Arkiv för

Idag är det en strålande dag! Det kom blomsterbud till anläggningen från en kommun jag arbetat med, och detta firade jag med att stämpla ut kl 14! Eller så hade jag kortdag och hade slutat kl 14 oavsett men äsch, detaljer 😉

Utanför yr snön och på fönsterblecket har små vide börjat öppna upp sig. Det må vara vitt på marken och isiga vindar i öronen, men våren är garanterat på väg. Sånt känns i hela kroppen!

Sambo jobbar också förmiddag och är i detta nu på väg hem med sushi och en flaska vin. En liten minihelg sådär mitt i veckan, för att ibland är man helt enkelt värd det!

Jag hade inte så mycket mer, ville bara dela med mig av lite vårkänsla, vi hörs!

vide

Hej lördag.

Hej utdragen frukost under täcket i soffan.

Hej bo i sovtröjan och läsa slut på internet.

Hej Kalla och gänget, ett hjärtklappande glädjeskrik och ett OS-GULD!

Hej landad arbetsintervju.

Hej pepp på framtiden och en näsa som går att andas med.

Hemsk mycket hej.

Hej hej.

Photo 2014-02-03 00 00 33

Asså äntligen börjar min energi att hitta tillbaka! Har varit på jobbet, promenerat dit och hem (lugnt förstås) och ätit grymt god middag ikväll utan att kvävas av tuggandet. Och Simon, som också varit krasslig, är tillbaka till sitt normalsjuka jag. Nu är det seeeen fredagkväll, den där sambon snarkar i soffan och vi har en gemensam ledig helg framför oss! En feberfri sådan utan 48 timmars sömn. Så. jäkla. efterlängtat. Vi har inga direkta planer utan ska bara fixa och dona, kika på stan, dricka kopp, plöja serier och ha det fantastiskt gött. Ingen stress, bara fint! God natt!

simsochjag

Jag andas. Lyckan i att kunna andas! Och kunna blinka utan att gråta. Mina slemhinnor är på bättringsvägen, jag liksom känner det! Receptbelagt knark med läskiga biverkningar har aldrig gjort mig så glad. Jag har numera hyfsat fria luftvägar och koffeinförbud. Det kanske kommer något gott ur detta? Tänkt ta mig ur kaffeberoendet ett bra tag, men i morgon blir alltid till i morgon som blir till i morgon kanske. Nu har jag inget val. Jag, som alltid varit en temänniska, joinade kaffelaget för två år sedan och har liksom aldrig hittat vägen tillbaka. Kanske är det nu det händer? Med tabletter som drar ihop blodkärlen kan jag i alla fall andas i 9 dagar till. Sedan får vi se om det håller i sig, eller om det behöver opereras bort arga polyper. Det hoppas vi verkligen inte, och i såna fall är det en annan historia. Nu ska jag krypa ner i nya sängkläderna och andas in bomullslukten! (Som jag inte alls känner, men jag vet att de finns där.) God natt!

YearbookYourself_ML_1990

Jag på kontoret. Fin va?

Denna natt. Asså denna jävla natt. Har ont och är svullen i halsen nu också, vilket kanske inte är jätteultimat när det är den vägen jag får 99,9 % av mitt syre. Inte bra alls. Blir läkaren redan idag igen. Som jag ogillar att ränna där. Samtidigt en lättnad att slippa sitta och bara vänta. Det är sådan jäkla lyx att bara få vara. Att bara vara frisk. Världens lättaste sak att ta för givet, men det absolut första som saknas när sjukdom hittar en.

2014 har hittills inte bjudit på någon kalastillvaro direkt. Jag har varit förkyld och hängig sedan dag ett på detta år. Har skojat lite om att jag verkar dragit på mig en permanent förkylning, vilket jag borde hållit tyst om. Jag har nämligen något knas med slemhinnorna, och kan alltså knappt andas. Jag har även fått problem med bihålorna och har migränliknande huvudvärk varierande antal timmar om dagen. Inga nässprayer/mediciner/koksaltlösningar osv har hjälpt, så nu är jag på en kortisonkur i väntan på tid hos specialist. All svullnad och torrhet har börjat sätta sig i halsen också, vilket gör det tungt och jobbigt att prata. Kämpade mig igenom lör-sön på kontoret, och släpade mig dit i morse, för att krypa hem igen vid lunch. Har minus på energikontot och mår riktigt jävla uselt.

Jag förvandlas mer och mer till ett vrak. Kan inte träna, inte ta en promenad, orkar knappt röra mig utan att bli kort i andningen och yr. Hela min kropp tar verkligen stryk av detta. Blir liksom svagare med dagarna och får maktlös sitta och känna mig själv förfalla. Idag ringde jag och försökte skynda på min tid hos näsa-hals (var hos allmänläkaren förra veckan) Men sjukvården tar tid. Är du inte döende räknas det inte som akut, och brådskande ärenden tar ändå sina veckor. Så många sjuka, så långa köer, så alldeles för lite personal. En ska inte bli sjuk helt enkelt, av alla anledningar som finns ungefär.

Det värsta just nu är att en vanlig förkylning också verkar ha hittat mig. Har alltså förutom detta sämsta allmäntillstånd ever även feber, halsont och dubbel huvudvärk. Inte så konstigt kanske, gissar att mitt immunsvar är ungefär 0.

Varsågoda för detta fantastiskt muntra inlägg. Och håll en frisk tumme för mig är ni söta.

Vi hörs!

bussikea

Jag vet, frånvaron, den är mer omfattande än närvaron. Det känns lite vemodigt. Aldrig har jag upplevt en sådan ihållande svacka i mitt bloggande. Det är 10 år sedan nu som jag flyttade till Karlstad och skrev en hejdå-rad i Dagboken på Lunarstorm för att registrera mig på en sån där flashig bloggportal. Det var kärlek vid första publiceringen, och tänk alla erfarenheter, all glädje och den sorg jag hanterat i tusentals inlägg. Det här börjar låta som ett hejdå, det är det inte. Jag tycker bara det är så tråkigt hur sällan jag hittar tiden till det personliga skrivandet. Det här är ju mitt lilla rum, min plats för reflektion och tankar. Mitt krypin och min scen som har gett mig och hjälpt mig så mycket. Med det konstaterat ska jag inte längre vänta på tiden, jag ska verkligen försöka ta mig den.

Idag har jag ledig fredag och tog mig (och sambo) på en tur till IKEA och premiären av den begränsade designkollektionen Bråkig. Kom hem med mycket fint för mycket liten peng. Jag har levt i sparatider ett bra tag. Vilket i gengäld gett mig en fantastisk födelsedagsresa att se fram emot, samt ett trevligare sparkonto. Men idag kände jag att det var helt ångestfritt att shoppa lite inredning. Ålderns fördelar överväger nackdelarna flera gånger om. Det är fantastiskt att samla på sig år och känna hur värderingar och prioriteringar ändras och hur man liksom blir mer och mer vän med sig själv.

På återseende!