Ajajaj. En sjuk familj (valfri tolkning) som hälsade på i helgen, och en dyblöt feberyrande sambo som levde om i natt. Blev inte mycket sömn. Första gången jag varit orolig för min kille, som hade så hög feber att han knappt gick att få kontakt med. Jag sprang upp och ner med vatten och Alvedon varannan timme. OCH blev premiärputtad ner på golvet! Haha, asså den paniken när man vaknar för att man flyger ur sängen och ner i marken med en smäll. Satt hela dagen på jobbet och väntade på domen, men icke. Nu, såhär en timme innan läggdags funderar jag på om jag klarat mig? Kinderna är varma som fan, men det kan vara stearinljusen eller ren inbillning. Sist sambo låg hemma några dagar kände jag ingenting (ta i trä). Åh, jag har varken tid eller lust. Håll några tummar är ni gölliga!

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS