Januari har många dagar, och de flesta av dem är jobbdagar. Mer jobb i januari har jag ju vetat om och varit inställd på, men på nå vänster känns det ändå lika tungt. Jag är inte van med långa kontorsdagar helt enkelt, vilket får tiden att rinna som sirap. Sirap någon glömt sätta tillbaka korken på. Idag, måndag, är jag i alla fall ledig efter att ha jobbat helgen. Men i morgon ringer klockan igen. En dag räcker inte för att ladda upp batterierna, när jag arbetar helg behöver jag ”helg” mitt i veckan som kompensation. Denna vinter har det varit dåligt med det. Istället har jag haft lediga strödagar, med jobbpass emellan. En dag ledigt, en dag jobb, en dag ledigt osv. Ett sämre schema helt enkelt. Och resultatet blir mindre energi rent allmänt. För att inte tala om hur omöjligt det är att spontant åka bort eller hitta på något, när den tiden aldrig finns.

Förutom dumt schema går det bra på jobbet, och jag trivs fint. Trots extremt sen vinter och oroliga skidåkningstider (fast nu jäklar, till helgen kommer vintern!) håller kollegorna gott humör och är allmänt fantastiska. Arbetskamrater gör oftast allt, och i mitt fall gör de jobbet till en plats jag tycker om att gå till och dagligen skrattar högt på. Det andra jobbet går också bra, och det är fortfarande kunderna som jagar mig istället för tvärtom. Folk blir nöjda, sprider vidare, tipsar och pratar gott. Det känns super och jag hoppas det håller i sig.

Mindre bra går framtidsplanerna. Eller, de går ju inte dåligt heller men de står verkligen helt still för min del. Jag har sökt ett enda jobb, vilket kanske inte ens blir av. Jag skjuter upp och tränger bort. En stor del av mig längtar efter både ny adress och nystart samtidigt som andra delar av mig desperat kravlar sig fast runt Karlstad och vardagen jag skapat här. Men nu har vi ju bestämt oss för att testa livet någon annan stans, och jag behöver verkligen sparka mig själv i röven. Dra i kontakter, söka tjänster som inte finns och sälja in mig till Västra Götaland. För vi har fått för oss att ett himla fint hemma väntar oss där nere. Något stabilt och långvarigt, med naturen nära och framtiden runt hörnet. Vem vill inte dit liksom?

Photo 2014-01-06 14 04 35

Tråkig vinter kräver kul hår.

 

 

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS