Jag andas. Lyckan i att kunna andas! Och kunna blinka utan att gråta. Mina slemhinnor är på bättringsvägen, jag liksom känner det! Receptbelagt knark med läskiga biverkningar har aldrig gjort mig så glad. Jag har numera hyfsat fria luftvägar och koffeinförbud. Det kanske kommer något gott ur detta? Tänkt ta mig ur kaffeberoendet ett bra tag, men i morgon blir alltid till i morgon som blir till i morgon kanske. Nu har jag inget val. Jag, som alltid varit en temänniska, joinade kaffelaget för två år sedan och har liksom aldrig hittat vägen tillbaka. Kanske är det nu det händer? Med tabletter som drar ihop blodkärlen kan jag i alla fall andas i 9 dagar till. Sedan får vi se om det håller i sig, eller om det behöver opereras bort arga polyper. Det hoppas vi verkligen inte, och i såna fall är det en annan historia. Nu ska jag krypa ner i nya sängkläderna och andas in bomullslukten! (Som jag inte alls känner, men jag vet att de finns där.) God natt!

YearbookYourself_ML_1990

Jag på kontoret. Fin va?

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS