Arkiv för

Min härliga syster, annars stationerad i Gbg, är i stan, yay! Så idag har det minsann skvallrats ikapp och moffats lunchsushi på en solig gräsmatta vid Klarälvens strand. Aaaah, detta vackra Värmlandet. Det är ju tyvärr vanlig vardag för mig, men direkt efter utstämpling drog vi till stranden för både bad och grill. Och vips så var det kväll och dags att borsta tänderna. Och så kontoret om inte allt för många timmar igen. Men vi hinner ses en stund efter morgondagens jobb innan hon pyser neråt igen i alla fall. Mina finaste systrar, en sådan grymt stabil trygghet i detta tivoli till liv.

409616_10151936071805654_418983361_n

En annan syster. Lycka är att ha massor.

Här inne händer det inte mycket. Tråkigt men logiskt då det snurrar desto mer på utsidan. Har inte hunnit med osv. Sitter här och knappar bort helgens sista timme, smått bakfull men nöjd. Jag har simmat i solnedgången och gårdagen var skrattframkallande. Mycket värt! I veckan kommer min kära syster till stan, allt ska packas klart, lägenheten ska besiktigas och vi ska flytta in. Jag ska stressa upp till Storvik och tillbaka också, och så ska det ju hinnas med att jobbas mån-fre. Med det sagt hörs vi när vi är inflyttade på fantastiska Herrhagen! Natti natt!

1157523_10153155792575654_68106859_n

Hösten flåsar verkligen i nacken nu. Jag bytte ut kalla koftan på jacka igår, och i morse lekte jag inte nudda löv på väg till lördagsgodishyllan. Vi flyttar ju in om två veckor (halleluja!) och jag kan knappt bärga mig tills jag får börja knarka värmeljus i nya slottet. Pysselbloggsflikarna går varma här hemma, och just nu är jag på jakt efter de perfekta klassiska glasburkarna. Min syster hade gjort så himla fint i midsomras, flätat tunn ståltråd och hängt upp burkar som ljuslyktor i taket. Hur mysigt som helst. Jag tänkte färgklicka dem, alltså värmeljusen, med washi-tejp. Smartaste uppiffningen då ljusstakarna är genomskinliga.

midsommartak

Photo 2013-08-17 14 39 17

Photo 2013-04-26 09 45 53

Ja ni, jag hade ju tänkt uppdatera mer om min semester men dagarna älskar att springa ifrån mig. Först dök det ju upp lägenhetsnervositet som tog över totalt i några dagar. Tugga sönder fingrarna, trycka sönder uppdateringsknappen i webbläsaren, stirra sig blind på telefonen och sova så jävla oroligt. Efter det kom lyckan, skriva kontrakt och surfa inredning 24/7. Och så plötsligt vaknar man upp och ska gå till jobbet. I morgon är det fredag och det känns sjukt overkligt att ha en månads ledighet och snart alltså även en arbetsvecka bakom sig. Liksom.. va?

Jag hade i alla fall världens bästa semester, och hann med grymt mycket kul, sevärdheter, Sverige och lata sommardagar. Prickade in fyra veckor kanonsommar, och lustigt nog kände jag första höstvindarna i måndags på väg till kontoret. Lite tidigt kan jag tycka, men samtidigt älskar jag hösten mest. Så det är fina tider på gång minsann. Men trots lyckan över att ha hittat vårt hem, ha världens bästa sambo och vara allmänt bortskämd med fint folk runt om mig och stundande favoritårstid, så har jag mått lite sådär sista tiden. Stressad och rastlös på samma gång. Omotiverad. Hade jobbångest i söndags och har varit seg och känt mig deppig hela veckan. Haft feber och en jobbig förkylning som spökat, och känner mig liksom även mentalt nere.

Har insett att jag jobbar mycket ensam på min nuvarande arbetsplats. Eller ja, nästan uteslutande. Jag har inte ens reflekterat över det innan, men har faktiskt aldrig suttit på ett kontor med väggar och tak runt skrivbordet, utan har endast arbetat i öppna kontorslandskap eller på golvet där man hör varandras surr och kan vända på huvudet och fråga eller bara snacka skit när som helst under dagen. Det har nog kommit i kapp mig lite nu, bristen på folk, fläkt och kollegor 100% av arbetsdagen. Som man liksom inte bara stämmer av med eller har rast med, utan som man liksom jobbar tätt intill och tillsammans med. Jag är inte alls stänga in mig och ha det tyst-typen. Konstigt att det inte slagit mig tidigare. Men det har samtidigt varit full fart sedan jag började i våras, och jag har varit så jäkla fokuserad på att göra ett bra jobb, så antar att det krävdes semester för att hinna reflektera. Jag har alltså blivit en sån där ensamjobbare. Jag gillar det inte.