Jag må blogga sporadiskt men tillslut hittar jag alltid in här. När jag väl får tummen ut har det har det dock alltid hänt så mycket att skrivandet mest blir en återgivning av vad jag gjorde igår, i förrgår och förra veckan. Ganska ofta vill jag skriva om en särskild händelse, fördjupa en känsla eller dela med mig av något jag funderat länge på. Men på nå vänster återkommer jag gång på gång till dagboksförfattandet. Jag antar att det är den lättaste vägen när orden trasslar sig. Det har ju varit val och mörka vindar blåser, vilket gör mig trött och ledsen. En dag ska jag orka sätta ord på det jag känner, men just nu håller jag bara världens alla tummar för förändring och en varmare människosyn.

Så.. vi kör som vanligt: Förra helgen var jag i Gbg och hängde med lillasyster som kom till Sverige en snabbis. Vi campade, sov i husvagn, sensommarbadade och promenerade i skogen mest hela helgen. En fantastisk minisemester och rejäl batteriladdning. Nu har hon bytt Asien mot England, och det känns väldigt mycket enklare att både ringa och hälsa på. Jag siktar på en adventshelg och julmarknad i London (jisses, det är jul om tre månader!).

Jobbet flyter på och jag trivs bara bättre med dagarna. Jag är så jäkla glad att jag lyssnade på magkänslan i våras, och tackade nej till en annan tjänst trots noll andra valmöjligheter. Jag var så otroligt kluven inför det beslutet, att tacka nej till ett jobb när jag inte hade något annat, får man det i dessa tider? Jag var livrädd att det skulle straffa sig. Men samtidigt tog det emot så mycket att kasta sig in i ett projekt jag inte kände mig sugen på. Där jag inte visste hur länge jag skulle få jobba eller hur mycket. Så jag valde att lyssna på den känslan och tro på mig själv. Att jag skulle få ett annat jobb innan månaden var slut. Hann tänka att det beslutet var idiotiskt cirka hundra gånger de kommande två veckorna, och övervägde slutligen att ringa tidigare chefen och be om ångerrätt. Men då ringde telefonen, och tre timmar senare var jag anställd. Det är drygt fyra månader sedan och med facit i hand är jag så jäkla nöjd. Jag har trivts så bra och lärt mig så mycket. Om två veckor återgår jag till min vintersäsongstjänst, och det känns också hur rätt som helst. Lite som att komma hem efter ett sommaräventyr. Gamla goa kollegor, öppet fnissigt kontorslandskap och massa kaffeskvaller. Allt känns lättare när det är höst, det är verkligen min årstid. Jag är aldrig så pepp som i september när löven faller och halsdukarna åker ner från vinden.

Nu ska jag äta kvällsmacka och titta på skräpteve. Vi hörs!

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS