustrator, höstmörkret ute och mysbelysning inne. Bonde söker fru på teven och ledig dag i morgon. Inte så svårt att trivas med tillvaron. Men tråkigt att behöva plågas av förbaskade stenar i skon. Jag hade min tid hos specialisten i måndags, och hon hittade en möjlig orsak till mitt galna magont, vilket innebär återbesök om två månader. Jobbigt som tusan men samtidigt skönt med svar. Alla dessa recept på smärtstillande vården kastar efter en istället för att försöka hitta felet, både frustrerande och skrämmande. Men nu är jag i alla fall på väg någonstans, och kan slappna av lite när jag vet att återbesök och vidare utredning inte är långt borta. Håll tummarna för att det ordnar sig smidigt är ni söta! (Jag börjar bli väldigt trött på att skriva om sjukdomar nu, jag längtar efter riktiga problem, när man är sjuk är det enda en längtar efter att vara frisk.) 

Kommer ni ihåg det här inlägget. Den 17 april hade jag ont i magen och svårt att sova pga mitt livs jobbigaste jobbansökan. Drömjobbet låg där, öppet att söka, men hur jag än vred och vände på orden lyckades jag inte få ner på papper hur rätt jag var för jobbet, eller hur rätt jobbet var för mig. Jag ville det så. jäkla. mycket. Sedan gick dagarna. Jag fick veta att tjänsterna skulle tillsättas först under hösten och började mitt sommarvikariat, ständigt väntandes på det där samtalet.. som aldrig kom. I augusti kontaktade jag rekryteringen som gav mig beskedet att om man inte blivit kontaktad innan sista september hade man inte gått vidare.

Sista september, sista dagen på sommarvikariatet. Inget samtal, inget mejl heller. Satans jäkla skit. Kände mig besegrad och bitter, jag visste ju själv att min ansökan inte var den bästa. Jag fick aldrig till det som jag ville. Pressen tog över. Nåja, jag hade en vintersäsongstjänst som väntade dagen därpå, skönt att fortsätta jobba och tänka framåt. Dagarna gick. Och veckorna. Och jag började fundera över framtiden. Igen. Inget drömjobb i sikte, noll motivation att söka något jobb över huvud taget. Nej, jag tillåter mig att vara lite bitter en stund till.

En helt vanlig novemberdag 2014. Jag sitter på jobbet, öppnar inkorgen, och där är det.. Välkommen på intervju. Väl på plats tre dagar senare får jag veta att rekryteringen dragit ut lite på tiden. Intervjun är svettig, mest för att jag blir mer och mer övertygad om det jag redan vet, jag är rätt person för det här jobbet. Får jag fram det? Sådär lagom avslappnat och självsäkert? Eller är jag för på? Eller är jag för blek pga rädsla att vara för på?

tumblr_m8wvi7RqU71ra7x63o1_500

Veckan som följer är plågsam. Sedan kommer torsdag. Jag är ledig från jobbet och njuter av segerns sötma. Kvällen innan har mitt lag vunnit kontorets kick-off, och med mig i bakissoffan har jag en låda Anthon Berg. Och så ringer telefonen.. och jag får jobbet. JAG FÅR JOBBET! Bara sådär, på några sekunder, så är livet förändrat på obestämd tid. Nästa år börjar jag. Heltid, tillsvidare, på drömarbetsplatsen. Den glädjen alltså.. jag får nog återkomma till den när det sjunkit in lite mer.