Arkiv för

Idag är söndagsångesten knapp. Det väntar en annorlunda vecka och jag ser fram emot det. Måndag och tisdag tillbringas på sommarjobbet medan onsdag är första dagen på vinterkontoret. Jag skålade in skidsäsongen redan i fredags med gamla goa kollegor, och det ska bli härligt att få omringa mig med deras skratt och surr igen. Sedan i maj har jag arbetat ensam i mitt eget rum och jag längtar tillbaka till det öppna kontorslandskapet. Att bara kunna be om hjälp, få feedback eller dela med sig av allt eller inget. Det är extra mycket värt när en jobbat utan det ett tag.

Att jag ser extra mycket fram emot denna vintersäsong kan nog ha att göra med att jag tror det kan vara min sista. Det känns så. Det funkar bra och är fantastiskt roligt, men någon gång måste ju även jag sluta flänga och hitta hem. Jag tänker att det kan vara dags nu. Att 2015 är året. Magkänslan säger att något nytt och mer permanent väntar. Kanske flytt från Värmland. Kanske inte. Men resten av mitt liv, i en ny och mer ordnad form, finns bakom hörnet. Jag känner det på mig. Vad det innebär mer exakt får vi se helt enkelt.

Processed with VSCOcam with m5 preset

Äntligen har vi blivit med nytt vardagsrumsbord. Det tidigare är ett gratisfynd från vinden som funkar tills vi hittat något vi vill ha. Det var ett år sedan, haha! De färgglada trasmattorna byttes ut mot ett mer diskret underlag i ett stycke under sommaren, och sedan dess har vi dagligen spanat efter ett matchande ljusare bord. Men vi har inte hittat något som känts helt rätt, och heller inte varit sugna på att lägga två tusen på ett bord som inte är prefekt. Så plötsligt dyker denna skönhet upp på Blocket och idag är det på plats. Bättre för både miljön och plånboken. Och jisses vilken skillnad. Äntligen! Före:

Photo 2014-09-12 08 14 48

Efter:

Processed with VSCOcam with t1 preset DSC_0150

God morgon söndag, denna tjej flög upp med ett ryck kl 8 i morse och dansade runt med rengöringsmedlet. I wish. Fy satan vad tungt det var att pallra sig upp. Men ett smutsigt badrum och kladdigt kök kändes som ett dåligt tillägg till min söndagsångest. Grymt skönt att krypa upp i soffan till brittiska husprogram och doften av Ajax nu. Frukost är extra god vid lunch, och få saker triggar aptiten så enormt som att dra meterlånga hårtovor täckta av möglig gelé ur avloppsrören.

Nåja, kaffet är i alla fall upphällt och det duggar utanför fönstret. Jag kommer inte ihåg när jag såg regn senast, det är efterlängtat. Jag har nämligen inte tänkt göra många knop idag. Vi har skaffat ett PS4 vilket betyder att vår ickesmarta TV numera är utrustad med Netflix mm. Det innebär att jag slipper koppla dator till teve och därmed kan surfa och plöja serier samtidigt. Vilken söndagslycka. Det och kaffet idag, så är jag helnöjd.

I morgon börjar jag min sista helvecka på jobbet. Sedan har jag två ynka dagar kvar nästa vecka innan jag byter kontor inför vintern. Jag tycker nästan tiden går lite väl fort nu. Årstiderna skiftar mest hela tiden, och vips så fyller jag år igen. Den senaste veckan på kontoret gick så löjligt snabbt att jag tappade bort två hela dagar. Det är ju så mycket som ska hinnas med, i den här takten vaknar jag väl upp vilken dag som helst och sjunger för barnbarnen. Har jag någon äldre läsare? Hur fort går det egentligen?

Nu: påfyllning

Jag må blogga sporadiskt men tillslut hittar jag alltid in här. När jag väl får tummen ut har det har det dock alltid hänt så mycket att skrivandet mest blir en återgivning av vad jag gjorde igår, i förrgår och förra veckan. Ganska ofta vill jag skriva om en särskild händelse, fördjupa en känsla eller dela med mig av något jag funderat länge på. Men på nå vänster återkommer jag gång på gång till dagboksförfattandet. Jag antar att det är den lättaste vägen när orden trasslar sig. Det har ju varit val och mörka vindar blåser, vilket gör mig trött och ledsen. En dag ska jag orka sätta ord på det jag känner, men just nu håller jag bara världens alla tummar för förändring och en varmare människosyn.

Så.. vi kör som vanligt: Förra helgen var jag i Gbg och hängde med lillasyster som kom till Sverige en snabbis. Vi campade, sov i husvagn, sensommarbadade och promenerade i skogen mest hela helgen. En fantastisk minisemester och rejäl batteriladdning. Nu har hon bytt Asien mot England, och det känns väldigt mycket enklare att både ringa och hälsa på. Jag siktar på en adventshelg och julmarknad i London (jisses, det är jul om tre månader!).

Jobbet flyter på och jag trivs bara bättre med dagarna. Jag är så jäkla glad att jag lyssnade på magkänslan i våras, och tackade nej till en annan tjänst trots noll andra valmöjligheter. Jag var så otroligt kluven inför det beslutet, att tacka nej till ett jobb när jag inte hade något annat, får man det i dessa tider? Jag var livrädd att det skulle straffa sig. Men samtidigt tog det emot så mycket att kasta sig in i ett projekt jag inte kände mig sugen på. Där jag inte visste hur länge jag skulle få jobba eller hur mycket. Så jag valde att lyssna på den känslan och tro på mig själv. Att jag skulle få ett annat jobb innan månaden var slut. Hann tänka att det beslutet var idiotiskt cirka hundra gånger de kommande två veckorna, och övervägde slutligen att ringa tidigare chefen och be om ångerrätt. Men då ringde telefonen, och tre timmar senare var jag anställd. Det är drygt fyra månader sedan och med facit i hand är jag så jäkla nöjd. Jag har trivts så bra och lärt mig så mycket. Om två veckor återgår jag till min vintersäsongstjänst, och det känns också hur rätt som helst. Lite som att komma hem efter ett sommaräventyr. Gamla goa kollegor, öppet fnissigt kontorslandskap och massa kaffeskvaller. Allt känns lättare när det är höst, det är verkligen min årstid. Jag är aldrig så pepp som i september när löven faller och halsdukarna åker ner från vinden.

Nu ska jag äta kvällsmacka och titta på skräpteve. Vi hörs!

Då jag jobbat heltid hela sommaren har det funnits väldigt lite tid för företaget, men i helgen fick jag äntligen tummen ur och uppdaterade butiken i alla fall. Och i oktober hoppas jag kunna göra lite uppdrag igen, åh som jag längtar! Klicka på bild för att kika in. 

butiksuppdatering

 

Äntligen höst. Idag är det 1 september och det är officiellt inte sommar längre. Just för tillfället är det klarblå himmel och tokvarmt utanför, men de första löven har trillat ner på trottoaren och det går inte att spola tillbaka. Nu händer det. Årets två bästa månader har börjat!

Jag har haft en förvånansvärt smärtfri måndag. Jag grät inte när klockan ringde, arbetsdagen liksom bara försvann och stressen lyste med sin frånvaro. Är grymt tacksam för denna mjukstart, det resulterar i en helt annan inställning till resten av veckan. Söndagsångesten igår var dock samma gamla vanliga, kanske kan jag komma ihåg denna fina måndag tills nästa söndag? Och inse att ångest är skitonödigt? Det återstår att se.

Något jag varit dålig på hela sommaren är att uppskatta nuet. Jag glömmer bort det som är fint just för stunden, och fokuserar enbart på sedan. Redan på måndagen räknar jag ner till helg, och knappt hinner helgen ta slut innan jag fokuserar på nästa. Och även helgerna spenderas på Hemnet och längre fram i tiden. Det är så synd, då jag älskar vår lägenhet, Karlstad och årstiden just nu. Denna period av livet kommer också att ta slut, och jag borde göra det bästa av den. Att det ska vara så satans svårt att stanna upp och leva idag. Livet passerar i väntan på framtiden. Knasigt. 

Något helt annat: När jag började mitt sommarvik i maj lovade jag mig att promenera till och från jobbet alla dagar. Oavsett väder och mående. I rask takt tar det drygt 35 min en väg, alltså minst 70 min powerwalk om dagen. Jäklar var jag ångrat detta löfte diverse värmeböljor, blixtoväder och simturer. Men nya skor och dagligt ombyte har nu tagit mig till september, och till helgen firar jag och ”nya” skorna 100 timmar! Det känns riktigt bra, och min kropp är beredd att hålla med.

Nu ska jag fortsätta stirra på mina grapefruktkrukor. Två små gröna strån är minsann redan på gång!