Arkiv för

Det blev ett snabbt återbesök på jobbet igår. En skum fredag som efter ledighet kändes som måndag. Ynka fyra timmars arbetsdag, sedan hem till helg igen. Här sitter jag och täcket i soffan sedan några timmar tillbaka. Jag förflyttade mig från sängen vid 8, och har scrollat internet sedan dess. Magen skriker efter frukost, men bekvämligheten har tagit över. En lite molnig himmel och balkongdörren på glänt. Luften som strömmar in är sval och luktar lite höst. Jag har virat in mig och sitter som en boll här i kuddhavet. Plöjer Hemnet precis som tusen gånger förr och drömmar mig till lördagar då stadsbruset sagt sitt och tystnaden tagit över. Längtan efter att slippa se asfalten. Och grannarna. Höra dunsen av äpplen som faller till marken och att byxlös kunna plocka in både post och rabarber. Jag föddes och växte upp på landet, och det är grusvägar, djur och natur jag ständigt längtar tillbaka till. Jag saknar utsikten från en häst och rådjur som tuggar i sig trädgårdslandet. Jag saknar att arbeta med kroppen och smutsa ner mig. Jag har trivs i all bekvämlighet och närhet som en stad ger, men jag börjar bli mättad nu. Det är ljudet jag saknar allra mest, ljudet av tystnad. Och skogen och sjöarna. Det vackraste ljudet som finns. Det bor ändå himla mycket Norrland i den här flängiga lilla stresskroppen. Med åren hälsar längtan på igen, längtan efter ett helt annat tempo och närheten till det som växer. Att kunna cykla mitt i vägen och gå en promenadslinga som väcker liv i en. Att öppna dörren på morgonen och andas in livet. Inte asfalten. Jag börjar bli så trött på bilarna och bruset. På allt som låter, snurrar och surrar. Naturen är det bästa jag vet, och nu när jag inte längre har ett hus i norr att resa hem till, inser jag hur viktigt det är för mig att hitta mitt eget hemma på landet någon annan stans.

524277_10152034545785654_710089215_n

Jobbade endast fram till lunch idag på grund av röd dag i morgon. Är inte bortskämd med att vara månadsanställd och ledig på det här viset, så det känns superlyxigt. Knatade hem vi 12 och hoppade i mjukisarna direkt jag kom innanför dörren. Har sedan dess (alltså sju timmar nu) bara gjort det jag känt för. Ritat, surfat, läst inredningstidningar och slözappat. S jobbar sent och åker bort tidigt i morgon bitti, så jag har ordentlig egentid. Ska pausa nu för middag, som blir i frukostform framför Netflix. Här tänker jag fortsätta att vara slappast i världen och bara må världsbra tills jag slocknar i kuddhavet. Och i morgon.. i morgon funderar jag nästan på en repris av idag 😉 PUSS!

blombukett

Söndag och regn. Jag och pyjamaströjan har jobbat i soffan sedan två timmar tillbaka. Det ligger många illustrationsbeställningar på hög just nu, och plötsligt har jag ju ett vanligt måndag-till-fredags-kontorsjobb att sköta också. Så det blir en del helgpyssel framöver. Men jag är verkligen så sjukt lycklig och tacksam som får arbeta med det absolut roligaste jag vet. Att min fantasi får pryda allt fler väggar och hem runt om i landet. Det hade jag aldrig vågat drömma om när jag för två år sedan svor mig genom hundratals frustrerade nätter då jag gett mig fan på att lära mig Illustrator.

Det har även börjat dyka upp små samarbetsförslag här och där. Perfekt pepp för mig som skjutit de planerna framför mig. När andra hör av sig måste jag ju liksom ta tag i det. Det är spännande tider minsann. Har förresten kommit på idag att jag är sugen på att bli florist. Jag tycker det är så löjligt roligt att greja med mina små krukor och växter här hemma, och kan inte låta bli om att drömma större. Det är som vanligt alltså, jag snöar in mig och vill göra allt på en gång. Jag börjar inse att det är så mitt liv kommer se ut. Det har nog aldrig handlat om att aldrig vara nöjd, för jag är och har ju länge varit jättelycklig. Det är snarare åt andra hållet: jag är nöjd med det mesta men ständigt på väg. Jag tycker för många saker är roliga och är för nyfiken och otålig för att vara still. Jag finner ju hela tiden tillfredsställelse i det jag gör, vad jag än gör, och när jag saknar något jobbar jag för att nå dit. Men det innebär aldrig att jag blir klar, utan då startar bara nästa behov av att lära mig något, se något, uppleva något osv. Livet bjuder på alldeles för många vägar för en vädur med myror i byxorna. Lite ärftligt är det nog också, då jag inte är ensam i familjen om att vara som jag är. Men livet har ju fungerat bra hittills, så jag antar att det bara är att gilla läget. Nu: mer kaffe och ritprogram.

kaninmedklocka

Det går minsann tokfort som kontorslös att glömma bort fredagskänslan, men lika kvickt hittar man tillbaka till den igen. Det verkligen lättade under fötterna att stämpla ut till helg efter en helt vanlig (fast ganska ovanlig) arbetsvecka. Och vilken bra vecka jag har haft! Jag var ju inställd på den klassiska paniken första veckorna i nya system och program, men efter 4,5 dag känns det faktiskt helt okej. Det är klart det är lite svårt och nervöst också, men ja.. helt okej ändå ni vet. Ju fler webbpubliceringsverktyg, affärssystem och ärendehanteringsprogram man jobbat i, desto mer logiska blir även de man inte arbetat med. Har jag märkt. Uppbyggnaden är ju ofta densamma, och längs vägen lär man sig liksom grundlogiken. Jag har ju hunnit med några arbetsplatser genom åren (haha, ja det är en underdrift) och idiotiskt vetgirig som jag är finner jag grym tillfredsställelse i att åter igen få bocka av nya it-kunskaper. Ja, jag är som ni hör mycket nöjd efter denna första vecka på jobbet. Och kollegorna.. ja.. jag vet liksom inte vad jag ska säga eftersom de är bättre än jag vågat hoppas på. Den lättsamma stämningen kände jag ju av redan på intervjun, men att gänget jag hamnat i skulle vara så himla enkla, trevliga och roliga.. nä.. det hade jag som sagt inte ens kunnat föreställa mig. Stor tumme upp helt enkelt!

Och nu är det helg!!! Jag ska unna mig något jag längtat efter hela veckan: att tvätta håret. Ingen big deal tänker du kanske nu, men haha, i min värld är det stort. Jag har ju sparat ut mitt hår, och just nu når det typ till bröstvårtorna. Addera ungefär 20 hårfärgningar, blekningar och veckor med samma tofs i det håret, och ni kanske kan föreställa er mitt svinto-skatbo. Så för att kunna behålla detta trassel en stund till (det är ju så kul nu när jag har sparat) har jag satt maxgränsen vid en tvätt i veckan. Det låter kanske äckligt, haha, men det tar alltså över en timme att tvätta det med balsam och inpackning. (Schampo i detta torra och trasiga hår gör det till en permanent boll). Så på helgen tar jag tiden att packa in och reda ut det, sedan njuter jag av utsläppt rent hår en dag eller två. Och på måndagen är det hästsvans som gäller till fredag igen.

I höst ryker det. Och det ska bli skitskönt. Men just nu, när jag kämpat så länge och faktiskt inte haft såhär långt (naturligt) hår sedan jag var liten, så vill jag njuta av eländet i sommar åtminstone. Nu: in i duschen och sedan vin med fint folk på stan! Så jäkla gött!

Photo 2014-05-22 20 34 23

Tänkte uppdatera om mina två första dagar på jobbet, men på nå vänster råkade kudden och täcket hamna här i TV-soffan. Dagarna går fort men kvällarna slår verkligen rekord i snabbspolning. Hinner liksom bara kliva innanför dörren och blinka sedan påstår datorn att kl är 22. Min hjärna kokar antagligen av alla nya intryck på kontoret, och försöker balanserna med off-läge när jag stämplar ut. Får återkomma en vettigare dag. Nu ska jag slumra i vardagsrummet i väntan på kvällsjobbarsambo, hejsan!

Vilken helg jag har haft, den bästa på länge. Kickade igång den med hotellfrukost med syster i fredags, bara en sån sak. Sedan har den ena trevligheten avlöst den andra. Sovmornar, kramar, filmer, promenader i kortärmat, jäkligt god mat, varmt väder och kall öl. Jag och S var oplanerade tillsammans – det bästa som finns! Lyckades runda av storstädningen med att rensa (mocka) garderoben också. Jisses, det tog seriöst två timmar att riva ut och få in allt igen. Men nu är det gjort. Belönade mig själv med nya kontorsbyxor. Ja, i morgon är det kontoret som gäller. Nytt skrivbord, ny kaffemaskin och nya kollegor. Mer pepp än nervös, men klart jag är lite spänd. Har dock enbart utbildning nu hela denna vecka, så det känns jätteskönt och lyxigt. Har haft fler arbetsplatser utan utbildning än med. Är mer van med smått jobbiga upplärningsmetoden: hej, välkommen till oss. Här har du lösen till intranätet, ladda ner och skriv ut det du behöver längs vägen typ, så kan du väl typ kika runt lite i systemen du inte kan och börja köra om en timme eller så? Grymt skönt att slippa den panikveckan på nya arbetsplatsen, varit där alldeles för många gånger redan.

Nu: te och nattmacka. Och krama på min livboj och trygghet i alla väder!

Önska mig lycka till är ni söta, hej hopp!

Som jag saknat vardagsrutinerna. Jag har inte ens börjat nya jobbet ännu, och ja det är lördag idag, men jag liksom ställer om direkt. Jag har för dålig karaktär och blir helt enkelt kass på både tider och måsten när jag inte har ett jobb att planera runt. Motivationen sinar. Är väl inte direkt ensam om att fungera så, så kanske känner ni igen er?

Jag hann vara hemma i sex veckor. Fyra av dem var egentligen semester (och någon mer sådan blir det ju inte i år). Så det blev bara två veckors arbetslöshet. Eller ja, på papper har jag inte varit arbetslös alls då jag aldrig varit inskriven på arbetsförmedlingen utan drivit företag. Men.. som jag tagit upp tidigare har jag haft svårt att motivera mig när jag inte haft ett kontor att gå till eller kollegor att skvallra med. Har jobbat med ganska många uppdrag dessa sex veckor, och har en del framöver nu också som jag får lägga på kvällstid, vilket känns så mycket lättare. Jag är aldrig så duktig på att jobba som när jag kommer hem från jobbet. Det går av bara farten. Att vara ledig däremot, och ha hela dagen på sig att jobba, det resulterar bara i att jag skjuter upp saker så långt det bara går. Får ju alltid sakerna gjorda, men det är riktigt tungt ibland. (Att fixa en universitetsexamen innebar, förutom allt det grymt roliga, mycket ångest och många sömnlösa pluggnätter för en vinälskande rutinjunkie som jag.)

Dessa dryga två veckor i maj har känts som flera månader. Långa månader. Ett kortare för alltid. Jag har hunnit tappa bort veckodagar, trasslat till sömnen, slarvat med mat och varit allmänt osugen på det mesta. Men efter samtalet igår och vetskapen om jobb på måndag så bara vände det. Jag är träningssugen, pepp på bra mat och redo för tidiga mornar. Idag, denna sommarvarma lördag, har jag tvättat, sorterat hela städskåpet och gått svettiga vändor till återvinningen med ett halvårs skräplager. Sitter nu och äter tonfisksallad och laddar inför powerwalk. Ja, jag är alltså en sån där skitdryg människa som jag själv kan sitta och kräkas över när jag moffar lördagsgodis i soffan två dygn i sträck. Vilket man btw gör helt rätt i om man jobbat hela jäkla veckan. Men det har ju inte jag, jag är ju övertaggad på att jobba igen, och inte minst: ha helg på riktigt igen. Nästa lördag hittar ni mig garanterat i mjukisarna svullandes framför serier hela dagen, som det ska vara!

Ps. jag berättade ju att jag inte blev ombedd att lämna några referenser för denna tjänst (har nog faktiskt aldrig hänt mig). Men så idag ser jag att min grymma säsongschef skrivit och gratulerat nya arbetsplatsen till en fantastiskt medarbetare. På Instagram! Det gjorde mig verkligen jätteglad och betydde hur mycket som helst. Så om, mot förmodan, nya chefen frågar om en referens i efterhand så kan jag visa upp en minst sagt modern variant 🙂

Något att lita på, den där magkänslan. Känns det bra, ja men då är det bra! En timme efter förvirringsinlägget ringde de och erbjöd mig jobbet. Jag börjar på måndag. Jobbar hela sommaren måndag till torsdag och halva fredagar. Med flex. Och inga helger. Har alltså långhelg resten av våren och sommaren. När jag la på luren hade jag fått svar från drömjobbet, tjänsterna har startdatum först i höst. Så nu fortsätter vi hålla tummarna! Jag är lite för glad för att vara glad just nu. Det sjunker nog in först på måndag när jag bekantat mig med mitt nya skrivbord. Nu tänker jag gå och köpa vin! Glädjefredag!