Arkiv för

Hej helg. Det är lördag och här hemma är vi lediga hela helgen samtidigt för en gångs skull. Livet känns extra lyxigt då. Igår blev vi bortskämda med fredagsmat som plingade på dörren, den behövde varken handlas eller lagas, utan dök upp färdig att äta tillsammans med förträffligt middagssällskap. Idag har vi fortsatt lite på samma bana, vi äter. Fluffiga vita kolhydrater med ost varvat med mer kompakt socker i lösvikt. Utanför skiner solen och det känns nästan bortkastat att lägga de ljusa timmarna på Smaug, men samtidigt är det så oslagbart skönt att göra ingenting alls med den man älskar allra mest.

Annars är jag förvirrad över livsval och vägar att gå. Det har jag väl varit mer eller mindre hela livet, vilket jag lyckats leva alldeles utmärkt med. Men varje gång jag står och trampar i ett vägskäl, innan jag har koll på var det bär av den här gången, är det jobbigare. Att fylla 30 om en vecka är inte ångestfyllt i sig, men samtidigt tvingas jag sakta men säkert inse att det är skillnad på 20 och 30. Vad som är värdefullt och viktigt förändras med åren, och det finns en gräns där framtidsdrömmar om hus och familj blir nutidsdrömmar om hus och familj. Och djur, jag vill ha djur också. Det är där jag står och trampar och skaver just nu. Vid det där första riktigt stora vägskälet i livet. Och funderar över vad som väntar eller inte väntar runt hörnet.

Sedan är det väl allt det där runt om också, jobb, hem, pengar osv. Sånt där som alltid löser sig. Så det tänker jag försöka låta bli att lägga energi på.

Processed with VSCOcam with t1 preset

 

Annonser

Idag har jag haft en extra bra dag utan speciell anledning. En helt vanlig torsdag som började med att klockan ringde alldeles för tidigt utvecklades till en ovanligt grym dag helt enkelt. Jag har skrattat tårar i ögonen flera gånger om på kontoret, fikat ikapp med en fantastisk tjej från universitetsåren, svullat hemmagjorda hamburgare, sorterat tvätt och skvallrat med finfolk hemma i norr. Känt mig lycklig och harmonisk med livet, fokuserat på det lilla och njutit av det vardagliga. En torsdag som garanterat snart försvinner ur minnet tillsammans med resten av alla vardagar man glömmer. Det känns bra, att känna att man faktiskt lever för och i stunden och inte bara jagar framtiden eller minnen att samla på.

wpid-photo-jul-30-2012-1059-pm

Ikväll har jag pratat med min älskade syster (en av de många) och när jag insåg att vi ska hänga nästa vecka slog det mig hur jävla mycket jag saknar henne. Och saknar de andra. En vapendragare har jag ju med mig här i Värmland, men de andra är alldeles för duktigt utspridda. Det har vi varit länge, men sedan vårt barndomshem försvann har vi inte längre någon punkt att samlas på. Det finns inget ställe dit alla åker på t.ex. jul, och det börjar verkligen kännas nu. Saknaden. Vi träffas en, max två syskon åt gången när tid och tillfälle ges, medans den samlade skaran blivit något sällsynt. Det är jättesorgligt, då vi alltid har haft varandra och har roligast i världen tillsammans. Jag längtar mer än någonsin efter livet 2.0 med hus och ungar, och en tid då vi alla flängt och farit hyfsat färdigt för att fira tomten är far till alla barnen-jular ihop igen.

Och nästa vecka, så åker vi alltså till Budapest. Jag fyller galna 30 och det ska firas med skumpa och min man i Europeiska storstadsvåren. Lämpligt nog flyger vi från Gbg så det blir att åka direkt från kontoret ner till systeryster och testa nya gästrummet på onsdag. Jisses vad jag längtar efter både henne och Ungersk upptäcktsfärd.

Efter den gråaste vintern jag kan minnas skiner nu äntligen solen. Jag hade nästan glömt hur den känns, men den har bländat mig två dagar i rad nu. Igår var det tid för picknickpremiär. Någon åt macka och någon annan använde den som lockbete för att försöka klappa fåglar. Ingen nämnd ingen glömd. Och i morse släpade jag med mig Anna på en promenad älven runt. Det känns sannerligen som att vakna till liv igen. Det har varit en jäkla skitvinter. Mörkt, blött och fult. Kanske innebär det en extra ljus och fin vår? Det köper i alla fall jag!

Processed with VSCOcam with t1 preset

Photo 2014-03-12 12 27 39

Processed with VSCOcam with t1 preset

Processed with VSCOcam with t1 preset

Hej hallå där och förlåt för frånvaron. Det är inte bara bloggen som blivit ignorerad, det är liksom livet. Jag har ställt klockan, sovit, vaknat, suckat, jobbat, ställt klockan sovit, vaknat, suckat, jobbat osv och inte riktigt tänkt längre än så. Jag hade (har!) ju massa planer för denna vår. Mer frilans. Få igång webbutiken. Nytt jobb också? Börja spela piano igen. Inreda balkongen. Men.. det har stått himla still ett tag nu. Jag har haft sjukdom att skylla på men inte sjutton har jag gjort många knop de friska dagarna heller. Jag kan inte riktigt placera denna lilla svacka. Jag är frisk, kär och lycklig – med massa drömmar och längtan. Jag fyller 30 om tre veckor och det är ju nu det börjar. Jag tror verkligen det. Att allt det bästa. Inte hänt än. Men jag liksom bara trampar på stället och kommer ingenstans. Sover lite dåligt. Saknar den där gnistan. Hittar inte flytet. Grunnar och oroar mig.

Jag har tre lediga dygn framför mig och stans första blommor har slagit ut. Jag ska ta dessa tidiga vårdagar till att vandra nysopade gator och försöka jaga rätt på lite motivation.

Processed with VSCOcam with t1 preset