Ja ni, jag hade ju tänkt uppdatera mer om min semester men dagarna älskar att springa ifrån mig. Först dök det ju upp lägenhetsnervositet som tog över totalt i några dagar. Tugga sönder fingrarna, trycka sönder uppdateringsknappen i webbläsaren, stirra sig blind på telefonen och sova så jävla oroligt. Efter det kom lyckan, skriva kontrakt och surfa inredning 24/7. Och så plötsligt vaknar man upp och ska gå till jobbet. I morgon är det fredag och det känns sjukt overkligt att ha en månads ledighet och snart alltså även en arbetsvecka bakom sig. Liksom.. va?

Jag hade i alla fall världens bästa semester, och hann med grymt mycket kul, sevärdheter, Sverige och lata sommardagar. Prickade in fyra veckor kanonsommar, och lustigt nog kände jag första höstvindarna i måndags på väg till kontoret. Lite tidigt kan jag tycka, men samtidigt älskar jag hösten mest. Så det är fina tider på gång minsann. Men trots lyckan över att ha hittat vårt hem, ha världens bästa sambo och vara allmänt bortskämd med fint folk runt om mig och stundande favoritårstid, så har jag mått lite sådär sista tiden. Stressad och rastlös på samma gång. Omotiverad. Hade jobbångest i söndags och har varit seg och känt mig deppig hela veckan. Haft feber och en jobbig förkylning som spökat, och känner mig liksom även mentalt nere.

Har insett att jag jobbar mycket ensam på min nuvarande arbetsplats. Eller ja, nästan uteslutande. Jag har inte ens reflekterat över det innan, men har faktiskt aldrig suttit på ett kontor med väggar och tak runt skrivbordet, utan har endast arbetat i öppna kontorslandskap eller på golvet där man hör varandras surr och kan vända på huvudet och fråga eller bara snacka skit när som helst under dagen. Det har nog kommit i kapp mig lite nu, bristen på folk, fläkt och kollegor 100% av arbetsdagen. Som man liksom inte bara stämmer av med eller har rast med, utan som man liksom jobbar tätt intill och tillsammans med. Jag är inte alls stänga in mig och ha det tyst-typen. Konstigt att det inte slagit mig tidigare. Men det har samtidigt varit full fart sedan jag började i våras, och jag har varit så jäkla fokuserad på att göra ett bra jobb, så antar att det krävdes semester för att hinna reflektera. Jag har alltså blivit en sån där ensamjobbare. Jag gillar det inte.

Annonser

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS