Arkiv för

Hej! Jag har varit i England och haft så obeskrivligt kul. Förväntningarna på en midsommarhelg i London var höga, ändå överträffade dagarna sig själva om och om igen. Hela långhelgen bjöd på 23 grader, strålande sol och stämning på topp. En perfekt balans av roliga planer och spontana avstickare, utan varken stress eller tidshål att fylla. Det liksom bara flöt på så fantastiskt jäkla bra. Det började med ett flyg som landade för tidigt och sedan fortsatte helgen så. Allt funkade, inget krånglade, vädret imponerade, alkoholen flödade och baksmällan lyste med sin frånvaro. Vi la cirka noll tid på shopping (har faktiskt inte ett endaste klädesplagg med mig hem) och koncentrerade oss på att äta (haha) vandra fina gator, hänga i hörn på soliga pubar, rota i nördiga Soho-kvarter, besöka brädspelsbutiker och små serietidningsgränder. Mycket promenerande men vi hann även åka runt på upptäcktsfärd längst fram i klassiska röda dubbeldäckarna, svettas på central line och självklart: åka svart London-taxi. Besökte både systers och systers sambos jobb, och fick lite ansikten på folk jag bara hört talas om innan.

Alla mornar började med stooor engelsk frukost på terrassen i solen. På fredagen gjorde vi stan i jakt på diverse svenska midsommarspecialiteter, och efter några timmar (med paus för pub, sol och öl) var vi i hamn. Senapssill, Abbas svarta kaviar, färska räkor, ägghalvor, lax, färskpotatis osv. Inte så svårt att vara svensk och traditionssuktande i London. Syster hade fixat hemmagjord snaps och resten av kvällen/natten spenderades på terrassen (de har alltså en sjukt stor och fantastisk takterrass till deras lägenhet) skålandes och skrålandes.

På lördag var det dags igen: midsommarlunch i Hyde Park. Aldrig förr har svensk midsommar varit så mycket svensk midsommar. Alla dessa tusentals människor som slog upp picknickmaten på filtar intill varandra. Ett hav av sill, snaps, sång och midsommarkransar. Barn med blå byxor och gula västar, föräldrar med blombuketter och vimplar, Sverigeflaggor i träden och Helan går i kanon. Fler ringar runt stången än vad vi lyckades räkna till, och hundratals människor som vrålar EN GÅNG TILL efter tredje svängen Små Grodorna. Nostalgiska och patriotiska svenskar, boendes där eller på besök. Midsommar på crack. Så intensivt, stort och stämningsfullt så det var galet. Samtidigt upplevde vi ingen jobbig fylla eller något kaos under alla de timmar vi jäste i solen. Det var bara skratt, sommar och folkfest. En fantastisk midsommar helt enkelt.

Förutom midsommarfirande gånger två så hann vi med imponerande Soho-mat: Yalla-Yalla är ett libanesiskt street-food-ställe som absolut är värt att köa i en kiss-gränd för! Det togs även tid för galet grym sushi i parken, lokala-haket-burgare (ja, haha, mycket mat som sagt) och att se England spela VM-match på en pub i.. ja.. England.

Både vägen dit och hem gick via Göteborg/Borås med luftmadrass/bäddsoffa, god mat och finfint sällskap. Att säga att ledigheten varit suverän vore en underdrift. Jag grät när alarmet ringde i morse, alltså grät! Muttrade och surade hela promenadvägen till jobbet och genom morgonkaffet också. Jag. Vill. Inte. Sedan körde arbetsdagen igång och jag blev påmind om att jag ju faktiskt trivs på kontoret och att arbetsdagen, trots sura miner, går skitfort. Värt att påminna sig själv om, det man faktiskt har. Är efter 6 dagar ledigt lite för mör för att orka något mer idag dock. Har förpassat städning, packning, tvätt och betala räkningar till i morgon och tänker krypa ner under täcket med en ny bok nu. Ja, klockan är 19 men haha.. jag orkar faktiskt inte mer än så idag. (Vill bjuda på bildbomb men har inte energi till det heller, så det får bli en annan gång.)

 

Photo 2014-06-19 18 31 10

 

 

I morgon åker jag direkt till Gbg efter jobbet. Det betyder att jag, innan jag sover, måste ha packat klart inför London. I morgon när jag vaknar ska väskorna stå där, noga sorterade och jättefärdiga. Jag vet ju inte ens vad jag ska ha meeed miiig! Och jag behöver tvätta håret. Vilket jag kan göra först när jag köpt balsam (ja, jag har slutat tvätta håret med schampo). Och raka benen måste jag också. Men för att lyckas med det måste ny rakhyvel inhandlas. Kl är 19, jag har haft en riktigt tung dag på jobbet, har kämpat med feber sedan igår (då jag för övrigt sov i 14 timmar efter utstämpling) och jag känner bara nej. Nej. Nej. Nej. Det här har jag väl för sjuttsiken inte tid med? Jag vill bara gå och sova, sova i flera dygn, men jag måste ta tag i mig själv och min lista, och fortsätta proppa med vitaminer och Alvedon. Ta i trä, men jag känner mig inte helt döende efter dygnslång massiv kur med diverse häxblandningar, men jag vill inte säga för mycket. Åh satan. Jag vill bara vara pigg, pepp och skitglad för att få komma iväg. Och det är jag ju såklart, men det här var verkligen det sista jag behövde nu. Tänker vägra låta mig besegras, jag vägrar!

Men.. va? I morse vaknade jag med känslan äääntligen helg för att strax därefter inse att det är SÖNDAG idag. Var tog resten av helgen vägen?! Jag förstår ingenting. Det är antagligen alla dessa röda dagar som spökar. Att bara ha en vanlig helg utan extra lediga dagar gick chockerande fort. Och dessutom började den vanliga helgen senare än vanligt. Kl 13 i fredags stämplade jag ut, men bara för att pallra mig till ett grått väntrum hos läkaren. Jag orkar inte lägga någon vidare energi på det. Att min kropp ibland ogillar mig vet jag ju redan. Inget nytt där. Men jag vet också av erfarenhet att väl vald kost och motion kan göra underverk för trasiga kroppar. Dessvärre kan man ju inte sluta röka, sluta äta rött kött och promenera istället för att ta bilen till jobbet (alla läkares kryssa av-lista) när man redan lever så. Men desto större anledning att se över kosten igen och komma igång med ännu mer träning. Vi har varit ganska bekväma här hemma sista tiden, så det är nog dags att anstränga sig lite mer. Man har ju bara en kropp, värt att påminna sig om ibland (eller så blir man påmind vare sig man vill eller inte).

Annars spenderades gårdagen på andra sidan länsgränsen i metropolen Karlskoga. Kalas med saknade universitetsvänner och annat fint folk. Minnen, lek, skratt och vin. Snurrigt och precis lagom festande inpå småtimmarna och oförskämt bra mående idag. Så borde det vara jämt!

Har precis Skype-dejtat syster och planerat lite inför veckan. På onsdag drar vi till Götet och därifrån vidare mot London. Midsommarfirande i Hyde park och massa familjehäng står på schemat. Har så många fantastiskt roliga helger och händelser att se fram emot i sommar! Men nu ska jag passa på att ha lite söndag. Först på listan: (det finns bara en sak på listan) handla färskpotatis och gå hem och äta sillunch i soffan 🙂

Efter måndagens ångestutlägg har det minst sagt lättat. Precis som det alltid gör med veckodagarna. I morgon är det torsdag och det är veckans sista heldag för mig. På fredagar stämplar jag ut vid lunch och det är så jäkla fantastiskt. Att alltid få lite extrahelg sådär. Idag är en riktigt bra dag. Jag hade snabba och lätta timmar på kontoret och kom hem till en sambo som inte jobbar kväll. Det betyder att istället för att knappt hinna säga god att och god morgon så hinner vi med middag, soffa och TV tillsammans. Vardag när den är som bäst. Kl 21 börjar Morden i Midsomer och jag vet inget som känns mer sommar för mig. Under åren då alla vi syskon fortfarande reste hem till byn om somrarna så var onsdagar och brittiska mordgåtor heliga. Vi trängdes hela familjen framför Detective Chief Inspector Barnaby och moffade kex med balkongdörren på vid gavel. Ibland begav vi oss på en långpromenad längs grusvägarna, över ängarna och genom får- och hästhagar för att inta mormors soffa och golv. Samma kex och samma dörr på glänt. Åh det var verkligen sådana fantastiskt fina tider. Jag saknar mina syskon varje dag, saknar att ha den där okrävande vardagen ihop. Vi pratar ofta och ses så ofta vi kan, men jag längtar efter tiden då vi kan ha någon sorts vanlig vardag ihop igen. Äta middag, dricka vin, gå promenad och sova över utan att ha planerat det. Det spontana hänget. Min ena syster har förresten precis landat i Bangkok. Hon ska jobba där i sommar, jag är en så jäkla stolt storasyster. Och min största lillasyster besöker jag faktiskt i London nästa vecka redan. Längtar så mycket så jag knappt kan sova om nätterna. Men nu ska jag hoppa i pyjamaströjan, hämta täcket och ladda inför TV-dejt, PUSS!

Dessa måndagar, de är så ogillade oavsett utgång, bara för att de är just måndagar. Lite hopplösa sådär. Ingen ledighet i sikte, bara en oändlighet av jobb. Jag kan inte se förbi måndagsmuren. Hur många gånger jag än säger till mig själv att det kommer en tisdag som följs av en onsdag som alltid blir torsdag osv så kan inte min måndagshjärna hantera den informationen. Jag stänger av och går in i måndagsmode: överleva dagen. Det gäller att överleva dagen. Längtan efter hemmets trygga väggar följer mig från morgon till eftermiddag. Fokus är enbart på hemma, inte på jobbet. Jag måste bara överleva så att jag får gå hem igen.

Jag har haft en bra veckostart på kontoret. Dagen gick fort, inget särskilt som strulade eller var tungt, ingen direkt stress och saker och ting flöt på. Men ändå lyckas jag inte rymma från den där ångesten, ångesten över att fortfarande känna ledighetens bittra eftersmak. Att ena dagen göra som man vill eller ingenting alls och dagen därpå plötsligt måste igen. Jag måste sluta snooza, måste gå till jobbet, måste sitta där tills klockan är 16. Kanske är det inte så farligt, kanske är det skitkul på jobbet, men oavsett så måste jag. Och det där måndagsmåstet förgör mig lite varje gång.

På tisdagen kan jag känna livet komma tillbaka till mig igen. Då kan jag både se framåt och uppskatta nuet samt de rutiner som jobbet ger. Jag behöver vardag och den skjuts som ett dagjobb ger. När man väl sysselsätter sig är det lika bra att köra på. Städa, tvätta, mejla, träna, handla, you name it efter jobbet går av bara farten. Till skillnad från på helgen då jag har all tid i världen och knappt tar mig utanför dörren. Jag behöver göra saker för att få något gjort helt enkelt. Så därför uppskattar jag verkligen att ha ett jobb även trötta och stressiga dagar. Med undantag måndag. Måndag är min ovän och jag förstår inte hur vi ska kunna bli kompisar. Tips på försoningsmetoder mottages tacksamt!

Kom förresten hem för tre timmar sedan men fortsatte att jobba även i TV-soffan. Har skördat frukt från senaste månadens designjobb. Ja, jag har alltså fakturerat. Yay! I lagom tid för min Londonweekend, bra tajming tycker jag. Min vanliga lön får jag nämligen inte röra. Det sparas så snålt som det bara går just nu. Hemnet skriker efter kontantinsats flera gånger i veckan, så det är planen. Att köpa hus. Ja.. en annan dag alltså.

Hej fredag! Ledig fredag. Det har varit många röda dagar den senaste tiden, jag blir väl helt knäckt av vanligt måndag-fredagsjobb nästa vecka. I onsdags var jag i Sthlm på kurs för att lära mig kommunicera bättre. Jag var inställd på klassisk föreläsning, oändlig repetition och gäspande käkar (för att det blir ju liksom alltid så) men det stämde inte alls den här gången. Sällan har en kursdag ledd av en enda människa varit så inspirerande och gått så fort. Vi fick jobba, tänka, tillämpa och tänka om. Små medel – stora intryck. Fick med mig massa i bagaget, både att använda på kontoret och hemma. Torsdagen som följde, ja igår alltså, var den första dagen jag kände lite trygghet i mitt nya arbete. Mycket är fortfarande jättenytt, men igår sjönk jag ner i kontorsstolen med kaffekoppen och kände någon sorts lugn. Paniken över att ha noll koll och ifrågasätta sig själv hela tiden är borta, och då blir jobbet så mycket roligare. Jag har mycket att göra, tiden går fort och jag lär mig nya saker hela tiden. Till veckan ska jag komma ihåg att plocka med mig en växt och en bild på familjen. Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med att ha landad det här jobbet. Och med facit i hand var det alltså rätt att tacka nej till det andra erbjudandet. Förstår inte varför jag envisas med att ifrågasätta min egen magkänsla.

Frågan nu är hur det blir i höst. Jag vill kunna vänta med de funderingarna, sommaren har ju knappt startat, men jag kan sällan låta bli att tänka framåt. Som det känns nu ligger Branäs i topp. En till säsong skulle funka fint, speciellt då det klaffar så bra tidsmässigt med långa sommarvikariatet. Det är ett sjukt roligt jobb, annars skulle jag ju inte återvända år efter år. Och de fantastiska människorna, de fina människorna som jag umgås med även privat. Det blir aldrig en dag utan skratt, och det är svårt att inte längta tillbaka till en sådan arbetsplats. Samtidigt måste jag ju sluta säsonga en dag, det går ju inte för alltid. Eller? Nåja, vi får se. Det finns ju så mycket nytt oupptäckt där ute också.

Jisses vad långt jag skriver om egentligen ingenting alls. Dagens andra kaffekopp är slut och jag ska försöka få på mig något annat än pyjamaströjan. Har lite ärenden på stan och en kalasig helg att ta itu med.

 

Vi har hittat ett skönt flow nu jag och bloggen. Vi har kommit bort från de där långa uppehållen och pressen att varje inlägg måste innehålla något vettigt och välgenomtänkt. Det är ju ingen direkt inriktning på denna blogg, den startade som en dagbok och är tänkt som precis det – en dagbok. Här vill jag ventilera det som skaver och bjussa på saker som gör mig glad. Terapi och vardagsarkiv i ett. Ibland när jag stöter på motgångar eller har en allmän svacka kan det kännas grymt mycket bättre efter att ha scrollat i arkiven och inse att jag varit där förr, men att det precis som det alltid gör löste sig. Det finns faktiskt gånger som jag brottats med mina egna tankar, och inte blivit riktigt klok på mig själv, men sedan letat i arkiven och hittat en liknande situation där jag författat ett skitsmart förhållningssätt efter diverse nattligt filosoferande. Ett egenskrivet facit till livet. Nåja, liten fusklapp i alla fall.

Tisdagen tog slut den också. Jobbet var svettigt även idag, men kändes lite lite lättare. Jag klarade lite fler saker själv, och behövde fråga kollegorna lite mindre. Det går framåt, och jag känner redan nu att sommaren kommer rusa fram i ett galet tempo. Det känns som att det var den där fredagen igår. Fredagen då jag med munnen full med hotellfrukost stirrade oroligt på mobilen och tjatade hål i huvudet på min syster: meeen varför riiinger de iinteee! Det gjorde de ju, och snart har jag jobbat tre veckor.

Efter jobbet pillade jag med en beställning och packade/postade en annan. Har två ynka jobb kvar i beställningsmappen, och de ska få så jäkla mycket kärlek, men sedan måste jag försöka dra ner på det under sommaren. Begränsa mig till det egna skapande när tiden finns och tacka nej till i stort sätt alla förfrågningar. Min deltidstjänst ligger på 93% nu till oktober, och jag hinner liksom inte leva annars. I höst, när jag har mer tid igen, hoppas jag kunna jobba mer i företaget igen.

Klockan är bara 20.30 men jag har redan hoppat i pyjamaströjan och hämtat ut täcket till soffan. Klockan ringer 04.30 (!!!) i morgon eftersom jag, innan arbetsdagen börjar, ska vara på plats i Sthlm. Kurs hela dagen. Mer kommunikation. Inte mig emot, ny kunskap är alltid kul. Det blir dock en lååång dag, men att tågfika med goa kollegor är ganska trevligt ändå.

Annars jobbar jag och S om varandra. Jag sover när han kommer hem, och han sover när jag går till jobbet. Helgen är aldrig så efterlängtad som dessa tråkiga omlott-veckor. Och denna vecka blir det ju faktiskt helg redan på torsdag, åh så jäkla skönt!

Nu: dregla framför teven i soffan. S får väcka mig och styra mig mot sängen när han trillar in i natt!

Det var den måndagen det. Stämplade ut vid fyra, mötte upp Anna för en snabbis på stan, åt en macka och tog med mig springskorna på en powerwalk älven runt. Efter en dusch är klockan drygt åtta och ögonlocken redan tunga. Det var som väntat svettigt på jobbet idag. Stressigt och mycket att både hinna göra och ta in. Samtidigt gick det ändå lite bättre än förväntat, jag har tydligen snappat upp fler saker än jag varit medveten om de senaste två veckorna. Det känns i alla fall skönt att ha denna första jobba-själv-måndag gjord. Det mest nervösa avklarat liksom. Fler frågor och svettiga stunder lär det väl bli framöver, men jobbet är kul och kollegorna grymma, så det ska nog kunna bli riktigt bra tillslut. Vi hörs snart igen, det är så skönt att skriva av sig med er.

Söndag. Kan vi vrida tillbaka och börja om på fredag? Jag känner mig inte laddad för en ny arbetsvecka, inte alls. Det kommer bli väldigt mycket på jobbet nu måndag och tisdag. Jag ska jobba själv och jätteny som jag är kommer det kräva en rejäl ansträngning och ta mycket energi. Sedan jag ska till Sthlm på kurs. Långa dagar väntar. Kommer sova som en bäbis emellan dem. Å andra sidan kommer det vara jätteskönt när denna vecka är över, och sommaren liksom börjar rulla på. Ja, sommaren. I dag är det första juni och därmed officiellt svensk sommar. Det betyder även att om mindre än tre veckor reser vi till London och skålar in midsommar med de bästa! Åh vad jag längtar!

S jobbar förmiddag idag och det är ganska skönt. När vi båda är lediga sover vi till lunch och kramas i soffan resten av dagen. I morse gick jag upp vid åtta för att städa och börja tvätta. Sitter nu med ansiktsmask och hårinpackning och pillar med jobb. Till klockan tolv ska jag kryssa av nyttogrejer, sedan får jag ha slapphelg igen. I vanliga fall hade jag sovit till tolv och sedan haft slappsöndag, så idag ger jag mig själv en rejäl klapp på axeln.

Jag vet att jag hade något annat i huvudet när jag började skriva, jag skulle ju för sjutton berätta något? Eller? Nåja, ni får hålla tillgodo med min grymt intressanta städning och hårinpackning så länge, puss! (Det fanns vin kvar från igår. Tänka sig, vin kvar, på min ensamhetstvättsöndag. Att vänta på torktumlaren är tusen gånger trevligare på balkongen med ett glas rött!) 

Photo 2014-06-01 11 29 06